Så du vill bli pokerproffs och flytta till Vegas? Del 110

Vegas

Det var en skön middag igår. God mat och gott sällskap. Herr Lennaárd hade koll, och nu vet du att du ska jaga upp en donna att gifta dig med för att få uppehållstillstånd.

Du ligger och zappar med kontrollen. Det är löjligt mycket reklam på TV i USA, fast å andra sidan är det inte så långa pauser. Annat är det hemma i Bollnäs med Kanal 5. Där de trycker in sju minuter reklampaus i filmer. I och för sig rätt bra om man vill jogga en kilometer mitt i filmen. Duscha hinner du också med.

Det greppar dig runt fettet som dykt upp på magen och funderar på hur många kilon du gått upp. Och konstaterar att det var det värt.

Du tänker fortfarande på efterrätterna igår, och glassen, med smakerna Green Ice Tea och Red Bean. Det gick inte att föreställa sig att det kunde vara gott. Det går inte att föreställa sig hur gott det var.

Ni delade på taxi till Imperial Palace och tog en sista öl i baren. Göran ville slå vad med Lennaárd om att den fula kärringen i baren inte var en hora, men Lennaárd sa åt honom att spara degen.

Du kommer ihåg det sista du sa.

“Fan Ken, du är en skön typ, inte alls så där dryg som jag trodde att du var.”

Och hans svar.

“Om jag fick hundra dollar för varje gång jag hört det skulle jag kunna dra mig tillbaka. Men lova att inte sprida vidare hur jag egentligen är, jag har mitt rykte att tänka på. Schas nu din jävla snorgärs.”

Telefonen ringer. Det är Chip. Det goda humöret försvann, vilket nästan är bra, för du tacklar honom bäst när du är lite på hugget.

Efter ett par minuters stela trevligheter bestämmer ni er för att träffas för lunch vid fyra på Bubba Gump. Det är en restaurangkedja som är en spinoff på filmen Forest Gump, och som nu öppnat i Vegas på Planet Hollywood med en stor uteterass några våningar över stripen.

Du måste ändå träffa dem innan du åker hem, för att avsluta skiten, och varför inte göra det så snart som möjligt för att städa av skiten. Som mamma alltid sa när hon skulle städa.

Det är några timmar tills dess och du käkar frukost på Pinks som också ligger på Planet Hollywood, men på gatunivå på stripen. Det är tydligen en väldig känd korvmoj importerad från L.A. Korven är god, men du hade föredragit en kokt med bröd, två strängar ketchup och senap, och bostongurka på korvmojen hemma i Bollnäs.

Du väljer en film framför fotmassage, mest för att det käkar mer klocka. När den är slut får du skynda dig för att inte komma mer än fem minuter försent. Det hade inte varit en bra start att komma en kvart försent. Men fem minuter är tydligen okej för Chip och Rich skiner upp när de ser dig.

“Sorry about your loss” säger Chip.

“Yeah, sorry about your loss” säger Rich.

“What” svarar du och kommer sedan på att de pratar om din farmor som du påstod dog häromdagen. “Oh, yeah, thank you guys.” Du försöker se ledsen ut.

De undrar om begravningen och du förklarar att i Sverige är det kutym att liket ska kallna ordentligt innan jordfästning. De undrar hur länge. Du svarar några veckor. Och de tittar på dig som om ni är sjuka i huvudet i Sverige.

Ni är alla glada över att byta samtalsämne och matchar nästan servitrisens leende.

Lunchen består av öl, friterade mat och en massa trevligheter fram och tillbaka över bordet. Utsikten över stripen är strålande och du lägger det i minnesbanken, avdelning tips i Vegas. Planen att avsluta det så kallade samarbetet en gång för alla smälter iväg som is i en Nevadaöken.

Planen ni istället enas om är att fortsätta när du kommer tillbaka. Och då jävlar. Typ. Ni ska hålla kontakten via nätet och utveckla ert samarbete på djupet. Det ska bli rena rama slakten av ett trehövdat monster som spelar som en finstämt självspelande piano.

Chip tar notan och säger “Lets get to work boys”. Ni är på väg till Aria.