Peter Eichhardt – 25 år av ständig förnyelse!

peter eichhardt ept12 barcelona day4 day5
Peter Eichhardt (Foto: Neil Stoddart)

Jag har känt Peter i närmare 25 år. Första gången vi möttes var på legendariska pokerklubben Kortoxen i Stockholm. Men Peter var en av de killarna jag egentligen inte hade så mycket kontakt med, förvisso spelade vi båda samma nivåer men vi möttes sällan. Det betydde inte att jag inte visste att han var ”en av de bättre spelarna” redan på den tiden.

Men till skillnad från så många andra lovande och duktiga spelare från den tiden så har Peter utmärkt sig genom att vara en av få, Johan Storåkers är en annan, som har fortsatt spela och försörjt sig på poker. Detta intresserar mig och då hans namn kom upp när jag intervjuade Anton Wigg bestämde jag mig för att intervjua honom.

MS: Du är en av de svenskar man mötte för 20 år sedan men en av de få från den tiden som fortfarande spelar för sitt levebröd. Blir du inte trött på det hela? Vad har du för alternativ till pokern och hur länge tror du att du kommer att hålla på?

PE: Jag har tröttnat på det några gånger mestadels pga. av att det gått dåligt en längre tid och då har jag provat något annat, i.o.f.s. alltid spelrelaterat, men efter något eller några år alltid återvänt till pokern. För några år sedan hade jag en insikt då jag insåg att jag var för dålig jämfört med motståndet och förstod att jag antagligen måste sluta eller bli mycket bättre. Jag valde alternativ två och sedan dess har det gått väldigt bra. Samtidigt har jag insett hur mycket jag älskar att spela poker, att utmanas av ständigt nya beslut, friheten att arbeta utan en usel chef och på vilka tider som än passar mig. Jag har även en väldigt stark tävlingsinstinkt som jag får utlopp för varje arbetsdag.

Peter Eichhardt (Foto: Neil Stoddart)
Peter Eichhardt (Foto: Neil Stoddart)

Insikten kom till Peter på Bahamas 2012 under PCA. Jag minns att jag intervjuade honom och Martin Jacobson (som kuriosa kan det nämnas att Martin kom 10:a det året, precis utanför finalbordet för $ 101 000 och Peter 143:a för $ 15000). Peter har sedan nämnt att han var chockerad över hur bra alla vid hans bord var och att han kände sig som en ”turist”. Nåväl det må ha varit så då men till skillnad från många andra så skärpte Peter till sig och det är nog få som tycker att han är en ”turist” idag.

MS: Vi som känner Peter vet att han var i Ryssland och jobbade på ett kasino i Sankt Petersburg men hur kom det sig att han hamnade där?

PE: På den tiden jobbade jag som croupier i Stockholm och en av ägarna, Tommy, en kille som hade skjortan uppknäppt till naveln och med en fet guldkedja, frågade om jag ville prova på att jobba i hans kasino i ryssland. Jag är ganska nyfiken av mig så jag provade. Relativt snabbt blev jag chef och stannade i tre år.

MS: Varför åkte du hem? 

PE: Största anledningen var att jag jobbade med en svensk tjej som hette Sara och som jag trivdes väldigt bra med. Hon slutade och samtidigt var det så att vi hade börjat få konkurrens från andra ställen så vi tappade vår bonus som var en stor del av lönen. Till slut tyckte jag inte att det var värt att stanna längre speciellt då vi riskerade att bli utsatta för hot med jämna mellanrum. 

MS: Som jag tidigare nämnde så kom Peters namn upp när jag pratade med Anton Wigg och Anton samarbetar med andra spelare, är det något Peter ingår i?

PE: Jag har känt Anton ytligt under en del år, men i Barcelona stannade vi kvar båda några dagar efter EPT:n tog slut och umgicks litet. Det gick ju bra för mig där så jag bjöd ut honom, hans flickvän och hennes väninna på en fantastiskt god och trevlig middag och sedan dess har vi umgåtts en del. Förutom att vara en av Sveriges duktigaste pokerspelare är Anton också väldigt intelligent och insiktsfull vilket gör honom till ett väldigt trevligt och inspirerande sällskap även om vi inte alltid har överensstämmande åsikter. Vi har haft några intressanta middagar sedan dess…

Vi samarbetar inte mer än att vi diskuterar händer och situationer som uppstår i olika turneringar. Det brukar vara en bra cool down efter en lång turneringsdag innan det är läggdags.

