Så du vill bli pokerproffs och flytta till Vegas? Del 105

LAS VEGAS

Lennaárd tittar på dig. Du tittar på honom och säger:

“Visste du att jag var svensk?”

“Ja, redan efter fem minuter i förrgår. Din svenska brytning är rätt stark.”

“Varför sa du inget?”

“Varför sa du inget?”

“Öh, jag visste inte att det var du.”

“Nähä.”

Du ser på honom att han inte tror dig. Fettot, gubben Lennaárd tror att du ljuger. Det gör dig irriterad. Vem tror han att han är?

“Jag kände inte igen dig”

För att du är fet, gammal och har flottiga glasögon tänker du, och fortsätter:

“Men en vän pekade ut dig.”

“Jaha, okej, det var en bra syn i alla fall.”

Klart det var, a world fucking class call. För du är ett pokerproffs som dominerar på 10-20 och ska flytta till Vegas.

Men orden värmde. Kanske lite väl mycket för redan nästa hand höjer du upp med en tveksam hand och hamnar i ett dåligt läge mot gulingen med klotrunt huvud. Du är inte sugen att jaga ned honom tre gator mot en alltmer polariserad range och bestämmer dig för att lägga vad som kan vara bästa handen på floppen.

Ingen idé att slaska iväg dina marker när du har posse på Lennaárd och kan mjölka honom hela dagen lång.

Men han spelar som en sur tight gubbe och du får inte av honom någonting speciellt. Resten av bordet har också växlat tempo känns det som. Det är inte många floppar som når rivern.

Du tar det också lugnt. Finns ingen anledning att bjuda till när ingen annan gör det. Det klotrunda mongot slicker i sig mer än hans beskärda del. Men det är omöjligt att veta hans resultat för han startade med 20 000 dollar och markerna är i slarviga staplar.

Varenda gång du spelar en pott så är han där och höjer. Det spelar ingen roll om du har höjt eller bara limpat in bakom en annan.

Efter en stund kommer Göran förbi. Du tittar på klockan och ser att ni spelat i tre timmar. Poker är ett bra jobb, tiden flyger när man har kul, för att inte tala om hur kul det är att ligga ordentligt plus.

Göran skakar Lennaárds hand och säger att han gillade hans krönikor i Afonbladet. Ken tackar.

Göran tittar på din stack och nickar uppmuntrande. Du ler tillbaka, och undrar sedan om leendet såg lika drygt ut som det kändes.

Ni har ett trevligt litet samtal alla tre, tills Göran går iväg för att grinda 2-5. Samtalet dör sakta ut och det är dags att veva vidare i grindstugan.

Du antar att det blir middag med Göran och bestämer dig för att tysta åskan i magen med en kaffe med mjölk. Av någon anledning serverar de alltid kaffe med grädde och just i detta fall är det bra för det stillar din hunger. Tanken ploppar upp att det är med flit de serverar grädde, för att kunderna ska spela längre. Det skulle inte förvåna dig, Vegas är uträknat i minsta detalj.

Efter ett tag måste du ta en kaffe till, och sedan en till. Det får räcka och nästa påfyllnad får bli en varm chocklad istället. Den är alldeles för söt, men den vispade grädden på toppen är god.

Plötsligt står Göran där och undrar om det är dags för middag. “Absolut” svarar du. Göran vänder sig till Lennaárd och frågar om han vill följa med.

Lennaárd funderar ett par sekunder och tackar sedan ja med ett “vad hade ni tänkt er.”

Göran vänder sig till dig som er auktoritet på området restauranger i Vegas.

Du funderar en sekund och vänder dig mot Lennaárd.

“Har du något förslag?”