Så du vill bli pokerproffs och flytta till Vegas? Del 36

Vegas

Det är nästan så att du vill ställa klockan på ringning när du går och lägger dig. En helt absurd proposition för en pokerspelare såklart, men så sugen och laddad är du på att spela mer poker.

På Bellagio plockade du upp 86 dollar till. Det kunde ha varit runt 400 dollar till om dina par i tior stått mot en tomte som körde in allt preflop med KJ. Nåväl, det jämnar ut sig i längden och på långsikt gick du plus i den potten.

Det känns som att det lossnat, som att du tagit dig till nästa nivå, och som att du ser ljuset i tunneln till 10-20 på Bellagio. Du vill inte sova, bara traska på.

Så här gick det dagen innan i detalj:

http://www.pokerlistings.se/sa-du-vill-bli-pokerproffs-och-flytta-till-vegas-del-35-26781

Du vaknar upp pigg som en nötkärna och fräsch som en daggstänkt nyponros. Du kastar av dig täcket och gör dig i ordning för att ännu en dag erövra Vegas en bit till.

Kanske bara ett sandkorn för staden som verkligen aldrig sover, men ett stort korn för en mygga som du. Om du får ett korn på den första rutan, två korn på nästa och fortsätter att dubbla upp så har du snart alla sandkorn i hela Vegas om du kör alla 64 rutor på ett schackbräde.

Du smeker din nyrakade haka samtidigt som du tar en sipp av en skummig cappuchino på Mon Abi Gabi. Du sitter på uteserveringen bredvid Eiffeltornet med perfekt utsikt över myllret på stripen och Bellagios fontän på andra sidan gata. Du suger i dig färskpressad apelsinjuice ur sugröret och drömmer dig bort till innandömet av Bellagio.

En dag ska du krossa 10-20 därinne like enkelt som du krossar croissanten med dina tänder.

Det är lång väntelista på 2-5 så du sätter upp dig på 1-3 också. Konstigt det där egentligen. För två dagar sedan var det din vardag och nu vill du inte ens spela det. Men du får en plats efter en halvtimma och 1-3 med dönickar slår att gå runt bland plingande maskiner och titta på riktiga zombies som sitter framför dem.

Du spelar ditt spel från 2-5 vilket direkt straffar sig mot en inlagd syngurka. Du växlar om och borrar ner röven i stolen och väntar på kort. När du får kort visar det sig att bluffen i börjar var bra reklam. De står på kö för att syna ned dig när du har något.

Det är helt fantastiskt vad dåliga de är. Och de gnäller när de förlorar som att det skulle bero på otur och inte någonting annat, som till exempel avsaknad av hjärna.

Det tar tre timmar att få en plats på 2-5 när de äntligen öppnar upp ett till bord. Du ligger nästan trehundra plus och det är väl en bra timpenning, särskilt när det är skattefritt. Bättre än att jobba på korvmojjen i Bollnäs i alla fall. Hundra tusen gånger bättre faktiskt. Man kan bara äta så mycket gratis gurkmajonäs per dag.

Du funderar allvarligt på att sitta kvar och mjölka mer av bordet som du nu kan perfekt och de dessutom är rädda för dig. Men du är på väg till 10-20 och vägen dit går via 2-5.

Du spelar tre timmar till på 2-5. Du är kortkall och bordet är rätt dåligt med tight och tillknäppt spel utan givmilda blåsfiskar. Men du spelar bra och ligger 98 plus när du känner att det är dags för lunch.

Klockan är kvart i sju när du kliver och de första uppklädda festprissarna har börjat dyka upp. Du längtar till Lemongrass på Aria. De har grymma chicken satays och en fenomenal Phad Thai med räkor som du är löjligt sugen på.

Du tar vägen förbi pokerrummet för att skriva upp dig på listorna. Det kan vara lång väntetid och det brukar vara lagom att gå och äta för att sedan komma tillbaka lagom till att du får en plats.

Chip och Rich sitter och spelar 1-3 som vanligt. Du går förbi och säger hej. Chip skriker ”Animal” och reser sig upp och ger dig en kram. Rich ger dig också en kram. De tackar nej till att följa med och äta så du går ensam.

När du kommer tillbaka så är det fortfarande flera namn före dig på alla listor. Du går till cafeterian bredvid. Du är egentligen proppmätt men deras wienerbröd är grymma. Fast de kallar dem för Danish och tar åtta dollar för dem.

Någonting måste du ha att knapra på när du hänger på railen och studerar spelet.

Wienerbrödet tar snabbt slut och det är rätt tråkigt att kolla på spelet, men du gör en ansats att vara seriös trots att du mest känner för att ta en siesta.

Du bestämmer dig för att fokusera på Chip och Rich. De känns inte så vassa även om Chip kan göra snygga spel. Men de är stabila vinnare så någonting måste de göra rätt.

Det sitter en gubbe i skjorta och kavaj som spelar de flesta händerna och bluffar ofta för att han sett på TV från finalbord på fyra gubbar att det är så man gör.

Han är slarvig med korten och tittar på dem flera gånger varje pott. Du ser Chip luta sig bakåt och snegla på hans kort.

Gubben bombar floppen och det är Richs tur. Han tittar på Chip som sträcker ut tummen från sin knutna hand som vilar på bordet. Rich synar.

Gubben bombar turn. Chips hand ligger fast. Rich synar.

En möjlig färg materialiseras på rivern. Gubben steker länge för att sedan panga iväg en raketbet. Chips tumme åker in och pekfingret åker ut. Rich kastar sig arg.

Gubben visar upp sin nötfärg och tar hem potten.

Du tror inte dina ögon. Din hjärna vägrar koppla. Och marken släpper under dina fötter.