Plötsligt händer det

EU flagga

Nu har det äntligen hänt någonting på den svenska spelscenen. Någonting viktigt, som kommer få konsekvenser, även om det lär ta några år.

Igår stämde (fri översättning av ”started legal action”, men troligtvis korrekt) The European Commission Sverige för att de inte anpassat sin lagstiftning som går emot EU:s viktiga princip och lag om fri rörlighet för tjänster.

Det gäller områdena poker och sportsbetting, och handlar alltså helt om Svenska Spels monopol.

Trots upprepade löften om anpassning har Sverige inte gjort någonting och därför sätts de juridiska tumskruvarna nu igång.

Svenska regeringen svarade direkt att deras intention var att öka på takten på utredningen som pågått i många år för att kunna hitta en vettig modell för ett licensförfarande för Sverige.

Redan 2007 sa EU till att Sverige fick skärpa till sig. Sedan har varningarna varit flera, den senaste i november 2013, och Sverige har svarat på samma sätt varenda gång:

”Ja, ja, vi är på väg. Ta det lugnt. Det är inte så lätt när man har tummarna fastsydda i arslet.”

Nyheten i sin helhet här:

http://uk.reuters.com/article/2014/10/16/uk-eu-sweden-gambling-idUKKCN0I520F20141016

Danmark har till exempel ett sådant licensförfarande sedan ett par år tillbaka där alla kan ansöka om en licens, även om det inte finns obegränsat med licenser.

Italien, Frankrike och Spanien har ett sådant system också. Men ingen verkar vara nöjd med hur marknaden utvecklas under en sådan pratisk oligopolsituation.

Spanien ska försöka lösa det hela med fler licenser.

När jag tänker efter så verkar det endast gå bra för Storbritannien där de har en fri marknad på nätspel, givet att de uppfyller alla villkoren såklart. Kanske en inte helt oviktig ledtråd i jakt på ett bra system?

Du kanske är besviken på dagens blogg? Du kanske skiter i sådant här politiskt käbbel, även fast det påverkar dig mycket? Du kanske hade föredragit en rolig anekdot som uppvärmning till fredagsmyset?

Okej, här kommer en.

Att vara spelare innebär att man sitter fastskruvad i en stol de flesta timmarna på dygnet. Det innebär förmodligen också att man är en lat jävel, och en njutningsmänniska.

Den treenigheten är ingen bra kombination för en bra hälsa. På Kortoxen kämpade vi alla mot vikten.

Förutom storebror Kolbert. Han hade gett upp för länge sedan. Han påstod att han vägde 140 kilo, men Lord som vägde 140 kilo såg ut som en liten köttbulle jämfört med pannbiff á la Kolbert. Lord ville gärna sätta pengar på att en våg på 180 kilo inte skulle räcka till. Kolbert låtsades inte höra.

Kolbert hade ungerskt ursprung och på nittiotalet var man kung om man åkte från Västeuropa till Östeuropa. Han hade lyckats plocka med sig en riktigt liten godsak som han tog med sig ned på klubben.

Alla var både förundrade och avundsjuka när spelet satte igång. Ingen sa någonting, men alla tänkte på det. Och tittade på puman som gift sig med pannbiffen.

Jag kommer faktiskt inte ihåg säkert vem det var som plötsligt sa något. Det kan ha varit Mankan, jag tror att det var Mankan, vi säger att det var Mankan.

En sådan kommentar var rätt typiskt för Mankan som inte höll igen på den verbala fronten.

Storebror Kolbert var inte heller blyg och sa någonting drygt när han tog hem en pott. Det var alltid extra irriterande när Kolbert vann en pott för han tryckte magen mot bordet (han var så illa tvungen) så att hela bordet gungade.

Mankan tittade på Kolbert som staplade sina marker och sa:

”Du Kolbert. Du får säga åt din fru att hon ska suga, inte blåsa.”

Kolbert blev röd i ansiktet. Sedan blev han ännu rödare. Sedan satte han fart efter Mankan som sett åskmolnet torna upp sig och redan var halvvägs ut ur rummet.

Jag måste säga att det är förvånansvärt vad stora människor kan röra på sig snabb om de är ordentligt motiverade.