Ostkaka till mig, pannkaka för dealern, men ingen middag

Marker

Efter några timmar i solen klev jag in i mörkret igen för ett kvällspass i gruvan i söndagskväll.

Det var långa köer och jag var nummer 25 på listan, men en chans uppenbarade sig då A. Stevic blev uppropad för 5-10 PLO. Det första problemet att det var PLO kunde jag leva med. Det andra problemet var att hans bordsnummer på 10-20 stod bakom hans namn, och det tredje att han är så kall.

Men bakom honom stod K. Ygborn på listan. Han brukar ha tur tänkte jag. Sedan kom jag på att jag precis varit och ryggdunkat honom på hans 10-20 bord och därmed garanterat lyckats överföra lite rötenergi till min torterade spelsjäl.

Jag klev fram till upproparen och presenterade mig som Ygborn i full övertygelse om att jag inte kunde torska.

Det började illa när min floppade stege fick tugga färg efter att vi fått in det på turn. Jag ville inte visa min hand och visa hur jag spelat nötterna och för att jag visste att fi hade färgen. Men han hade bara nästnöten och vägrade visa.

Den spanska dealern förklarade för mig att jag satt först och skulle därmed visa först, för att det inte var någon action på rivern.

Det är en bra regel, och spanjorerna lyckas ibland träffa rätt även fast de hittat på alla sina regler själva. Jag önskar bara att de som ger inte var så förbannat säkra och dryga varenda gång även när de har fel, vilket de har över femtio procent av gångerna.

”Gäller det även i turneringar här?” frågade jag.

”Ja, så är det alltid här, både i cashgame och turneringar” sa dealern med så mycket pondus att jag nästan trodde honom.

”Det är inte sant” sa jag. ”Nu bluffade du. För i turneringar så måste man visa korten på en gång när man är allin på turn. Du bara bluffade. Det är så ni gör i Spanien. Ni bluffar hela tiden. Ni är väldigt duktiga på det. Ni är bluffare i världsklass.”

Du skulle ha sett dealerns minspel, förvåning, rodnad, ilska och mer i en härlig explosion under hans bumlande stenansikte. Garanterat en Oscars för bästa manliga biroll i en Hollywoodrulle.

En halvtimme senare var det min tur att få färg mot en stege. Fi visste att jag hade färgen, jag visste att han visste att jag satt på nöten och visade upp min hand utan prut, fast han skulle visa först. Sedan visade han upp sin hand för att få medlidande.

Det fick han av dealern, och mer än så. Jag hade tvåpar också som dealern såg. Men han såg inte färgen och när han såg stegen hos fi sken han upp och sa exalterat ”you have a s-s-s-traight”, lycklig över att jag torskat potten.

Men det var bara mer pannkaka för dealern. Ostkakan hade levererat igen och jag slutade 440 plus.

Som tack för hjälpen bjöd jag honom och Stevic på middag. Stevic valde restaurangen i kasinot för att de bara får 40 minuters paus innan de måste börja betala blinds. På 20-40 kan det bli uppemot 200 euro per gubbe och timme, så när maten aldrig kom så klev vi alla tre.

Jag lånade Stevics bil och åkte till flygplatsen för att hämta mina par i damer som varit i Florida i 17 dagar och hälsat på Musse Pigg.

Då fick jag ett sms där Stevic tackade för middagen. Jag svarade tillbaka och sa att han skulle få chansen att bjuda tillbaka nästa gång, men då skulle jag välja restaurang.

Jag känner hur rullet börjar komma.