Så du vill bli pokerproffs och flytta till Vegas? Del 83

lasvegas1

Det är idioter du sitter och äter middag med. Du ångrar verkligen att du gick med på att fuska i poker. Men nu är det försent.

http://www.pokerlistings.se/sa-du-vill-bli-pokerproffs-och-flytta-till-vegas-del-82-316780

Allt som inte dödar härdar. Det sa alltid farbror Jan till dig. Den här lärdomen svider, men du får trösta dig med att du har lärt dig mycket av skiten. Nu är det dags att gå vidare.

Chip fortsätter att pladdra på om hur dåligt det var av dig att ta en flipp, och varför. Rich håller med. Du lyssnar inte ens.

När de är klara frågar du liksom helt apropå om det är någon annan hand som borde diskuteras. Är det någonting du speciellt tänker på undrar Chip. Han är inte dum, det får man ge honom. Han vet exakt vilken hand du menar, och varför.

”The last hand.”

”What about it.”

Du tar till orda om det ni bestämt, att inte forcera saker genom att isolera och driva upp spelet, och att absolut inte göra några häpnadsveckande spel som väcker uppmärksamhet.

Chip tittar på dig med en min som ser ut som medlidande. Han tar tre pommes frites, doppar i cognacsåsen, och stoppar i munnen. Han tuggar långsamt, som om han inte tänker säga någonting, även när han är klar och har svalt.

Du är klar. Och väntar. Men ingen annan säger något. Chip tuggar pommers frites med cognacsås. Rich tar en klunk Silver Oak, en tung Cabarnet Sauvignon från Kalifornien.

När Chip svalt suckar han tungt.

”First of all, the situation was special. Second of all, the fish was about to leave. And third of all, I had to get the money back that you gave away on a stupid flip before the other pros got it.”

Du tror inte dina öron. Du blir alldeles matt. Du tittar på Rich. Han stirrar på dig. Du tittar på Chip. Han fyller på lite Silver Oak i sitt glas, och tittar på dig.

Du skulle kunna ta allt Chip någonsin sagt till dig och trycka tillbaka det i halsen på honom. Allt han predikat, allt som han nu säger emot sig själv på, och allt annat - som nu ändå bara är meningslöst att säga.

Det har inget värde. Det här handlar inte om rätt eller fel. Det handlar bara om att Chip ska bestämma och att du ska hålla käften och lyda. Precis som hans lilla knähund Rich the bitch.

”What ever.”

”No. It´s not whatever. This is my crew, and you do as I tell you to do.”

Där kom det. Nu sa han det. Det är Chips crew. Inte ett gemensamt lag. Well, han kan ta sitt crew och stoppa upp i röven, där Rich redan befinner sig med sin tunga. När den här middagen är slut kan de dra åt helvete. På riktigt. För evigt.

Plötsligt inser du att det här är bra. Nu behöver du inte hitta på att du är stejkad på 10-20 eller något annat. Nu är laget upplöst. Det är faktiskt det bästa som kunde hända.

Chip ser att du ändrar sinnesstämning och då du inte säger något så verkar han tro att du håller med. Då kommer det lite uppmuntran och annat trams som du inte ens hör. Du är bara så sjukt nöjd med att du kommit ur det här vansinnet så enkelt.

Du har fått några fantastisks lärdomar. Och du har fått bra betalt för besväret. Det är inte illa och när servitrisen undrar om hon får fresta med dessert så säger du ”såklart”.

Stämningen blir snabbt god igen. Både Chip och Rich verkar nöjda och lättade över att du tagit det så bra. What ever tänker du och bestämmer dig för en Honey Crisp Apple Pie med Bourbon Ice Cream.

Servitrisen rekommenderar en Eiswein från Österrike till det.