Ken Lennaárd: President Obama – den bluffen går jag inte på

Barack Obama

När jag bodde i Vegas brukade jag ta en morgonpromenad. Den började alltid på Flamingo Road.

En morgon när jag klev ut genom grindarna från området där jag bodde så var varenda utfart och vägkorsning på Flamingo avspärrad av polisen.

Jag kom då ihåg att jag läst att president Obama var i stan så jag funderade på att stå och vänta som de andra byfånarna. Jag menar, man får nog inte så många chanser att se Mister President.

Men är det något att se? En bepansrad limousin med svarta rutor lockade inte tillräckligt så jag fortsatte min morgonpromenad. Efter ett tag var jag på väg hem igen efter min morgonpromenad och svängde åter upp på Flamingo. Precis då kom kortegen.

Det började med fyra poliser på motorcyklar med blinkande ljus, följt av flera polisbilar med svarta bilar efter det. Många fordon var det.

Mot slutet av kortegen kom två svarta förvuxna limousiner som garanterat hade feta bombplattor i underredet och såg ut att kunna köra rakt igenom en betongvägg. Efter det kom en ambulans, ytterligare lite svarta bilar och slutligen ett par poliser på motorcykel.

Den första förvuxna limousinen hade kolsvarta rutor, men nummer två kunde man se igenom en del. Och där var han, Baracken himself. Han satt lite framåtlutad så jag såg hans silhuett klart och tydligt.

Men mina pokerinstinkter slog på. Varför hade limousin nummer ett kolsvarta rutor och inte limousin två där Obama satt?

Vad är oddsen på att han skulle luta sig fram lite just då och jag skulle få se hans silhuett så tydligt?

Det var uppenbart en bluff.

Om nu några skäggiga typer var ute efter honom så hade de garanterat en spejare tidigare på vägen. ”Barack Hussein Obama sitter i limo två. Jag svär, mannen.”

Har legat sömnlös många nätter för att överväga om jag ska skriva om det här och därmed ge ett tips till de odemokratiska krafterna i världen.

Till slut har jag bestämt mig för att hjälpa USA:s säkerhetstjänst genom att avslöja deras bluff – så de kan åtgärda svagheten.

För det är ju så att om terrorister tog konsulthjälp av pokerspelare så skulle det vara tack och god natt.

Ken Lennaárds blogg