Rockbjörnen

Rockbjorn
Foto: Aftonbladet.se

Sverige är bäst på sommaren. Synd bara att den är så kort. Sverige är förbannat bra på sommaren. Några dagar är väl ändå kvar?

Mygg, algblomning och foppatofflor får man ta på köpet.

Då är det nog bättre med Spanien i alla fall. Där är det solsken mest hela tiden.

Det är precis som min fru. Där är det solsken mest hela tiden också. Ibland drar ett åskmoln förbi, men det går snabbt över.

Hennes dotter är likadan.

Mina tjejer drar snart till sydligare breddgrader. Själv ska jag vara i Stockholm till 28 augusti.

Jag fick ett brev. Jag var inbjuden till Rockbjörnen. Det är Aftonbladets musikprisgala för den som inte vet. Viktigare är att det brukar vara den bästa kändisfesten på året.

Musiker festar bäst, så är det bara. TV-profiler är för upptagna med att slicka röv på kanalchefer för att kunna slappna av. Skådespelare är för självupptagna för att någonsin kunna slappna av.

Dokusåpadeltagare festar bäst av alla såklart, men de brukar bara få vara med och dansa en sommar och de hinner aldrig komma in i matchen på den tiden. Förutom ett fåtal med elittalang. Som till exempel Robinson-Robban, Baren-Anna och Riket-Ken.

Frugan har rutin och känner typ alla. Fler än jag till och med. Hon tjatar alltid om Rockbjörnen och att det är årets fest.

När jag berättade att jag fått en inbjudan så sa hon.

- Den är till båda förstår du väl?

- Nä, det tror jag inte. Den var adresserad till mig.

- Mäh, den var till båda.

- Det stod Ken Lennaárd, och inte Ken Lennaárd och Anna Dabrowski.

Vi bråkade lite om det där. Jag tog sista ordet och smet.

Ett lokalt lågtryck sänkte sig över världens bästa familj.

När jag lite senare på dagen skulle OSA ja så upptäckte jag att Rockbjörnen är på onsdagen 28 augusti. Mitt plan från storstaden avgår tidigare samma dag så det blir ingen fest för mig heller.

Jag berättade det för min fru.

Hon tittade på mig med medlidsamma ögon. Hon la huvudet på sned. Sådär som man gör när man tycker riktigt synd om någon.

Sedan började hennes mun spricka upp i ett leende. Och det blev bara större och större.

När båda hörnen var i öronhöjd så insåg hon vad som hände och vände snabbt på klacken och försvann.

Resten av dagen var min fru på ett strålande humör igen. Och solen sken.