Så du vill bli pokerproffs och flytta till Vegas? Del 81

Vegas

Hemskt, hemskt, och åter hemskt. Tusen känslor forsar genom kroppen, och ingen av dem är bra. Chip synade ned den trevliga och fina fisken för 2 000 dollar på rivern med ess hög.

http://www.pokerlistings.se/sa-du-vill-bli-pokerproffs-och-flytta-till-vegas-del-80

Fisken reser på sig. Men han går inte. Han bara tittar. På Chip, på dealern, i taken, på sin vän, på dig, på sin klocka, och på Chip igen.

Ingen säger någonting. Dealern har frusit till is och väntar tålmodigt. En fet torsk som en kniv upp i röven förtjänar några sekunders väntan.

Endast när det är över, när torsken är slut, när det är ”no mas”, så hämtar Vegas andan. Några sekunder andhämtning bjuds det på, innan hjulet börjar snurra igen.

Eller så är det bara för att ge fisken chansen att ta nya tag? Vegas är alltid öppet. Och du är välkommen att begå självmord på allt du har, på alla sätt som finns.

Men den trevliga fisken har fått nog. Efter vad som för dig känns som en evighet så säger han till sin vän:

”Time for dinner?”

Det är mer en uppmaning än en fråga, fast egentligen är det nog mest en vädjan.

Han vänder sig till dig.

”It was nice meeting you. Take my advice, find a girl, settle down, get som kids, and never grow old. And if you ever come to Kansas City, do call and I will treat you to the best barbeque in the world.”

Det är inte sant. Även i nederlaget är han stor. Ditt dåliga samvete blir ännu större. Trots att han torskat brallorna. Trots att han blivit totalt ägd. Trots att han blivit det av en dryg oförskämd punk ass kid vid namn Chip.

Den trevliga fisken lägger sin hand på din axel och klappar. Det är en känsla du aldrig kommer att glömma. Tyvärr. Du hade föredragit en kniv. Eller en spottloska i ansiktet. Det du egentligen är värd.

Nu får det vara nog. Aldrig mer. Chip och Rich kan dra åt helvete. De får säga vad de vill. Ingenting kan rubba ditt beslut. Aldrig. Någonsin.

Hela potten var som en chock för hela bordet. Fiskarna, proffsen, dealern, alla sitter ni och väntar. På vad, vet ni inte riktigt. Ni bara hämtar andan.

Förutom Chip som är helt fokuserad och uppsluten av att stapla och räkna sina marker. Och Rich som tittar på och ser ut som om han vill suga av Chip.

Dealern får en blick av floor som kommer förbi och undrar varför inga kort är i luften. Han rycker till och uppmanar till höga mörken. Men ingen vill ta den.

Fiskarna inser att de nu är just det, för att de stora fiskarna är färdigfiléade. Proffsen inser att värdet är slut. Och Chip och Rich vill räkna pengarna.

Bordet bryts.

Den trevliga fisken hängde på sin vän att casha ut markerna. Han är på väg tillbaka nu och ser att bordet brutits. Han tittar på dig när du stående staplar dina marker i två racks.

Han ser väldigt förvånad ut. Som att han satt tänderna i en pizza, och den är iskall. Du vet inte vad du ska säga eller göra, bara att du vill sjunka genom jorden, eller heltäckningsmattan alltså. Du försöker le, se medlidsam ut, och ångrar det direkt.

En gång i tiden var din farbror din stora idol. Först var det pappa, men sedan tröttnade du på honom. Farbror Jan var större, starkare, roligare, gladare, hade finare bil, och var alltid festens medelpunkt.

Det är alltid ett pris att betala. Det var hans visdomsord. Som han alltid sa till dig.

Du visste att han hade rätt. Att det var sant. Men just nu, i denna exakta sekund, förstår du precis vad han menar. Och den fulla innebörden.

Det var ingenting som du fick läsa i Pokerhandboken av Dan Glimne. Boklen som fick dig att besluta dig för att bli pokerproffs och flytta till Vegas.