Så du vill bli pokerproffs och flytta till Vegas? Del 11

Vegas

Även om du skiter i din image så är det väldigt viktigt att hålla koll på hur dina motståndare ser på dig. Motståndare vid samma bord kan ha väldigt olika syn på hur du spelar.

Del 10 här:

http://www.pokerlistings.se/sa-du-vill-bli-pokerproffs-och-flytta-till-vegas-54641

Vissa har spelat med dig förut och har en helt annan syn en någon som spelar mot dig för första gången. En annan kanske kom till bordet efter att du blivit avslöjad som en bluffare två potter i rad och bara sett dig lägga dig åtta händer i rad och därför tror att du är en nötknäppare.

Informationen som finna är oändlig. I stora delar är den dold. Motståndarna försöker även förvilla dig. Därför är poker världen mest dynamiska spel. Inget annat spel kommer ens i närheten.

Anthony Holden har sagt det bäst i sin fantastiska bok ”Big Deal”:

Whether he likes it or not, a man's character is stripped bare at the poker table; if the other players read him better than he does, he has only himself to blame. Unless he is both able and prepared to see himself as others do, flaws and all, he will be a loser in cards, as in life.

Ibland uppstår situationer som du inte riktigt planerat eller förväntat dig. Då måste du anpassa dig för att överleva. Det gäller livet också.

Jag har haft den tightaste imagen du kan tänka dig, och jag har haft den bluffigaste imagen du kan tänka dig. När jag inte varit medveten om det så har det blivit dyrt.

När jag började spela poker så försökte jag alltid lägga mig en massa så att jag fick en tight image. Förmodligen var jag ute och cyklade helt beträffande min image för de andra noterade nog att jag höjde tre gånger per varv.

Med största sannolikhet hade jag en helt felaktigt bild av min image. Vilket nog var en stor del i att det inte lossnade på riktigt.

Min tredje resa till Vegas var på tio veckor och jag grindade på riktigt. Jag förlorade 6-7 sejourer av tio, men de gångerna jag hade flytet så demolerade jag bordet och vann ihop allt jag torskat och lite till.

Standardspelet i Vegas på den tiden var $ 3-6 limit, och min bread and butter. Fast såsen jag fick ihop räckte knappast till att få mig i smöret.

På Rio erbjöd de $ 4-8 spread limit. Vet inte om det spelet är utdött nu men det gick till så att du de två första satsningsrundorna fick du satsa 1-4 dollar och de två sista 1-8 dollar.

En checkraise på turn med en riverbet kunde alltså kosta 24 dollar vilket sved i min bankrulle. Resultaten på 3-6 brukade landa på mellan 50 och 100 dollar åt ena eller andra hållet.

Jag dricksade 50 cent för en vatten och kom på att om jag inte bokförda det under resultatet utan separat så blev mina pokerresultat klart bättre över tiden. Många bäckar små…

Inte tänkte jag då på hur det påverkade min image.

De flesta dricksade 50 cent, några en dollar, och några få gamlingar 25 cent. En quarter var under gränsen tyckte många servitriser.

Det fanns en ung holländska som pratade mer än Nalle Hedlund vid borden som spelade mycket i Vegas i slutet av nittiotalet. Hon bokförde också dricks separat.

Hon bokförde också hur mycket hon betalade i rake. Hon spelar inte längre och hade jag också bokfört raken så hade jag nog också lagt av för länge sedan.

Nåväl, tillbaka till Rio och det svinhöga $ 4-8 spread limit spelet.

Jag hade flytet och körde över alla som kom i min väg. Det var en fredag och det dök upp en del turister. Jag kommer ihåg ett par som drack öl och hade kul. Killen förklarade reglerna för tjejen och jag bidrog till deras förnöjelse genom att skämta och ge action.

Det hände rätt ofta att jag inte hade någonting framme på rivern, förutom en efterhängsen kund som jag förgäves försökt bomba bort.

Jag kommer ihåg att jag bluffade paret hela vägen och att de synade mig båda på rivern. Bajs tänkte jag då det var en stor pott. Men mitt ess hög stod. De skrattade. Jag med.

Efter drygt tolv timmar så hade jag vunnit över 500 dollar. Det var min i särklass största vinst och det var en magisk känsla att stapla markerna i sju racks och gå till cagen.