Så du vill bli pokerproffs och flytta till Vegas? Del 48

vegas2

”You played different today” säger Chip. ”Did I” svarar du.

Han tänker på det här:

http://www.pokerlistings.se/sa-du-vill-bli-pokerproffs-och-flytta-till-vegas-del-47-45871

”Yeah, you did” säger Chip igen.

”Really” svarar du och försöker spela uppriktigt förvånad.

”You did” säger Rich.

Servitrisen räddar dig och undrar vad ni ska ha att dricka. Efter att det är avklarat så tittar de på dig igen och du tar till orda.

”Well I don´t know. I had good cards today. I just play my cards, and my opponents of course.”

”But there was something different about you today.” Chip vägrar ge sig.

”Well. I´m a mother fucking super talent. Maybe I´ve just taken the next step.”

Där satt den. Ni skrattar alla tre och byter samtalsämne till två damer som leds in till ett bord av hovmästaren. Det är två fyrtioplussare som ser ut som två tolvtaggare. De tål att tittas på, och det går inte att sluta titta då.

Chip drar igång en lång utläggning om att i Kalifornien så vill ingen ha brudarna som är tjugo år med kroknäsa och små pattar. Alla vill ha ladies över trettio som hunnit förminska näsan och förstora pattarna och läpparna.

”Förstora eller förstöra” tänker du.

Rich avbryter och säger att det inte finns en tjugoåring i hela Kalifornien som inte lyft sig och fixat sig. Chip instämmer men vidhåller sin poäng. Och plussar på med att trettioåringarna lärt sig sminka sig, klä sig och konversera, till skillnad från småtjejerna.

Ni skålar för den ljusnande framtiden. Du skålar för din egen framtid.

Ni sitter på Julian Serrano, en restaurang uppkallad efter kocken som rönt stora framgångar i sitt hemland Spanien för att sedan, som så många andra, bli headhuntad till Vegas.

Du frågar servitrisen om honom och hon berättar gärna att han är huvudkock på Picasso, lyxrestaurangen på Bellagio, och det här är hans andra projekt där han fått förverkliga sin livslånga dröm om att bjuda världen på spanska specialiteter.

”Picasso is a great restaurant” säger Rich. ”It´s the best in Vegas.”

”I know. It has two stars i Guide Michelin” säger servitrisen.

”What do they serve” frågar du.

”It´s french cousine” säger Rich innan servitrisen hinner svara. ”It´s downstairs opposite PRIME, the steakhouse.”

Chip bryter av och ber servitrisen att säga till kocken att plocka ihop ett gäng tapas till er.

Vips så är beställningen gjord. Du hade tittat ut några rätter som du var sugen på, som ”coca vegetarian” en spansk pizza med tomat, vitlök, grillad paprika och alioli, och råbiffen. Det känns lite snopen men nu är det försent.

”So, Rich, Picasso is really good?”

”I don´t know. I never been there.”

Ni börjar alla skratta.

”But I´ve heard that it is really good.

Han är mer amerikansk än vad han fattar själv, den gode Rich.

Chip berättar att det finns en restaurang på MGM som har tre stjärnor, men svarar att han inte vet vad den heter när du frågar.

Samtalet glider över på poker, som vanligt. Det är Chip som vill prata om dagens sittning. Han undrar vad du hade i vissa händer, varför du spelade som du gjorde, och vad du placerade honom och andra på. Helt enkelt hur du tänkte, in i minsta detalj.

Chip är intelligent. Han är också rolig och charmig så du får verkligen stålsätta dig för att inte vara för ärlig. I vissa fall ljuger du utan anledning bara för sakens skull.

Men du får dåligt samvete, som att det skulle vara någonting fel med att ljuga mot en fuskare, två fuskare faktiskt, som fuskat mot dig.

Din moraliska kompass är förvirrad. Ovan helt enkelt. Men nu är det krig och du planerar inte att ta några fångar.

Du går till motattack och förhör Chip på samma sätt som han har förhört dig alldeles nyss.

Servitrisen kommer med tallrik efter tallrik av nya maträtter. Ibland hör du inte ens vad hon säger när hon presenterar rätten. Det gör inte så mycket. Det mesta är löjligt gott, men vissa saker hade du kunnat vara utan, saker som du aldrig beställt själv.

Det lät bra med smårätter, men då servitrisen ställer fram tvåsiffrigt i antal tallrikar så blir det måltiden jänkarstyle som vanligt. En sådan som ger akuta magsmärtor och ett groggy huvud som flämtar efter nåd.

Chip är bra, oj vad bra han är den lilla smilfinken. Alla konstiga spel han gjort har han en väldigt bra ursäkt till att han gjort.

Rich är inte alls lika bra. Han är faktiskt rent ut sagt dålig när han ska förklara sina spel som han gjort för att han fuskar. Chip får avbryta honom, fylla i, och lägga ord i mun på Rich. Det är faktiskt patetiskt.

Du får en liten känsla, någonstans där långt i bakhuvudet att Chip misstänker någonting, men du trycker tillbaka den känslan med en stor tugga rabo de toro, tjursvans, som till din förvåning är helt utsökt.

Efter en lång och trevlig middag, det måste du erkänna och ge Chip och Rich, så kommer servitrisen från ingenstans och placerar en dessertmeny under nosen på dig.

Du är redan mätt så att det gör ont där nere, men du känner för att gå allin på riktigt och beställer ”churros”, friterade degknyten som du doppar i varm choklad, och är ”to die for” enligt servitrisen.

Innan dina churros kommer, och efter en liten tystnad som sätter en ny atmosfär vid bordet, så tittar Chip dig i ögonen och säger:

”So, Animal, do you want to join our crew?”