Sen sist har jag haft en trevlig cg session där jag fick uppleva en lugn och skön session utan konstant trauma.

Och trots att jag tappade en 9k pott (på 2020) med kåk mot högre kåk så plussade jag ändå lite drygt 7k efter fyra timmars grind. Det kändes bra efter all motrigg som jag har genomlidit dom senaste gångerna jag har spelat.

Så tänkte jag skoja till det idag och spela Yamaha (Omaha) idag på cc. 600kr rebuy.

Spelet är sjukt tiltande i sig. Du kan inte beta bort någon (typ aldrig) när du sitter med topp set, så du tvingas försöka spela fiffig istället och stoppa in med halva leken mot dig istället, som när jag limpade in utg med AKK5 dubbel suit.

Varför? Jo för att blindsen var för låga för att ett uppslag skulle kunna skrämma någon. Så man hoppas på omslag och är beredd på att kaska skiten ifall handen är kall sen.

Självfallet floppar jag topset och blir utragen på turn. Dock spelade jag väldigt tight och stabilt genom hela turren och bustade strax innan finalbord och hade bitvis ganska kul.

Olsson, Micke (Norinder) och jag hamnade på samma bord så det började supertrevligt. Sköna rackare.. Tack för en nice sittning...

Men jag säger det. Yamaha är fosterställning och psykakuten nästa för en no limit Texas spelare. Jag blir gaaaaaalen! Gah! Frustration.. ok, lite kul var det då :)


hugs

dilba