Så du vill bli pokerproffs och flytta till Vegas? Del 111

Vegasvy

Hur gick det här till? Ni är på väg till Aria för att fuska tillsammans, igen.

En anledning skulle kunna vara att du har problem att stå för vem du är och vad du vill, som så många hemma i Bollnäs, men så är det inte. En annan anledning skulle kunna vara att du åt mycket till lunch att allt blod forsat ned i magen och du inte kan tänka ordentligt.

Så måste det vara.

Men det här är sista gången. Ett hundra procent. Du ska ändå åka hem imorgon, och det är nog rätt taktiskt att avsluta så här. När du sedan kommer tillbaka har det gått en tid, saker har ändrats, och ert samarbete är något från en svunnen tid.

Enligt plan så går du i förväg till pokerrummet så att ni inte kommer samtidigt. Det finns en plats ledig på 2-5 och innan du ens hunnit tänka har du en hand i händerna med 1 500 dollar bakom.

Chip och Rich släntrar fram och skriver upp sig. De ställer sig på railen på gräddhyllan bakom dig så att de får en perfekt överblick över bordet. Du känner dig bevakad, och gillar inte alls känslan.

Poker ska vara kul. Poker är kul, på 10-20. Det här är inte kul. Och snart blir det ännu värre, när fusket ska börja. Du kopplar bort hjärnan, och kopplar på autopiloten.

Efter en halvtimma får ni en plats till. Rich tar den och Chips fortsätter att bevaka bordet från hans position. Rich checkar sin option från hijack. Med en limpare framför är det autohöjning på 2-5. Särskilt som att ni är överens om att det är så ni ska spela, och både Chip och du har tjatat på Rich.

Knappen trebetar till tjugo. Rich synar. Floppen kommer Q,T,3 regnbåge. Rich checksynar trettiofem. Turn är en tia till och Rich checkfoldar. Han är verkligen inte bra. Han är korkad, lat och saknar talang.

Till råga på allt tror han att han är smart, gillar att spendera och tror han har talang. Det är en dödlig kombination i poker. Det finns inget hopp för Rich. Om han inte fortsätter att fuska såklart. Vilket han alltid kommer att göra.

Nästa polett trillar ned. Det här är vansinne. Du måste sluta upp. Det här är sista gången. Du lovar och svär på allt heligt du kan. Du försöker komma på något heligt, men det är svårt då du som svensk inte är religös.

Du sitter bara av tiden. Chip får en plats efter ett tag och du spelar som han vill. Du är en robot, en del i hans plan, där Chip bestämmer och styr. Du är inget mer än en kugge i ett system. Var det inte just därför du blev en pokerspelare, för att inte bli another brick in the wall?

Jo, det var det. Insikten är lika klar som vattnet som fyllt upp järnmalmsgruvorna i skogarna utanför Bollnäs. Och lika djup. När du tittar ner i djupet ser du hur vattnet är mörbrunt av rost.

Hela sittningen glider förbi utan att du ens märker det. Du är någon annanstans och betänker ditt öde, dina val, och var du hamnat. Men framförallt vart du ska.

En fisk går gul och Chip bestämmer att ni ska sluta spela och gå och äta middag. Till din förvåning har du spelat i åtta timmar. Ni går till den kinesiska restaurangen Jasmine på Bellagio.  Väl där delar ni upp bytet i lika delar.

Din del är 1425 dollar. Det är en fantastisk dag på det sättet, men du känner ingen glädje. Det gör däremot Chip och Rich som nästan bubblar av lycka. Chip beställer in en Peking anka och en flaska Moet Chandon.

Chip håller en lång utläggning om att ni spelade perfekt idag, hur grymma ni är, hur mycket ni kommer vinna tillsammans för att hans system är så fantastiskt.

Du vill bara försvinna.