Pokersveriges själ

sverigepoker

Alla intrycken från SM på Malta börjar smälta in. Jag har nått kärnan.

Det är poker såklart, men ändå inte. Det är vad svensk poker borde vara, ska vara, och är.

Jag talar om pokersveriges själ.

Det är inte jag.

Det är inte Dan Glimne.

Och det är inte heller Viktor Blom.

Det är framförallt inte de jag kallar för sandlådan och andra för ankdammen. En massa bloggare som kliar varandra i rumpan och lånar ut varandras leksaker till sig själva.

Det gäller han som säljer ut pokerns själ för reda pengar och hans vän som aldrig skriver om poker. Framförallt gäller det alla svenska pokerbloggare som inte var på Malta och deltog i svensk pokers gemenskap.

Svensk poker är mer. Mycket mer. Dan Glimne och jag är en liten del. Men inte mycket mer.

Förbundet borde vara, ska vara, och är svensk pokers kit. Styrelsen är inte svensk pokers själ. De är bara representanter, och förhoppningsvis ödmjuka sådana.

Som bloggare är jag också en representant. Och givetvis en ödmjuk sådan. Men inte mer än så.

Hela pokerförbundets styrelse tackade mig personligen på Malta för att jag dök upp. Det värmde och gjorde mig glad.

Jag förutsätter att de tackade alla andra som var där personligen också. De som är viktiga på riktigt. De som är pokersveriges själ.

Det är amatörerna som spelar poker för nöjes skull som är pokersveriges själ. Varken mer eller mindre.

Det är när de träffar varandra som gemenskapen uppstår. Gemenskap som skapar vänner, nätverk och framförallt glädje.

Pokersveriges själ finns numer även på nätet. Folk spelar mot varandra, umgås med varandra och lär känna varandra där.

Men det är möten irl som skapar den riktiga magin.

Det är alltid kul att få se tredimensionella versioner av alias, namn och bilder på nätet. Det bygger på gemenskapen på nätet.

Glädjen och gemenskapen skapar en samhörighet som är den starkaste kraften och största maktfaktorn i Sverige.

Svenska Spel är starka men vi är starkare.

PokerStars är stort men vi är större.

Mikael Thuritz, Erik Sagström och Viktor Blom flyger högt men Ulf Delin, Andreas Johansson och Peder Behr är förevigt.

Ingenting i pokersverige är starkare än vi - spelarna - ingenting kommer ens nära.

Det tror jag många på Malta insåg förra veckan. De som fick vara med om pokersveriges själ.

Klockan var tre en eftermiddag på en tisdag. Vi var runt femtio man och några kvinnor som rest över hela Europa för att dra en spader.

Någon höjde en plastmugg med öl och sa ”skål”. Tjugo man från de sex olika borden besvarade hälsningen med bägaren högt i skyn.

Det var som poker ska vara, trots att det var Omaha.

Franke drog ett skämt på Tegels bekostnad med skrattsalvor som följd. Tegel kontrade från ett annat bord och fick fler skrattsalvor. Någon vid ett tredje bord byggde på.

Jag gav mig också in i leken, gemenskapen och glädjen.

Alla skrattade, alla hade kul, och ingen ville åka ut. Inte så mycket för att det var SM och pengar på spel utan helt enkelt för att vi ville vara kvar i gemenskapen.

Skämten var som vanligt råa men hjärtliga med hån och gliringar som duggspö i backen.

Skämten var som vanligt en härlig blandning av anekdoter, drivande med personer och personligheter, och tuppfäktande vadslagningsförsök.

Det var som att komma hem. Jag njöt. För jag var hemma.

Det är pokersveriges själ. Ingenting annat. Och jag är en liten del av det.

Det är du med.