På plats i Guatemala

Share:
1 juli 2009, Skriven av: Ludvvig
Publicerad i: Blogg
Befunnit mig nere i Centralamerika i snart en månad. Har börjat vänja mig vid klimatet, människorna men framförallt språket.

Flygturen ned hit gick otroligt bra och jag och min resekompanjon stötte inte på några som helst bekymmer; alla plan var i tid och de båda transferna funkade klockrent. Väl nere i Guatemala blev jag omgående presenterad för de vänner min resekompanjon, John, lyckat skaffa sig under sina tidigare vistelser här.

Dagen efter vi landade begav vi oss ut på husjakt. Med tanke på att jag aldrig varit här och inte hade någon uppfattning hur allt var beläget fick jag helt och hållet lita på Johns goda omdöme. Vi hittade efter mycket letande ett fint hus som låg centralt och som vi var nöjda med. Allt var frid och fröjd förutom en liten detalj. Min fot hade börjat svullna upp rejält utan någon egentlig anledning. Efter ett besök hos en läkare konstaterades det att jag inte riskerade att dö och att några vanliga piller skulle hjälpa mig bli bättre.

BILD på foten kommer snart

Efter första natten i vårt hus säger John: - "Här kan vi inte bo." För att göra en lång historia kort så valde vi ett hus vi hade kollat på dagen innan, men tackat nej till på grund av att det låg för långt bort från city. Nu i efterhand inser vi hur korkat det var då det tar 10 minuter att gå in till staden. Vi löste även detta problem genom att köpa en BIL här i Guatemala. Bilen kostade hela $400 och det är nog många som lyfter på ögonbrynen och tänker: - "Vad får man för bil för den slanten?"

Alla vi har pratat med härnere är förundrade och nästan chockerade över priset på bilen. Frågor som "Rullar den?" "Får ni puffa igång den?" kommer dagligen. Men faktum är att vi i princip inte haft några problem med den och den rullar förtjänstfullt.

Ford Topaz årsmodell 1984, man skymtar John bakom ratten, bilen står utanför vårt hus:

Fördelen med detta hus är att det ligger i ett "double-gated community" och tillika ett av Antiguas finaste kvarter. För att komma in måste man först passera en huvudgate där man får visa legitimation och sedan en ännu hårdare kontroll för att komma in på just vårt område. Huset är väldigt modernt och byggt på ett sätt som tilltalar mig. Det är en skön känsla att vakna upp varje morgon och ha utsikt över tre vulkaner och annan härlig grönska.

Vi har till och med Internet i vårt hus vilket är extremt skönt. Bara att kunna kolla mailen när man vill eller att kunna sköta diverse jobbuppdrag utan att behöva ta sig till något Internetcafé. Vi vågar dock inte spela hemifrån då det inte är särskilt stabilt och framförallt inte tillräckligt snabbt. Jag provade och korten kommer ett i taget (om de ens kommer alls) och jag förlorade några $100-dollar innan jag förklarade försöket lönlöst.

Vi har löst det på så sätt att vi spelar ifrån stans bästa Internetcafé som har dieselbackup och egen dedikerad linje. Internetet där är väldigt stabilt och hittils har vi i princip inte haft några problem. Det har dött vid två tillfällen och självkalrt har vi båda varit inne i stora potter då. Som jag nämnde i mitt förra inlägg så har jag gått över till Pot Limit Omaha. Ett spel med större variation än Texas Hold Em och de är framförallt det som tilltalat mig. Jag är fortfarande på nybörjarplanet då jag inte spelat mer än 30 000 händer av denna spelsort i mitt liv, men det går sakta framåt.

Det började tyvärr väldigt dålgit här i Guatemala och jag förlorade ett par tusen dollar. Sen dess har jag repat mig något och sprungit rätt  dåligt över de senaste 10 000 händerna på nivån plo 100 vilket jag inte är njöd med. Trots avsaknaden av nödvändiga kunskaper i spelet har jag lyckats ta fler korrekta beslut än jag trodde mig skulle kunna göra under mina första händer. Jag har tyvärr fått lära mig att Omaha är ett spel med mer varians i än Hold Em och trots att man ständigt (nåja, nästan) tar rätt beslut kan resultatet peka åt fel håll. Se kurvan :)

bild kurva kommer snart

Vi försöker att spela 3-4 timmar varje dag och jag har faktiskt aldrig grindat så här intensivt tidigare. Visst, jag har spelat flera 100-timmars veckor tidigare i min pokerkärriär, men aldrig på ett sådant här planlagt vis. Den senaste veckan har jag rejkat $2500 och det på enbart plo100. Jag har förhoppningar om att återigen kunna prova på plo200 under juli. Jag åker hemifrån Guatemala den 17 juli och tilldess hoppas jag hinna spela 25 000 händer till och förhoppningsvis kan pokergudarna vara på min sida och jag hinner vinna ite pengar.

So long,
Er ödmjuke
Ludvvig.

Share: