Rumänsk blodchock gav ostädat intryck

Blodfläck

Jag älskar ordning och reda. Kanske för att jag inte är så bra på det själv.

Jag älskar en nystädad lägenhet. Kanske för att jag hatar att städa själv.

Känner alltid en upprymd och pirrande känsla när städaren snart ska komma. Så var det också denna gång. Hade fått en rumänska rekommenderad och jag såg fram emot vårt första möte. Det plingade på dörren och jag skuttade ut i hallen och öppnade dörren.

Utanför stod en tant med hela ansiktet blodigt. Hon hade ett stort öppet jack i pannan där det pulserade ut blod. Ansiktet var bokstavligen blodrött. Efter att ha kommit över den första chocken hjälpte jag henne in och frågade hur det var fatt. ”Jag ska städa”, sa hon. Jag hjälpte henne att sitta ner och det var tur för hon var vimmelkantig. Jackan var alldeles nedsölad av klibbigt rött blod. Jag frågade vad som hade hänt. ”Jag ska städa”, sa hon. Efter ett tag lyckades jag förstå att hon halkat i en isbelagd stentrappa.

”Vill du att jag ska ringa efter en ambulans?”, frågade jag. ”Jag ska städa”, sa hon.

Efter att ha fått stopp på det värsta av blodflödet ringde jag efter en taxi. Jag hjälpte henne in i bilen och gav chauffören 200 spänn för att ta henna till sjukhuset.

Jag mådde inte alls bra den dagen. Dammråttorna löpte amok under sängen och diskbänken var alldeles geggig av gamla matrester. Och jag hade ingen aning om hur länge till det skulle vara så. Den osäkerhetskänslan vill jag aldrig uppleva igen.