Rösta rött och jobba svart

Ken & Coco

Det finns många i Sverige som har en väldigt skev bild av relationen mellan ord och handling, och vad som är viktigt.

De verkar tro att om de bara säger de rätta sakerna så har de dragit sitt strå till stacken och kan sedan bete sig som de vill bara för att de har de rätta åsikterna. Och skita i alla andra.

Rösta rött och jobba svart är ett uttryck i Sverige. Jag har sett väldigt många människor rösta rött och jobba svart utan att ens förstå hur mycket de ljuger för sig själva. Jag har till och med sett folk säga det om sig själva och le som om det är något bra.

För mig är inte ord viktiga, det är handlingen som gäller, och vad som definierar mig. Och andra.

Missförstå mig inte nu. Mitt ord är väldigt viktigt och jag har aldrig brutit det i hela mitt liv. Men lite tjafs och gnabb vid pokerbordet eller någon annanstans är väldigt oviktigt jämfört med ens handlingar.

Till skillnad från de flesta av mina medmänniskor ifrågasätter jag mig själv hela tiden. Jag har en vision om hur jag vill vara och försöker hela tiden leva efter det.

Allt jag kan göra är att köra mitt eget race och vara mig själv när jag träffar folk. Jag vet inte hur många gånger jag fått höra ”du är inte alls som jag trodde” som en komplimang av någon jag träffat i verkligheten.

Jag har en rätt stor rutin av att bli bemött på olika sätt av svenskar vid pokerbord. Ibland vill de trycka till mig och när det inte går så bra så springer de hem och gråter, eller skriver skit på nätet. Men ibland så har de inga förutfattade meningar eller skevt ego och då brukar vi ha trevligt tillsammans.

Jag har aldrig bangat att ge någon som förtjänar det en känga. Men jag skulle aldrig trampa på någon. Jag gillar att sparka uppåt, jag har inga problem att sparka åt sidan, men jag sparkar inte neråt.

Alltid när jag får en svensk vid bordet så försöker jag hjälpa honom eller henne med motstånd och självförtroende.

Det finns numer flera sådana historier på nätet av folk som känt sig väldigt väl omhändertagna av mig. När de berättat sina erfarenheter av mig så blir det alltid syntax error på skitsnackarna och näthatarna som har en helt annan bild av personen de aldrig träffat.

Om mina vänner ber mig om hjälp så ställer jag alltid upp. Jag har mer eller mindre räddat två äktenskap och barnfamiljer genom att ställa upp med många timmars terapi.

Om en medmänniska ber mig om hjälp så är min instinkt alltid att ställa upp och min målsättning att försöka om det går.

Tyvärr har jag inte fått tillbaka lika mycket som jag gett och otacksamheten hos vissa har gjort mig både ledsen och bitter. Men jag fortsätter leva som jag lär och när jag får ett uppriktigt tack så värmer det ordentligt.

En läsare hörde av sig för ett några veckor sedan. Han har ett spelmissbruksproblem som han är väl medveten om. Ett nätbolag annonserar friskt om att de tar ett spelansvar och läsaren köpte reklamen. Det fanns en funktion där man kunde sätta upp sin egen spelgräns.

Den funktionen fick honom att göra en insättning.

Läsaren valde 500 kronor som en bra och rimlig gräns för sig själv. Men tekniken fungerade inte, läsaren hamnade i maskin, och förlorade över 60 000 kronor.

Tydligen så har nätkasinona idag en virtuell knapp bredvid alla spel som det bara är att trycka på så görs det en ny insättning automatiskt på en gång. Låter inte som spelansvar om du frågar mig. Men möjligheten att sätta upp egna gränser är bra. Om det fungerar.

Som du vet så är det inte bara en monetär skada på något sådant. Det skadar själsligt på många sätt, och i detta fall även en relation.

Han försökte kommunicera med nätbolaget men kände att han blev mött av ointresse och tystnad.

Han hörde av sig till mig för att han var desperat. Jag hjälpte honom genom att lägga upp en strategi, författa brev, och guida honom genom all kommunikation med nätbolaget.

Det tog ett par veckor och en hel del tid men till slut så fick han en ursäkt och alla pengar tillbaka.

Vi var båda glada och jag försökte få honom att lova mig att inte spela mer överhuvudtaget som betalning, utan att skriva honom på näsan.

Men han ville betala mig mer än så och skickade över 3 000 kronor till mig. Den gesten gjorde mig riktigt glad och fyllde mig med positiv energi.

Han ville bjuda min familj på en fin middag. Det gjorde han. Mina tjejer valde som vanligt Marbella Club och buffén där med obegränsat av hummerstjärtar.

Champagne passar förövrigt väldigt bra till hummer.

Mina tjejer och jag tackar min läsare för en mycket trevlig och välsmakande eftermiddag.

Tyvärr låg solen på så mycket över Medelhavet så det fick bli en bild på mina tjejer med vattenfallet i bakgrunden istället.

Anna och Coco