Så du vill bli pokerproffs och flytta till Vegas? Del 28

lasvegas1

WSOP är i full gång. Snart kommer det börja spruta ut bracelets till höger och vänster. När jag började spela WSOP på nittiotalet visste jag inte ens att man även vann ett armband om man klonkade.

Det sket jag fullständigt i även när jag fick höra talas om armband. Det gjorde vi alla utom Phil Helmuth.

Idag bryr sig flera. Jag har kommit så nära man kan komma, men inte ens då brydde jag mig. Att vinna hade varit kul, men pengarna var uppdelade och armbandet sket jag faktiskt i.

Phil Helmuth bryr sig mer än någonsin. Anledningen är enkel. Det är hans sätt att bygga vidare på hans fantasier om att han ska gå till historien som världens bästa spelare.

Du kanske drömmer om ett bracelet?

Del 27 här:

http://www.pokerlistings.se/sa-du-vill-bli-pokerproffs-och-flytta-till-vegas-del-27-92348

Du drömmer som satan om ett bracelet. Som du tror är ett kvitto på en hög nivå och ett automatiskt medlemskap i en exklusiv klubb. Som om Phil Ivey skulle söka upp dig och knacka dig på axeln när du spelar nästa event och säga:

”Well don mate! I´ve been keeping an eye on you son. You got game. Welcome to the club. May I take you out for dinner tonight? There is a couple of intriguing hands that I am not sure that I played optimal that we could discuss.”

Du har precis plockat upp en fin pott med en ännu finare bluff. Chip sätter handen för munnen och låtsas hosta.

”Bluff” låter hostningen och han ler mot dig. Du ler tillbaka och vrider upp handen litegrann åt sidan så att han kan se att han har rätt innan du kastar handen i mucken och fäller fram armarna och vevar hem markerna.

Du önskar att Chip hade gjort det samma mot dig när han fembetsbetade allin mot dig med damerna, när du la niorna. Den gnagande känslan därinne hade inte funnits där om han bara visat damerna.

Det rullar på och timmarna går. Ni slaktar de svagare wannabeproffsen med hårt spel och de tigger floor om att få byta bord. Istället för dem så dyker det upp feta gubbar med konferensbrickan kvar runt halsen.

Spelet är bra och ni kör det gamla tricket att beställa in öl för att liva upp stämningen. Konferensgubbarna hänger på och alla skrattar och har kul medan fiskarnas stackar sakta men säkert krymper.

Du får färg på turn efter att du höjt upp med tio-nio i klöver. Konferensgubben som limpsynade dig preflop och synade dig på floppen checkraisar dig hårt på turn.

Du ler för dig själv inombords. Gubben har nötkaka och det är det lättaste beslutet i världen att lägga färgen trots att det är tredjenöten.

”I know you are bluffing. But I was bluffing to and I can´t even beat your bluff.” säger du skrattande och lägger dig.

Det är en bra variant som du lärt dig av Chip för att få fisken att visa upp sina kort.

Konferensgubben slowrollar upp nötfärgen och skrattar han med. Hans fiskgäng tycker att det är hemskt kul att du läste honom så fel. Själv sväller han av stolthet att han kan hänga med vegasproffsen.

”I could go pro if I wanted to” som han säkert formulerar sig till sina löjligt imponerade kompisar där hemma.

Du får en ryggdunk av Chip som också skrattar. Du tittar på honom och han blinkar till dig.

Fiskar ska aldrig ges chansen till en lätt uppdubbling.  De ska sakta men säkert malas ned i köttkvarnen. Om du ger dem uppdubblingen och de sedan köper ut i nästa pott så blir det dyrt. Dessutom brukar de då vara så nöjda att de kliver. Och försvinner ut i Vegasnatten förevigt. Där till slut någon strippa slickar i sig det du skulle ha.

Till skillnad från dig så förlorar en strippa aldrig.