Eichhardt (Foto: Lina Olofsson)
Eichhardt (Foto: Lina Olofsson)

MS: Tycker du att du har blivit bättre än snittspelaren under årens lopp eller sämre? För den oinsatte kanske frågan verkar påflugen men med tanke på all den information som finns idag och att medvetenheten om poker som skicklighetsspel har ökat betydligt de senaste åren tycker jag ändå att den är berättigad. 

PE: Jag anser mig alltid ha varit betydligt bättre än snittspelaren annars hade jag inte kunnat leva på det här, även om jag genomgått en avsevärd förbättring de senaste åren. Bland annat har jag nästan slutat dricka alkohol och pluggar istället väldigt mycket poker.

MS: Förut bloggade Peter och nu twittrar han men vad är syftet?

PE: Jag bloggade tidigare dels för att jag gillar att skriva, men även för att kanske skapa ett varumärke på den tiden då det gick att få sponsorkontrakt. I slutändan tyckte jag inte det var värt den tid och möda jag fick lägga ner. Det är liknande med Twitter, jag använder det inte särskilt ofta och kommer förmodligen att minska ner ännu mer då det känns som jag slösar min energi och mitt fokus som jag kan använda till vettigare saker.

MS: Du har en gedigen meritlista och över 800 000 dollar i liveturneringsvinster vilket blir ungefär 40 000 dollar i turneringar per år men det tar inte hänsyn till inköpen. Hur ligger du till med alla faktorer inräknade?

PE: Jag har aldrig haft ett förlorande år på poker. Tidigare hade jag det lite trögare ekonomiskt men det berodde på att jag spelade för lågt och inkomsterna var för låga i förhållande till mina utgifter varje månad. Så är inte fallet längre, tack o lov.

MS: Hur är ditt förhållande till spel online?

PE: Jag spelar inte längre cashgame online då jag tycker värdet blir mindre och mindre för varje år som går. Istället fokuserar och spelar jag väldigt mycket turneringar online. I januari jobbade jag nästan 300 timmar exempelvis, 200 h effektiv tid onlinespel, 40 h livespel och drygt 50 h ägnade jag åt analyser av olika situationer. Det har också gett resultat då det gått bra de senaste två åren.

Ett exempel på hur Peter har finslipat sitt spel handlar om hur många bord han spelar online.

PE: För ett år sedan spelade jag upp mot 20 bord och det gick hyfsat men så käkade jag middag med eisenhower (reds anm: en av de bästa onlinespelarna) och några andra som sade att de spelade max 15 bord och då drog jag ned till 12 bord som passar min skärm väldigt bra. Då hinner jag med och får tid till bra beslut och det har totalt sett gått bättre, fler finalbord osv.

MS: Använder du någon mjukvara när du spelar online?

Foto: Neil Stoddart
Foto: Neil Stoddart

PE: Jag spelar bara turneringar online, med mjukvara får man statistiken gratis. Men i turneringar blir det svårare att hitta hur man ska knäcka motståndare jämfört med cashgames men jag använder statistiken mest för att analysera mina egna händer och ICM. Jag har pluggat ICM de senaste två åren och det gör sjukt mycket. Men många av de duktigaste svenska spelare använder inte ens hud vilket jag tycker är lite konstigt för det ger ändå lite information.

MS: Föredrar du cashgames eller turneringar ?

PE: Jag spelar cashgame live ibland mest för att bryta rutinen av onlinegrinden och för att umgås lite med andra pokerspelare men då spelar jag nästan uteslutande PLO. Det sociala får jag i.o.f.s. också när jag spelar liveturneringar och då får jag också adrenalinkicken ifall jag närmar mig ett finalbord som är så skön att få. Fast jag tjänar mest på att spela online plus att möjligheten att vinna stora pengar är avsevärt större online.

MS: Men hur kommer det sig att Peter orkar förbättra sig och lägga ned så mycket tid på detta? Vad är hemligheten? Peters svar tyder på en slags inre tillfredställelse som ger styrka att fortsätta förbättra sig.

