Nytt rekord för mig, men långt kvar till Hellmuth

Phil Hellmuth

Turneringen började klockan 16.00 igår. Det var fullt så jag hade köpt in mig dagen innan.

Efter att ha spelat hela natten hade jag somnat vid fyra för att vakna klockan nio. Jag spenderade dagen med mina två tjejer.

Klockan kvart i tre tog jag en siesta med glasklara instruktioner till frugan att inte väcka mig.

Jag vaknade upp 105 minuter senare.

Jag klev in i turneringen 17.45. Det var 105 minuter efter start och nytt rekord för mig med bred marginal.

Phil Hellmuths rekord tror jag är sex timmar, men så är han också världsmästare.

Jag hade lite förhoppningar om att jag inte skulle ha blindat av speciellt mycket. Spanjorerna borde respektera en bra siesta liksom.

Det gör de. Jag fick hela min startstack på 30 000 och kom in på cutoff.

Jag var fortfarande groggy efter min siesta så jag planerade att ta det lugnt.

En halvtimma senare var jag nere på 7500 med mörkarna 150-300.

En flintskallig gubbe synade en pottbet på turn med stegdrag. Hade jag synat honom på rivern så hade jag varit ute.

Jag fick smisk i en annan pott och hade alltså bara 20 procent kvar av stacken.

Det var ett perfekt läge att ge upp.

Men 5-10 gamet hade inte kommit igång än så jag kunde lika gärna vänta vid turneringsbordet som i baren.

Medan jag väntade på cashgamet så slog jag upp mig till 33 000 nästan helt utan skicklighet.

Men i sista handen innan middagspausen så synade den flintskalliga gubben återigen en megabet på turn.

Det låg 20 000 i potten och han synade min bet på 15 500 på en sekund med sitt färgdrag.

Jag la mig återigen på rivern och han visade glatt upp sin färg. Jag får skylla mig själv. Jag visste vad han hade och var girig. Hade jag gått allin med 23 000 så hade han lagt sig.

Nu hade jag 7 500 igen istället med mörkarna 500-100 och ante 100.

Och det var middagspaus.

Det blev en pepperonipizza och ett glas rött. (Om min fru läser detta så skriver jag bara detta för att spela tuff. Egentligen åt jag en tonfisksallad och drack mineralvatten.)

Jag fick plats vid 5-10 bordet och tänkte att jag skiter i min turneringsstack. Men när första handen var efter pausen, så var jag utan hand i cashgamet, så jag gick två bord bort och tittade på min hand i turneringen.

Det var bara för att låtsas att jag hade bra. 75 fick duga och det blev allin utg.

Och två allin till in bakom mig. Den första hade AJ eller AQ eller nått. Knappen hade AA.

Jag återgick till cashgamet där jag hamnat bredvid en av de mest enerverande spelarna jag någonsin spelat mot.

Att han är tysk har du redan listat ut.

Han frågade mig om jag spelade turneringen också.

- Det tror jag inte. Jag var allin mot AA.

- Men du har 20 % vinstchans.

- Nä, 15 %.

- Nä, 20 %.

- Vilken hand hade jag?

- Det vet jag inte.

- Hur kan du då veta att jag hade 20%?

- Det har man alltid.

- Nä, det finns händer som har under 10% mot AA.

- Nä.

- Nu har jag i alla fall 0% eller 100%.

Då kom turneringsledaren och skrek i mitt öra.

- Ska du spela turnering eller cashgame?

- Cashgame.

- Man får inte spela båda.

- Ok, cashgame. Eller vadå, har jag marker kvar?

Jag tittade över på min plats i turneringen där det låg en stor hög med marker.

Cashgamet var helt värdelöst med 3-4 spanjorern som samtidigt spelade på nätet på sina I-paddor.

Jag gick iväg till turren igen där han med AA satt och stirrade på mig med öppen mun och hat i blick.

Jag var lite sugen på att få veta hur jag vunnit potten men det var inte riktigt läge att fråga.

Jag borrade ner rumpan i stolen och spelade bra. Vilket mot spanjorer betyder att vänta på bra kort och värdebeta hårt.

Efter fyra timmar till så åkte jag ut. Klockan var mycket och det var lång kö till cashgame borden så jag åkte hem.

När jag satt där i bilen så funderade jag på varför just jag alltid blir utsatt för knäppgökar.

Det kan inte vara normalt.

Ken Lennaárds blogg