Rapport från den iberiska halvön

halvo

Efter ytterligare rek så kanske det inte är någon bra idé att åka till Portugal trots allt. Jag pratade med en ung portugis som jag tidigare träffat på Casino Marbella. Han åker till Spanien hela tiden för att spela poker.

Han berättade att Estoril inte är bra för där sitter 3-4 man och spelar ihop. De spelar bara 2-4 där förövrigt och i resten av Portugal är det max 1-2 som gäller.

Flera spanjorer fyllde på och berättade att tjejerna i Portugal alla har mustasch. Det kändes lite som när en svensk berättar att alla finnar går runt med kniv. Men alla skrattade.

Igår var det till stora delar samma laguppställning som i förrgår. De tyska österrikarna tittade snett på mig för att min smartphone inte är uppkopplad. Jag visste inte ens att den var smart förens för ett par veckor sedan. Jag visste faktiskt inte ens vad en smartphone var. Nu vet jag det, men om de nu är så smarta varför pajar de hela tiden? Som min gjorde i morse.

Jag har en ipad, men den glömde jag. Så jag kopplar upp mig på nätet vid pokerbordet med min Macbook Air. De tyska österrikarna vill bara spy när denna stofil vinner en pott.

Sedan kom en fisk och satte sig vid bordet. Jag pratar om en jättetorsk med skägg. Han var över 50 år, han var portugis, och han drack whiskygroggar i rask takt. Han var till och med en sådan fisk att han skrattade och hade kul. Då kanske du fattar magnituden.

Efter en timme och cirka 3000 back så öppnade de ett 10-20 PLO vid bordet bredvid. Fisken tog sina dryga 2K och reste sig för att gå.

Ingen gjorde någonting. Förutom jag.

”Are you leaving?”

”Yes.”

”I don´t like omaha. There is no poker in it.”

Han fumlade med markerna i racken och tappade dem lite varstans på bordet och under. Det var 250 euros marker som hamnade under bordet. Jag höll koll så att inte en stor tysk österrikisk fot skulle göra en blitzattack och annektera en mark. Samtidigt som jag fortsatte konversationen med portugisen.

”It means bad luck to drop the chips like that. It means you should not play omaha.”

”No.”

”Yes.”

”No.”

”Yes.”

”No, but it means good luck that I dropped the chips here.”

”Exactly.”

Man kan alltid lita på att en fisk är vidskeplig. Och man kan alltid lita på att han inte behöver en stor anledning till att ändra sig till att spela mera.

”But I don´t want to play 5-10. It is to low.”

”Yes, I know. Lets change it to 10-20.”

Jag frågade den unga spanjoren Juan bredvid mig som var vaken. Han sa ”yes” direkt högt och tydligt.

De tyska österrikarna nickade redan innan jag ställt frågan till dem. Resten av bordet var med på noterna och vips var spelet 10-20 och portugisen satte sig ned igen.

Den nivån får mina morrhår att spinna. Jag får bättre tålamod, striktare disciplin och högre medvetande nivå. Kort sagt spelar jag bättre.

I Spanien betalar man alltid mörkarna även om man inte är vid bordet. Men i Madrid och Barcelona så får man i alla fall 30 minuters middagspaus innan det börjar kosta igen.

Portugisen tog en sådan och någon föreslog att vi skulle spela 5-10 tills han kom tillbaka. Det var en dålig idé. De tyska österrikarna föreslog att vi alla skulle ta middagspaus. Det var en bättre idé.

Vi enades om en paus och tyskarna försvann. Jag litar inte på spanskt floor rent allmänt så jag satt kvar. Dessutom var jag inte hungrig. Framförallt ville jag kolla lite odds på nätet.

Två nya spelare kom till bordet och floor sa att dealern skulle börja ge igen. Den unga spanjoren Juan protesterade och försökte rädda tyskarna. Den ena tysken fick en 30 minuters räddning, men den andra fick inte det då bara max två personer samtidigt får vara borta på middag.

Vi spelade på sex personer och det gick snabbt. När tyskarna kom tillbaka hade den ena torskat 60 euro. Han var inte glad. Han bråkade och stod i. Tyckte att ”this is shit” och gav sig inte. Den spanska och tyska kulturkrocken var total. Jag mös.

Sedan kom portugisen tillbaka precis lagom till sin höga mörk.

”Perfect timing” sa jag.

Han svarade någonting luddigt och skrattade med hela ansiktet. Han hade druckit vin till middagen.

Det var verkligen perfekt timing då han beslöt att bluffa bort 2 000 till mig första handen. Det gjorde honom lite irriterad så han tog upp en spelmark från fickan i form av en stor tjock platta som det stod 10 000 euro på.

Klockan var bara kvart i åtta, kasinot stängde fem och han sluddrade redan. Det lät ”knock, knock, knock” när de tyska österrikarna och undertecknad fick en omedelbar resning under bordet.

Det är vid sådana lägen jänkarna är helt överlägsna. Hela bordet inklusive dealern skulle skrika på floor så att han fick växel.

Men i Spanien har de oftast siesta. Portugisen hade lite grus kvar, cirka 200, som han spelade med. Den glänsande 10K plastbiten låg där och fick sex hundar av Pawlows sort att dregla ned bordet.

Det är fria upptag och jag undrade hur många stora plastbitar mer som kunde finnas i hans ficka. Jag började drömma om ett femsiffrigt plus.

När floor äntligen kom så hade portugisen lugnat ned sig lite och vill plötsligt dela den på två och bara spela för 5K.

Det är vid sådana lägen som jänkarna är helt överlägsna. Alla hade förklarat för honom att han redan spelat med 10 K i tre potter och så vidare.

Det spanska geniet till floor sa att han inte kunde växla den. Portugisen lackade till. Det spanska geniet tog motvilligt emot plastbiten för att fixa växel vid rouletten.

Nu spelade alltså portugisen bara med 200 euro. De tog snabbt slut. Portugisen reste på sig och försvann till sina marker vid roulettebordet.

Bordets humör sjönk 800 grader. Vi var som Tant Gredelin och Ebba Grön när kakorna tagit slut på kafferepet.

Jag trodde att jag vant mig vid alla konstigheter vid spanska pokerbord, men det här gjorde mig varm om kinderna. Jag låg beslöt mig för att sluta. Det var ett enkelt beslut då jag låg bra plus.

Men jag satt kvar en liten stund. Av erfarenhet har jag lärt mig att det alltid är bra. I fall att.

En spejare kom tillbaka och berättade att portugisen la tunga bombmattor på roulettebordet.

När jag precis skulle resa mig så kom portugisen tillbaka. Han satte sig ned med 3 K. Men nu gasade han inte längre. Han satt bara och suckade för att det gick så långsamt.

Han försvann en kvart för att hämta tillbaka torsken på roulette. Han kom tillbaka och vilade en kvart vid pokerbordet. Han sprang iväg till roulettebordet igen.

Sådär höll det på några timmar tills han slutligen tröttnade. Bordet slocknade helt 5 minuter efter att han tröttnat och den unga spanjoren Juan och jag kunde äntligen få äta middag.

Portugisen kunde inte ladda om efter roulettetorsken. Han donerade cirka 2,5-3 K till vid pokerborden, men det kunde ha varit så mycket mer.

Jag kunde inte heller ladda om så det blev en relativt tidig kväll.

Det var bra för laddningen inför dagens turnering.