Så du vill bli pokerproffs och flytta till Vegas? Del 49

Las Vegas 2014

Du är ställd mot väggen, famlar efter ord, men det kommer inga. Chip har precis frågat dig om du vill joina deras crew.

Det går inte att missförstå. Eller?

Del 48 här:

http://www.pokerlistings.se/sa-du-vill-bli-pokerproffs-och-flytta-till-vegas-del-48-72883

Du tittar på Chip. Du tittar på Rich. De tittar på dig.

De väntar på dig. Du väntar på dig själv. Men det kommer inget.

”What?”

Du köper dig mera tid.

”Do you want to join our crew?”

Det var inte mycket tid du fick.

”What do you mean?”

”You know what I mean.”

Det är sant. Du vet precis vad han menar. Men du vet inte vad du ska svara. Tankarna rusar i huvudet, åt alla håll, planlöst utan att hitta hem. Du ser förmodligen precis lika förvånad ut som du känner dig. Det känns som en hel pokerturnering, fast det varar bara ett par sekunder innan Chip räddar dig.

”Never mind.”

Han viftar på servitrisen och beställer in tre Patron Anejo, en underbar tequila ni sippat på flera gånger förut. Han frågar inte ens om du vill ha den. Men du vill ha den. Det är faktiskt precis vad du vill ha just nu.

Innan den kommer så blir du serverad dina ”churros” med en kopp smält choklad bredvid. Churros ser ut som avklippta och extra grillade doughnuts utdragna till pinnar om du är snäll. Och någonting annat om du inte är på humör.

De smakar säkert gott. Men smaklökarna är avkopplade och registrerar ingenting. Chip frågade precis om du ville vara med dem och fuska i poker. Det gjorde han. Väl? Ja. Det gjorde han. Det finns ingenting annat han kan ha menat.

Tusen och en tanke surrar i ditt huvud. Varför tror han att du skulle vilja fuska i poker, du som inte ens tänkt tanken, någonsin. Oförskämt faktiskt. Vilka signaler tror han sig sett som skulle få honom och tro att du är intresserad? Varför frågar han just dig? Lite smickrande faktiskt.

Du tänker på Rich och hans förväntansfulla min efter att Chip ställt frågan. Som att han var säker på att du skulle svara ja. Vilken fjant.

Allt du kan komma fram till är att du inte vill prata mer om det här.

Servitrisen kommer med tre shots av Patron Anejo.

”Cheers guys!” säger Chip.

Du rensar munnen från chokladsås och strösocker med lite vatten och sväljer hela skiten. Du låter den rulla runt i hela munnen innan du låter den riva som en rasp nerför halsen.

Chip och Rich gör samma sak. När viruset är bortrensat kan ni återgå till det ni pratade om tidigare, vad det nu var?

Stämningen kommer snart tillbaka. Chip och Rich vill gå vidare till en bar, och sedan en nattklubb. Du känner dig som komakungen och skulle helst vilja sova en halvtimma, eller åtminstone lägga dig ned i förhoppning om att magen skulle flyta ut lite och minska magsmärtorna efter alldeles för mycket mat.

Grabbarna vill inte höra ett nej och du har ingen ursäkt då hjärnan är satt på standby för att allt blod är nere i magen och jobbar för högtryck. Chip vill gå vidare till Bond Bar på Cosmopolitan. Du är tacksam för varje steg som skakar ner maten och följer lydigt med.

Det visar sig att det är baren du var på sist, där du träffade Tiffany, och trodde att du var kär. Det finns många hägringar i Las Vegas. Det vet du nu. Och de är ännu fler på natten.

Chip beställer tre likadana drinkar och du får en som smakar gott, men du har ingen aning om vad den heter. Du tänker på middagen, den blev väldigt dyr när servitrisen fick fria händer att bomba på med tapas som en stalinorgel.

Gogodansarna skakar på allt så att svettet stänker. Hororna i baren ler så att det blänker. Och musiken är så hög att det är omöjligt att prata.

Efter drinken föreslår Chip att ni ska gå vidare. Du är på, orkar inte stå här längre och titta på brudar som flörtar tillbaka utan att säga att de är horor.

Ni går till Bellagio. Den första baren direkt vid ingången är full så ni går vidare till den nästa mitt i casinohavet, innan Noodles där de har grymma sådana och innan Highstakesrummet med egen bar.

Chip beställer en flaska bubbel av märket Lanson. Det är inget du druckit förr vad du kommer ihåg, men det är lika gott som allt annat bubbel.

Ni sitter djupt nedsjunka i varsin fåtölj och tittar på folket som går förbi. I taket glittrar kristallkronor, på golvet är heltäckningsmattan fem centimeter, och bakom er spelar en importerad kvinna underbar fiol.

”This is the life.” säger Chip och höjer glaset till en skål.

Du skålar med. Nu har du haft tid att samla dina tankar. Du vet att Chip kommer att försöka värva dig igen. Du vet också att du inte tänker fuska, inte under några omständigheter, men du är nyfiken.

Du fattar att de fattat att du fattat. Du kommer inte kunna verkställa din plan mot dem. Nu får du istället låtsas vara intresserad, för att få mer information, för att få veta hur det går till, i detalj, för att skydda dig själv mot andra.

Chip tittar på dig och ler. Han tar sats. Och säger:

”So…”