Phil Hellmuths problem med statistik som inte passar honom

Phil Hellmuth

Phil Hellmuth är en lång man, om än inte ståtlig. Hans bredd har också ökat med åren och utökat hans fysiska personlighet.

Men det är hans ego som verkligen är stort, om än inte ståtligt så i alla fall väldigt stolt. Bredden på egot har också ökat genom åren, ibland känns det som om det är en av naturen nödvändig progressiv process.

Hans ego är så stort att det är svårt att gå in i ett rum där han befinner sig, rent fysiskt alltså. Det kan bero på att hans ego. Förutom att konstant öka i volym så ökar även densiteten konstant. På något sätt är jag imponerad av det, om än på ett förskräckt sätt.

Nu har hans ego tvingat Phil Hellmuth att gå ut och offentligt klaga på Global Poker Index.

Väldigt få rankingsystem är rättvisa. Att försöka göra ett rättvist system i poker är alltid dömt att misslyckas. Hur ska man vikta faktorer som antal deltagare, buyin och motståndets tuffhet mot varandra?

Det mest rättvisa systemet är KLPI, Ken Lennaárd Poker Index, som även tar hänsyn till tur och otur i varje turnering. Systemet är så komplicerat att det är omöjligt att förklara. Men jag har varit rankad världsetta i 375 veckor i rad, något jag är mycket stolt över. Om du också känner en önskan att rankas på ett meningsfullt sätt så kan du registrera dig på vww.vembryrsigegentligen.com.

Tillbaka till Phil Hellmuth och hans gigantiska ego. Han tycker att Global Poker Index inte är ett rättvist system. Något som tydligen bevisas genom att han bara är rankad 149:a i världen trots att han vunnit mest bracelets av alla.

Phil anser att indexet är viktat för mycket mot high rollers turrar med 100 000 dollar i buyin. Det har han alldeles rätt i. Jag kan tillägga att det blir extra löjligt när det är inköpsturneringar och Dan Negreanu gör sex inköp i dem.

Förut har Phil klagat på att tidigare års vunna dollar inte rankas lika högt som vunna dollar idag. Det finns faktiskt något som heter inflation. Det har han rätt i också.

Phil Hellmuth tycker att det här är viktigt, för han vill gå till historien som den bästa pokerspelaren någonsin.

Hans enda chans till det är att byta efternamn till Ivey, men bortsett från det så har jag aldrig hört honom vilja indexjustera något av hans WSOP-braclets.

Jag är nog inte ensam om att tycka att hans vinst i en WSOP-turre 1992 med 84 deltagare inte är lika mycket värd som en vinst i sommar över ett par tusen deltagare.