Resultatet från min hemliga resa

snabbtag
Foto: Artabase

Med halva bordet på Casino Marbella fyllt av svenska fullblods- och fulltidsproffs så finns det inte någon idé att gå dit.

Men jag fick ett hett tips om att det fanns ett ställe någonstans i Spanien där de spelar 2-4 Omaha fredagar och lördagar. Det är lite lågt för en sådan lång resa, men en av fördelarna med att spela poker är att man kan, får och borde unna sig udda äventyr.

Jag satte mig på tåget i fredagsförmiddag fylld av förväntan. Jag gillar att åka tåg. Man sitter bekvämt, det är ingen väntan, inga köer och ingen securitycheck. Och man landar alltid mitt i centrum.

Jag gillar inte att flyga. Jag är inte flygrädd men det är så mycket meck med allt. Jag tänker alltid på den där reklamen där folk knuffar, bökar och hoppar runt i planet som apor när planet landat till tonerna av ”Hey hey We´re the Monkees” av The Monkees.

Folk kan verkligen inte bete sig på flyg. De knuffar och tränger sig. Trots att vi alla lyfter samtidigt. Och trots att vi alla ändå måste vänta på bagaget.

Det är avancerat att flyga men det är fasiken inte civiliserat. Tacka vet jag tåg. Knappra lite på tangentbordet, se på utsikten som glider förbi, och ta en liten promenad. Sedan är man framme och inte fyra mil från city med ett batteri av taxibabianer som planerar att blåsa dig så mycket det går.

Pokerstället öppnade klockan fyra. Jag var där fem i och hamnade sist i en lång kö. Folk sprang nästan för att komma först till pokerbordet. Jag fick plats nummer fjorton. Det lovade mer än gott alltså.

De drog igång två bord på en gång. Jag fick stege mot stege på turn mot en kille. Han hade fyra outs för högre stege och jag låg 1 000 euro back efter en kvart.

Jag kämpade mig tillbaka bara för att några timmar senare råka ut för ett utköp på rivern i kvällens största pott. Men den var bara hälften så stor som den som skulle komma.

Jag kämpade mig tillbaka och efter nio timmar låg jag en lax plus. Jag fick in allt preflop med AAJ3 med färgdrag i hjärter och ruter mot fisken i maskin som inte kunde lägga T876 med tre hjärter. Floppen QJ3 var bra men två raka tior förstörde allt. Potten var på runt 6 000 euro.

Dagen efter tog jag nya tag.

Har du någon gång försökt klättra upp för en brant backe klädd med is? Ju mer man klättrar och försöker ju mer glider man neråt. Det rök inköp efter inköp för mig.

I sista potten avslutade jag med att syna ned en pottbets bluff på rivern med 99 på brädan 8,5,3,7,7. Tyvärr bluffade fisken med TT.

Efter det orkade jag inte mer utan åkte hem till hotellet och surade hela lördagskvällen.

Det var långt att åka dit, men det är ett litet smultronställe. Blåbären är stora och saftiga. Jag kommer åka dit igen, men det dröjer ett tag. Jag måste låta såren läka först.

Har jag förresten berättat hur mycket jag hatar Omaha?