PE: Ju mer tid jag lade ner på att analysera och förbättra mig desto bättre började det gå resultatmässigt. I och med att man hinner spela så oerhört många fler händer och turneringar online än live, så får man också snabbare bra feedback på om det man gör är rätt. Ju fler finalbord man kommer till desto mer pengar tjänar man, desto fler knepiga ICM-situationer uppstår som gör att man måste tänka till och förbättra sig ännu mer. Det inspirerar mig väldigt mycket och ger en känsla av kontroll. Om man förstår matematiken och försöker ta så bra beslut det går, blir man heller inte lika påverkad av att ha otur och bli utdragen i vissa situationer. Både tur och otur ingår i spelet, det vet vi som lever på poker, för det attraherar en massa glada laxar in i spelet!

MS: Några av de bättre svenska spelarna som har varit med ett tag såsom Johan Storåkers, Bo Sehlsted och numera även Christer Björin spelar regelbundet på Casino Cosmopol i Stockholm. Men jag har sällan sett dig där?

PE: Jag spelade ganska regelbundet på Cosmopol i nästan ett år, tisdagar och torsdagar, men insåg att timlönen var alldeles för dålig för att fortsätta. Det funkar säkert som ett bra extraknäck om du är i toppen av deras ranking varje år, men för min del känns det som att jag slösar med min tid.

Jag har lärt känna de unga grabbarna Ylitalo, Eisenhower, Anton m.fl. och det finns en anledning till att det är de som åker runt och spelar på EPT och andra stora internationella turneringar. De som sitter och nöter på Cosmopol har kanske andra anledningar att inte resa så mycket; familj, jobb eller liknande men i grund och botten är de är helt enkelt inte tillräckligt bra för att vinna regelbundet på Europatouren.

MS: Vilken nivå spelar du gällande cashgames och turneringar?

PE: Online spelar jag alla dyrare veckoturneringar. Live fokuserar jag på turneringar från €1000 till EPT main events, €5300, men jag spelar även billigare ner till €300 då motståndet brukar vara så härligt optimistiskt! Jag tänker börja spela lite satelliter för att kunna spela lite €10k och €25k high rollers, men tycker att motståndet är för tufft för att min bankrulle ska tillåta mig att köpa in mig i dem; än så länge.

MS: För ett tag sedan var du nära finalbord i EPT Barcelona. Du kom 10:a och vann närmare 100 000 dollar. Kan du berätta om den upplevelsen?

PE: Jag önskar att jag hade kommit dit idag istället för jag är så mycket bättre idag. När man lägger ned så mycket tid som jag gör så måste man känna att man utvecklas varje månad. Tyvärr gjorde jag ett par misstag som jag inte hade gjort idag.

Å andra sidan hade jag bara några BB kvar när det var nära bubblan och fick spela väldigt tight i två timmar, det var drygt €8000 i pris runt bubblan men när dagen var slut så hade jag en stor stack. Jag spelade väldigt, väldigt bra men det var synd att jag inte gick hela vägen. Förstapriset var på 13 miljoner SEK vilket hade förenklat mitt liv avsevärt. Jag fick 800 000 SEK för min tiondeplats, av nästan 1700 deltagare, men de som kom topp tre gjorde en deal där de fick 8 miljoner var. Så nära men ändå så långt borta...

Det hade nästan varit skönare att vinna eller komma tvåa i en sidotävling än att komma 10:a i main event för samma prispengar.

MS: Hur är ditt förhållande till Cosmopols respektive Svenska Pokerförbundets SM? Spelar du något eller kanske t.o.m. båda? 

PE: Jag brukar spela bägge SM om de passar in i mitt schema, men skulle föredra att vi bara hade ett SM varje år, vilket nog de flesta gör

MS: Är du medlem i Svenska Pokerförbundet?

PE: Jag har tråkigt nog glömt bort det, men ska anmäla mig nu när du påminde mig!

MS: Många pokerspelare har ju något nickname, vad är ditt?

PE: Om du menar online-nickname så är det inte så svårt att googla fram mitt på Pokerstars skulle jag förmoda. Övriga sajter behåller jag för mig själv så länge. Om jag har en fördel att vara anonym så länge det är lagligt ser jag ingen fördel med att avslöja det för en massa duktiga pokerspelare. Därför är jag exempelvis inte med på Pocketfives även om jag utan tvekan skulle vara rankad som en av de bättre svenskarna där, och det går ju inte dåligt för dem just nu…

Peter avslutar intervjun med att ge ett litet tips till alla spelare: jag rekommenderar alla att försöka åka till Barcelona för värdet är väldigt bra.