Så du vill bli pokerproffs och flytta till Vegas? Del 86

Las Vegas 2014

”I´m a loser baby, so why don´t you kill me?”

Becks gamla monsterhit vägrar lämna ditt huvud. Det är som att refrängen hamnat på autorepeat. Du hör meningen om och om igen.

”I´m a loser baby, so why don´t you kill me?”

http://www.pokerlistings.se/sa-du-vill-bli-pokerproffs-och-flytta-till-vegas-del-85-2673819

Du går genom den neonbesudlade öknen, dränkt i sprit, omringad av plingande maskiner. Du går som i ett töcken av dimma. Du är i en egen bubbla, omringad av all den överdådiga hysterin som utgör Vegas.

Det är inte bättre ute på stripen. Mindre blink och pling förvisso, men mer folk som trängs och stillastående bilar som spyr ut avgaser.

Du vill bara bort, hem, hem till Bollnäs. Hitta dina rötter, gå ut i skogen, och njuta av naturen. Det finns ingen natur i Vegas, och just nu skulle du betala mycket för solmogna smultron i dagg, eller blöta vårstigar, eller snö att pulsa i, eller doften av multna löv.

Du skulle gärna ge hela dollarbunten i fickan för att teleporteras hem till pojkrummet i Bollnäs. Där mamma brukar knacka på med té och mackor med ost eller rökt medvurst på Skogaholmslimpa.

Men det går inte såklart. Du får knuffas vidare av fulla människor på trottoaren. Som en flipperkula. På tilt.

Ditt hotellrum, på Imperial Palace, är din tillflyktsort nu. Dit är du på väg. Det går inte snabbt, men ändå är du andfådd. Av livet påfrestningar.

När du kommer till Ballys viker du ned till höger på Flamingo. Där ligger ett nattöppet närlivs där du planerar att köpa glass i stora lass att trösta dig med.

Det blir en Ben & Jerry´s Hazed and Confused. Du köper även en Big Cat XXL och en två liters Coca Cola. När du betalar så inser du att det inte var länge sedan du tryckte en trerätters lyxmiddag där det förekom en T-bone Steak på 600 gram i mitten. Nåväl, försent att göra någonting åt saken nu.

Sedan går resten av natten snabbt.

Under en lång tid på morgonkvisten befinner du dig i gränslandet mellan John Blund och Las Vegas. Det är en bisarr dröm som du glömmer bort så fort du vaknar. Det är nog bäst så.

Hazed & Confused fick du i dig till sista skrapet i botten av glasspaket, men Big Cat XXL ligger på nattduksbordet och väntar som en trogen hund. Coca Colan fick du i dig några klunkar av, men nästan allt är kvar. Ljummet och avslaget, som gårdagens ragg i solljus utan smink.

Konstigt nog mår du mycket bättre idag. Eller, det är egentligen inte så konstigt. Visst, du blev förnedrad igår, och gjorde bort dig själv. Men vad spelar det för roll idag? Du är fri.

Inge mer Chip och Rich. Du är en ung man i dina bästa år, med värdeskåpet fullt av dollars, och med en sjusärdeles känsla för poker.

Och du är i Vegas. Let the game begin. The real game!

Synd bara på potatisnäsan, eller rättare sagt den före detta potatisnäsan. Amber hette hon ja. Hon hade sett verkligen glad ut när hon sett dig. Skinit upp som en sol, vinkat glatt, skuttat fram på sina klackar, och gett dig en stark kram.

Nu kommer du också ihåg att du la 1 000 dollar på Black Jack innan ni gick upp på rummet. Du satsade det på en hand, på bordet precis vid gången där hissarna är, och du hade ryckt på axlarna och lekt nonchalant när du torskade.

Amber är värd en ursäkt. Fast du har på känn att du aldrig kommer att få chansen. Chip har nog fyllt på med en del detaljer, som om att du anklagat henne för stöld till exempel.

Sjukt pinsamt faktiskt, och det bästa vore om du aldrig mer såg henne. Vegas är stort så chansen borde vara bra, trots att ni stött på varandra tre gånger nu. 

Och det finns mer fiskar i havet. Det finns nästan lika mycket snygga damer i Vegas som plingande maskiner. Det är bara att mata med pengar så blir det jackpott till slut.

Återbetalningsprocenten är nog sämre på damer, men roligare under tiden än att picka på en maskin.