Så du vill bli pokerproffs och flytta till Vegas? Del 55

Vegas

Du får par i kungar, äntligen en bra hand, och en syn på din stora trebet preflop. Du får också syn på din c-bet på floppen med ett ess. Du stänger ned efter det.

Oturen fortsätter att grina dig i ansiktet:

http://www.pokerlistings.se/sa-du-vill-bli-pokerproffs-och-flytta-till-vegas-del-54

Du fortsätter att spela bra, men det vill sig inte. Du får väldigt få spelbara händer, dina c-betar möts av checkraisar, och din kaptensbindel verkar ha trillat ned på golvet.

Det känns som att du inte får någon respekt alls längre, som om de vill spela potter mot dig, och som om att de gör moves mot dig för att du är en fisk.

Att springa dåligt i poker är inget konstigt. Det händer hela tiden. Variansen är någonting man verkligen får lära sig på nätet.

Att vara iskall i 10 000 händer är ingenting. Det har hänt dig på nätet många gånger. Men där trummar du 500 händer i timmen så det går över på några dagar, om man bara bibehåller fokus och disciplin.

Live hinner ni med runt 40 händer i timmen med den automatiska kortblandaren vid bordet. Du dividerar 10 000 händer med 40 händer i timmen. Det är ingen rolig matematik.

Det är en hel månads plågsam hjärntvätt där din själv vänds ut och in, hängs ut på tork, och skrynklar ihop.

Den andra pokerboken du någonsin läst, efter Glimnes Pokerhandboken såklart, var Theory of Poker av David Sklansky. I den hade han en uträkning där han matematiskt bevisade att man kunde vara ett framgångsrikt proffs i teorin men gå back i ett helt år.

Du fattar att det är sant nu. Och du vet att det är omöjligt att spela så bra som man kan efter ett par månaders bad beat i sträckbänken.

Turneringar har tydligen ännu värre varians. Sklansky räknade ut att du kunde gå back i flera år även om du var hur bra som helst.

Tur att du inte spelar sådan skit tänker du när du återigen måste ge upp ett högt par, metkrokarna denna gång, när det som vanligt kommer ett ess på floppen och det är en bet och en syn innan det är din tur.

Det är bara att bita ihop. För plötsligt händer det. Du spelar tightare än normalt och struntar i att spela alla marginella händer. Det vet du av erfarenhet att det är helt rätt melodi. Och eftersom du får se flopparna i alla fall så ser du att du fått smaka en ännu beskare likör om du stoppat in näbben. Precis varje gång.

Timmarna går. Du ställer dig upp och går ett varv och försöker skaka av dig oturen. Det fungerar inte. Du går på toaletten och försöker kissa ut oturen. Det fungerar inte heller.

Det är som förgjort. Det känns helt meningslöst. Du borde gå hem, men, de är så dåliga. Och det räcker faktiskt bara med en hand för att vara uppe på plus igen.

Det är fördelen med 1-3, det är inte så dyrt att springa kallt. Hade du varit lika kall på nätet i sex timmar hade du redan lagt många inköp, och säkert tiltat iväg lika många till.

Du väljer, mot bättre vetande, att forcera vissa bra starthänder. Det går inte såklart. Dina par i tior är helt chanslösa mot en kung-dam som inte kan lägga sig preflop för att de är i samma färg. Din ess-kung är ännu mer chanslös mot par i femmor som genom ett mirakel hittade en syn preflop mot din allin.

Efter åtta timmar och åtta hundra dollar i hålet är det inte roligt längre. Du är fortfarande inte hungrig efter din dominans på Wynns sanslösa buffé, men beslutar dig för att gå och äta något. Kanske det kan vända turen?

Du går till pizzerian du såg i gången från Encore vid alla lyxaffärer. Du tar två slizes pepperoni pizza med en stor cola till. Det är surt att Pepsi nästan dominerar stripen helt, när Coca Cola är så mycket bättre, men du får ta vad som bjuds. När du får dina pizzabitar så pudrar du torkad chili över dem tills de ser alldeles knottriga ut.

Allt går ner trots att varken humöret eller magen är med på notan. Du går tillbaka till pokerrummet för att fortsätta att förnedras av fru fortuna.

På 2-5 bordet har det varit högljutt hela dagen. Du går förbi och kollar medans du väntar på stora mörken på ditt bord. Där sitter asiaterna och kacklar och skrattar högt.

Det finns ingen som har under två tusen dollar vid bordet. Och du vet att det på ytan bara ska vara stenbra spel. Men du vet också att under ytan så är spelet inte bra alls.

För att de flinande asiaterna spelar i lag, som det kallas, och fusk som det är.

Är det bara du, eller är det inte så att asiater skrattar extra fult?