Pocketknektar del 1 – spel före floppen

Ken Lennaard small
Ken Lennaard

Par i knektar är den hand som ger nybörjare mest problem. Den är till och med värre än ess-kung och ess-dam.

JJ är en sådan problemhand att många oerfarna spelare faktiskt hatar att få den.

Dessa spelare blir först glada när de fått knektarna, det är ju trots allt en topp 5-hand. Men glädjen lägger sig snabbt när de kommer ihåg hur det gått när de har haft JJ tidigare.

Felaktigt spel före floppen

Nybörjare höjer ofta alldeles för stort med JJ, 20BB eller mer. Tanken är att vinna potten utan att behöva se floppen (ingen flopp = inga beslut att fatta och ingen risk att förlora pengar), eller att bli synad och utgå ifrån att motspelaren har ett högre par.

Ibland går nybörjare all-in direkt med denna hand, för att helt slippa fatta beslut. Detta är förstås en dålig strategi även om logiken bakom kan verka solid.

Man förlorar nästan aldrig potten när man gör detta move och kommer att han en extremt hög vinst-förlust-ratio. Och även om denna logik verkar klok så är det tyvärr så att den missar en del grundläggande pokerkoncept.

De flesta gånger man vinner på detta sätt tar man sällan hem mer än mörkarna (ibland är det någon som har synat också). När man förlorar ryker däremot ofta hela stacken.

Om man köper in för 100BB (standard i de flesta cashgames) och du vinner mörkarna åtta gånger (8 x 1,5 = 12BB) för varje förlust (-100BB), så förlorar du i praktiken 9,8BB (12 – 100/9 = 9,8BB) varje gång du gör detta move.

(Var kom 8-1-ration ifrån? Du har en chans på 1-220 att få ett specifikt pocketpar. Chansen att få antingen damer, kungar eller ess är tre gånger större: 3-220. Det finns nio andra spelare vid bordet om det rör sig om fullbordsspel, vilket gör att oddset för att någon ska ha ett par som är högre än knektar blir 27-220 (1-8)).

Spelkort

Det finns luckor i dessa uträkningar men tanken är inte att få fram exakta siffror. Exempelvis bör man ju ta med de gånger JJ drar ut och vinner mot överpar i beräkningen. Det sker ungefär var elfte gång och skulle minska BB/hand-förlusten med cirka 1,2BB.

Dessutom utgår vi ju ifrån att motspelarna alltid kommer att syna när de har QQ eller bättre.

Men tanken med vårt räkneexempel är som sagt inte att få fram exakta siffror utan att visa att man förlorar pengar i långa loppet genom att spela på det sättet. Hur mycket pengar är irrelevant. Det är ett perfekt exempel på en situation där man antingen leder klart eller ligger långt efter.

Det enda undantaget är de sällsynta gånger man får syn av en spelare med AK (eller till och med AQ). I långa loppet blir resultatet av JJ mot AK ganska jämnt så det scenariot är således överflödigt i det här sammanhanget.




Alternativ före floppen

Nu när vi plockat bort översatsningen och all-in-movet från vår JJ-repertoar kan vi börja utforska mer lönsamma sätt att spela denna hand.

Poker är verkligen ett situationsbaserat spel. Om man spelade samma hand flera gånger, och ingen spelare hade något minne av vad som hänt i tidigare givar, skulle handen se olika varje gång på grund av några olika faktorer:

  • Din position vid bordet
  • Din position i förhållande till de ”extrema” spelarna vid bordet
  • Positionen för de andra stora händerna vid bordet
  • Kaosteori

Det mest uppenbara av detta är din position vid bordet. Det är lätt att förstå att man inte kan spela JJ på samma sätt under the gun som man spelar handen på knappen.

Bättre position = mer kunskap

Extrema spelare kommer att påverka hur du spelar din hand. Om en spelare vid bordet går all-in i princip varje hand, kommer sättet du spelar handen bero på om du agerar före eller efter galningen. Detta oavsett din verkliga position vid bordet.

Om en av de andra händerna som delats ut är AK kommer ditt agerande i hög grad påverkas av om AK agerar före eller efter dig. Är det före kommer den spelare troligen ta initiativet, är det efter kommer du att ta initiativet.

Kaosteori kan appliceras på i princip alla allt, inte bara poker. Kör man exakt samma hand två gånger utan att ändra en enda variabel är chansen stor att den kommer se likadan ut båda gångerna. Och så kommer det att vara i stort sett varje gång man tar om handen.

Men då och då kommer något förändras. Någon spelare kommer plötsligt bli ”kreativ” och försöka sig på något utöver det vanliga.

Tanken med JJ före floppen är att få information om de andra händerna. Om ingen har ett högre par, har handen som mest värde, så om du höjer är det en höjning för värde. Om det finns spelare med ett högre par fungerar din höjning som en höjning för information.

Om någon höjt före dig, har du två val. Syna och fatta dina beslut efter floppen utan någon (eller mycket lite) information, eller kontrahöj före floppen.  Om din motståndare gå all-in är det en enkel fold, men om du blir synad spelar du plötsligt en mycket, sannolikt med en hand som är dominerad.

Att gå all-in mot en höjning före floppen motsvarar ungefär det tidigare exemplet om att gå aii-in med knektar. I detta scenario är du allt som oftast dominerad (eftersom en höjning vanligen betyder att den andre spelaren en bra hand), så att gå all-in här är ett spel med klart negativt väntevärde (EV).

Du bör generellt sett höja före floppen med denna hand: målet är att ta kontrollen i potten, men samtidigt vill du hålla potten nere.

Du mål med knektar, i ett fullbordsspel, ska aldrig vara att hamna all-in utan att ha förbättrat din hand. För att hålla potten bör du check och syna i vissa lägen, hellre än att satsa eller höja så fort du får chansen.

Tyvärr är det inte alltid uppenbart om du har bästa handen eller inte när det är dags för floppen. Knektar är bara ett par och det finns tre kort som rankas högre.

Även som ett överpar bör knektar betraktas som en hand man bör spela små potter med. Din bästa taktik med knektar som inte förbättrats att kontrollera potten – håll den liten och hanterbar.

Senaste blogginlägg »