Pokerprogramledaren Peter Backe förstörde för Djurgården

Magnus Pehrsson

När jag var expertkommentator i programmet ”Poker” på Kanal5 så var min parhäst och uppläggare Peter Backe. Han var duktig och det var inget snack om att han skulle gå längre än sonen Geigert.

Jag gillade Peter instinktivt och funderade till och med på att utveckla en vänskap tills jag fick reda på att han var gnagare.

Tänk vad fel man kan ha om människor ibland.

Men jag tror inte att jag hade fel om Djurgårdens avhoppade tränare Magnus Pehrsson.

Det ser riktigt mörkt ut för Djurgårdens fotbollslag. Och inte ser det ljusare ut på avbytarbänken heller.

Kanske började det med en krusning på nedre däck, kanske började det med en fjärils vingslag i Karibien, eller kanske började det med ett omoget päron.

Hursomhelst så känns det som att Djurgårdsskutan står i lodrätt vinkel och båda kaptenerna Tommy Jacobson och Magnus Pehrsson har hoppat av.

Det krävs nog ett gudsliknande ingrepp för att få skeppet på rätt köl igen, men det lär inte hända för att Peter Backe är ett gnagarsvin.

Djurgårdaren Tommy Jacobsson har styrt klubben i många år med stark hand. Men nu har han tröttnat.

Djurgårdaren Magnus Pehrson har varit utsedd som frälsare ända sedan hans mycket lovande karriär förstördes av en skada 2003.

Han har gått alla utbildningar, inklusive den som han fick av mig om Yoga och alla dess fördelar. Han verkade mycket öppen och intresserad och sedan dess hade jag också utsett honom till frälsare.

Han hade värmt upp med Åtvidaberg, Sirius, Ålborg och till och med skitiga GAIS för att slutligen ta över rodret för Stockholms Stolthet.

Alla trodde att ha var redo och han fick ett långsiktigt mandat och förtroende av hela Djurgårdsfamiljen.

Personligen tyckte jag att det såg riktigt illa ut inför säsongen och förstod inte de positiva vibbarna. Fotbollsframgångar kräver ett stabilt och inspelat mittbackslås.

Mycket riktigt så har det varit svängdörrar i försvaret i början av säsongen.

Och nu dömer inte ens domaren mål när Djurgården gör ett.

http://www.expressen.se/sport/fotboll/allsvenskan/djurgarden-blasta-pa-solklart-mal-ar-inne/

Om jag säger att det känns som ett omoget päron i solarplexus så kanske en fotbollsdomare förstår hur vi Djurgårdare känner just nu.

Men beträffande det här olaga hotet som fick statsministern att kalla till presskonferens så måste jag säga att det är någonting som inte stämmer.

Tre av Djurgårdens Fina Grabbar tog ett snack med tränaren. Enligt dem förekom inga hot mot Magnus Pehrsson.

Förvisso skulle de kunna blåljuga för att rädda sitt eget skinn. Inte nog med att polisen planerar att plocka in dem för olaga hot, de är inte populära någonstans i Djurgårdsfamiljen just nu.

Men det skulle också kunna vara så att de talar sanning när de berättar sin version för pressen.

Att de ens talar med pressen tyder på det.

Att de med största sannolikhet inte vill ha bort Magnus, då alternativt saknas och det bara förvärrar situationen, tyder också på det.

Låt oss titta på den andra sidan och deras motiv.

Magnus Pehrsson har lagt ned sitt goda namn och sin själ i sitt arbete. När det går riktigt dåligt kanske han valde den enkla vägen ut. Det skulle i sådant fall betyda att lagbygget är mycket instabilare än vad folk insett.

Och om jag vore Hatten skulle jag nog reka mot Djurgården rätt ut de närmaste tio omgångarna. Precis som Nalle alltid gör.

Magnus har försökt bygga ihop någonting stort, men insett att det är omöjligt med rådande förutsättningar för ett lag i Stockholm.

Tommy Jacobsson är OBG som det heter på svensk spelslang, vilket betyder att han har obegränsat, vilket i sin tur handlar om innehållet i hans plånbok.

Han har satsat mycket pengar och ännu mer tid och bidragit med mycket. Kritiken mot honom har genom åren handlat om hans bristande demokratiska anda, och även om han är populär i vissa läger så är han motsatsen i andra läger.

Det är nog ingenting som han bryr sig om utan han anser nog att ändamålen helgar medlen. Och det har han nog rätt i.

Framförallt så har han insett att det är omöjligt att bedriva långsiktigt framgångsrik klubbverksamhet i Stockholm på grund av för dyra omkostnader gentemot landsortsklubbarnas, av kommunerna, subventionerade verksamhet. Och att lönekostnaderna blir för höga relativt sätt internationellt på grund av svensk lagstiftning.

Han tog helt enkelt chansen att ge upp när läget infann sig - med tuppkammen intakt.

Jag kan ha fel såklart. Jag hoppas att jag har fel. Det bästa vore om Djurgårdsfamiljen gemensamt rullade ut den röda mattan så de Tommy och Magnus triumferande kunde komma tillbaka, med mandat och arbetsro på köpet. Men jag brukar inte ha fel.

Den enda alternativa räddningen som nu återstår är en riktigt bra tränare, men de växer inte på träd i Sverige. Djurgården har haft många riktiga sopor genom åren tyvärr.

Hasse Backe var ett lysande undantag 1982-1984 när vi värvade honom från Bro IK.

Nu höjs röster om att värva honom igen. Men det är tyvärr inte aktuellt.

I mitten av 2000-talet var Djurgården också i kris och de försökte värva Hasse Backe. Enligt media så var det bara namnteckningen kvar och Djurgården trodde att det var klart.

Hasse hade mycket riktigt också bestämt sig för att tacka ja och ringde upp sin son Peter Backe för att berätta det.

Då informerade Peter sin far om att det hände så skulle han aldrig mer prata med honom.

Hasse Backe backade ur och det blev/blir aldrig Djurgården för honom igen.

Tyvärr.

Peter Backe är ett gnagarsvin, som går i smör och margarin.