Så du vill bli pokerproffs och flytta till Vegas? Del 101

Las Vegas

Telefonen ringer igen. Du ska precis trycka bort Chip igen när du ser att det står ”Göran” på displayen. Du svarar.

Göran är lika bakis som du. Men han har i alla fall hittat till ett pokerbord. Efter att ni konstaterat hur kul det var igår, och i natt, och i morse, så börjar han berätta om sitt lidande på 1-3 på Bellagio.

Han har varit helt kortkall, blivit utköpt för stack en gång, och varit nära att spy två gånger. Du bjuder på några slentrianmässiga ord som ska föreställa medlidande och tröst. Ni bestämmer att synas på Bellagio imorgon istället då denna dag redan är kört.

Två sekunder efter att du lagt på så ringer telefonen igen. Du svarar.

”What the fuck is the problem?” Det är Chip.

”My grandmother died”

Åh vad den satt bra. Kom från ingenstans och bara totaldominerade.

Det blir tyst.

”Oh, I´m sorry” säger han efter ett par sekunder.

”Thank you.”

”Where you close?”

”Yes.”

”Sorry to hear that.”

”Lets talk tomorrow, okey?”

”Okey.”

Klick.

Motherfucker. Sug på den din dryga fan. Du är riktigt nöjd efter samtalet. Den där Chip är inte svår att handskas med när han får smaka samma soppa han själv slevar ut.

Du känner för att fira, men eftersom att du är sliten och poker inte är att tänka på, och du redan förstört dagen med Pepperonipizza och Coca Cola, så är det lika bra att gå allin på glass tänker du.

Du går till Ghirardelli mellan Imperial Palace och Harrah´s. Det blir en gudomlig variant som heter något i stil med Peanut Butter Heaven. Du var sugen på en milkshake också, den är grym på Ghirardelli, men det hade varit omöjligt att få ned både och. Dessutom är milkshaken bättre på Café Gelato på Bellagio.

Du glömde beställa glassen utan körsbäret på toppen. Det slänger du iväg i en papperskorg, men först suger du av grädden på det röda slisket.

Resten av kvällen spenderas liggandes i sängen i allmänn koma med fyra kuddar bakom ryggen tittandes på två gamla skitfilmer från sjuttiotalet.

När du öppnar ögonen igen är det en ny dag. Solen skiner som vanligt över Vegas och det känns som att det finns pengar i luften. Du ska följa doften till regnbågens slut, till 10-20, och hämta guldet.

Du är laddad, totalt tokladdad, och måste vicka lite på rumpan när du borstar tänderna. Väl ute på stripen träffar solen dig med insikten att det kan vara för tidigt för 10-20. Synd för cocosbollarna på 5-10 som kommer bli överkörda av en ångvält från Bollnäs.

Pokermanagern skriver upp dig som nummer fyra på listan på 10-20, och som nummer två på 5-10. Han undrar om du vill ha en plats på 1-3. Du tittar på honom som han precis skjutit iväg en snorkråka på dig. Du kommer på dig själv, ändrar ansiktsuttrycket, och säger ”no, thank you.”

Du går till Snacks och beställer en Buttermilk Chicken Wrap och New England Clam Chowder. Du tar en Cola till det, men ändrar dig till Ice Tea. Du måste börja tänka på vikten, och det får bli ett första litet steg.

Den där Clam Chowdern är löjligt god, men innehåller nog en del grädde. Mätt och belåten vaggar du till pokerrummet och hör ditt namn ropas upp i högtalaren.

Du slår dig ner på stol 3 och köper in dig fullt. Femton hundra dollars som ska användas till att dunka hönsen på 5-10 i huvudet med.

Du straddlar och får en liten höjning och tre syner. KQ är en riktig skithand, särskilt ur position, och inget fel att ta en billig flop med om det erbjuds. Men att slå om kan vara ännu bättre. Du smackar om 120 procent av potten.

De stirrar på dig, hela högen av de rädda små kaninerna. Sedan lägger de sig. Som små rädda kaniner gör.