På Malta sitter enoutarna som de ska

Share:
31 juli 2012, Skriven av: Sylen
Publicerad i: Sylens pokerblogg
På Malta sitter enoutarna som de ska

En enoutare på river hjälpte mig ta första liveturneringssegern någonsin. Turligt, men jag skäms faktiskt inte särskilt mycket.

Det var lördagsturnering på Portomaso Casino (bilden) på Malta, där för övrigt även PokerListings Battle of Malta kommer att spelas, 22-25 november.

Inköp 35 Euro och runt 47 spelare kom till start enligt min tyske kollega. Han heter Dirk.

Under inledningen av turneringen var en pratglad och trevlig calling station den största behållningen. Han vann en massa potter i början, men slarvade sedan bort sin stack med ett gäng ess-hög-syner - bland annat mot min kåk – och åkte ut bland de första.

Sedan hände inte mycket förrän jag i halvkritiskt läge markermässigt dubblade upp med QJ mot AK. Efter det vann jag en del potter och lyckades bygga upp en hygglig stack.

Sjukt störande

Med tre bord kvar blev jag riktigt irriterad på tävlingsledningen. Borden var uppenbart felbalanserade. Vi var fem spelare på mitt bord, sex spelare på bordet intill, men på det tredje såg det ut att vara 11-12 spelare, minst.

Jag nämnde detta för spelaren bredvid mig och han förklarade vänligt att det tredje bordet var ett cashgame-bord och att det bara var två bord kvar i turneringen.

Vi var alltså nästan på finalbord! Det var en positiv överraskning, minst sagt. Av bara farten slog jag ut tyske kollegan med 44 mot AT.

När finalbordet inleddes hade jag den största stacken tillsammans med en kille med rakad skalle. ”Honom håller jag mig borta ifrån tills vi är i pengarna (sex platser)", tänkte jag.

Men rakade skallen spelade aggressivt och när han höjde från knappen bestämde jag mig att slå om från big blind med mitt par i åttor. Han synade.

På floppen kom 7-6-5 och jag checkade av någon anledning.

Han funderade en stund, sa ”Is this a check-raise?”, läste mig som en öppen bok, och checkade sedan han också.

På turn kom en sexa till. Ofarligt tänkte jag och kände att nu måste jag satsa. Klurade lite på den perfekta betsizen, men tänkte sedan att jag kommer ju ändå inte lägga mig nu, så jag skickade in allt jag hade. Vet inte exakt hur mycket det var, men det var mer än det som fanns i potten, men lite mindre än det rakade skallen hade.

Han synade snabbt och visade upp 86. Hur fan gick det till?

Satt och hoppades på stege för split, när den sista åttan kom på river. Jag blev genuint överraskad och gjorde någon fånig ”Åh-nej-vad-är-det-som-händer”-gest med händerna i håret.

Sjukt störande II

Sedan blev jag riktigt irriterad på dealern.

- Give me your chips, sa dealern.

- But I won the hand! sa jag.

- I know, I just need to count them, sa dealern och jag skrattade förläget.

Rakade skallen åkte ut en stund senare. Jag skakade hans hand och sa "really bad luck". "I know", sa han men i ärlighetens namn skämdes jag inte så mycket över min turliga riverträff. Jag hade ju åtta outs för split och dessutom tycker jag han spelade sin lilla skithand rätt dåligt.

Då var vi på bubblan. Jag hade en jättestack efter enoutaren och även efter att jag bränt runt en tredjedel av den genom att överspela pocketnior mot en bulgar som inte kunde någon engelska som satt med knektar låg jag riktigt bra till.

Men bubblan tog en evighet, det var ju hela €86 i sjättepris. Markerna skyfflades fram och tillbaka, mörkarna steg, men ingen åkte ut och till slut kändes inte min stack särskilt mäktig längre. Till slut föreslog någon en sjuvägsdeal som skulle ge alla kvarvarande €200 och eftersom det var sent på natten och jag börjat frukta att jag skulle bli bubble boy trots allt, var jag beredd att acceptera.

Envis italienare, arg bulgar

Men italienaren till vänster om mig vägrade hårdnackat så spelet gick vidare. Bulgaren som inte kunde engelska hade en av de mindre stackarna och visade tydligt med diverse gester och utbrott på bulgariska (?) vad han tyckte om italienaren (bulgaren slutade femma tror jag och fick en liten slant, trots allt).

Efter att bubblan äntligen spräckts gick det ganska snabbt. Till slut var det jag, italienaren och en något äldre herre med grått hår och glasögon kvar. Två gånger om såg det ut som att den äldre herren skulle slå ut italienaren – och då hade det förmodligen blivit en deal – men italienaren räddades turligt av rivern två gånger.

Den äldre herren åkte ut strax efter och var mäkta förbannad på…den kvinnliga dealern, inte på killen som dragit ut honom. Ett genomsunt tankesätt.

Italienaren hade en ganska klar ledning när headsupen inleddes men jag körde Karl Möller-poker med en massa all-ins och lyckades vända på steken. Sista handen vann jag med 99 mot A6.

Både surt och bittert

408 Euro in på pokerkontot och den första liveturneringssegern någonsin i någorlunda officiella sammanhang. Det kändes bra, men tyvärr hade jag i ett svagt ögonblick lovat tysken att bjuda på taxi hem om jag skulle nå pengarna, så där rök 20 Euro direkt. Surt.

Nu sitter jag och uppdaterar Hendon Mob fleras gånger i timmen för att se om mitt namn dyker upp, men tyvärr var nog denna turre för liten för det. Bittert.

Men jag kan ändå  varmt rekommendera Portomaso Casino och den maltesiska pokerscenen – i ett land av blinds är enoutarna kungar, eller vad det heter. Kolla in satellierna till Battle of Malta om du vill komma hit och spela. Det är riktigt bra värde där!

Share: