Nyår i Vegas kan rekommenderas

LAS VEGAS

Så var det klart, 2014 är över, det känns inte som någon skillnad. Planen förra året var att spela riktigt mycket poker, men vägen tog en annan vändning och det blev väldigt lite poker. Gärna för mig.

I år planerar jag väldigt lite poker, men man ska aldrig säga aldrig. Livet har en förmåga att bjuda på överraskningar och annat skit. Inga nyårslöften för mig i år, det går nog bra ändå.

Nyårsafton är för amatörer sa Dean Martin. Han hade helt rätt. Och då hängde han ändå mycket i Vegas. För Times Square i New York kan gå och lägga sig, det är Vegas som gäller för nyår.

Det utlovade snön uteblev, men det gjorde ingenting. Stripen stängdes av och 350 000 personer fyllde upp hela gatan hela vägen.

Frugan var där. Själv satt jag i fåtöljen och hängde med i festligheterna via TV. Coco låg i sängen och snarkade sött (jag hatar att skryta, men hon måste ha världens sötaste snark).

Tidigare hade vi ätit nyårssupé på rummet. Alaskan King Crab Leg och Bubbel var vad som serverades. Jag drack en flaska Schramsberg blanc de noirs från Kalifornien. Klart bättre än champagne i samma prisklass och de brända ektonerna som de är så förtjusta i på västkusten funkar utmärkt i bubbel. De tonerna hittar man annars bara i årgångschampagne med många år i källaren.

Jag satt och sippade på slutet av flaskan vid tolvslaget och kände mig lite lullig. Annat var det för tjugofem år sedan när jag började kvällen med en flaska på elva sekunder för att sedan dricka minst en till, och det bara till förfesten.

Det känns som att jag utvecklats en del. En utveckling vill jag stoppa, den runt midjan, men ett sådant nyårslöfte är verkligen för amatörer.

De filmade från Down Town också. Hela Fremont Street var proppfull med människor. De hade spärrat in gatan och tog 40 dollar i inträde för alla liveband som uppträdde till 03.30.

Fyrverkerier är något jag gillar, men har man upplevt världsmästerskapet i fyrverkeri i flera år under Vattenfestivalen så är det inte lika kul att se en polare bränna av ett nyårspaket för tusen spänn.

Du kommer väl ihåg Vattenfestivalen? Där svenskar bildade en tre meter bred och hundra meter lång kö till ett mobilt gatukök som sålde Langos. En journalist på Aftonbladet gav det friterade degknytet fem getingar (eller om det var en journalist på Expressen som gav skapelsen fem plus?) och skapade en sådan där ursvensk masshysteri.

Häromdagen var i ett shoppingcentrum där en kille ville sälja nybakade doughnuts (ungefär som Langos fast utan gräddfil och stenbitsrom).

Andras munkar håller bara en dag sa snubben. Snarare ett par timmar tänkte jag. Snubben fortsatte stolt om hans munkar som höll i två veckor. Som om det skulle vara någonting positivt alltså.

Sådana händelser satt jag och filosoferade över framför TV:n med ett glas bubbel i handen, när 2014 tickade hädan.

Sedan brakade det lös. Det blixtrade på TV, och dundrade utanför så att fönstren vibrerade. Oj, vad de brände av fyrverkerier på stripen runt tolvslaget. Jag hade läst att sju stora kasinon alla skulle försöka vara värst.

Det fullkomligt sprutade fyrverkerier från taket på Planet Hollywood, men Caesars Palace var större i bredd, höjd och tid. Min favorit var dock Stratosphere Tower.

Från den 350 meter höga tornet (mer än dubbla Kaknästornet, även om man räknar in masten) sprutade det fyrverkerier åt alla håll. Uppåt, nedåt, åt sidan, och korkskruvar, som jag aldrig sett förut. Det såg ut som en nyinspelning av Star Wars där slutstriden står och hjältarna försvarar sig i tornet mot inkommande flyganfall från alla håll.

Det bara fortsatte att skjutas fyrverkerier över Stripen. Det blev mer och mer, och mer, dimma. Till och med en Shanghaibo skulle bli förskräckt när en dimma á la London sänkte sig över kasinona.

Undra hur många vuxenpoäng jag får för min insats på Nyårsafton? Frugan var i alla fall uppspelt när hon om tillbaka och spelade upp videos på fyrverkerierna på sin iPhone för mig.

”Det stod tre hundra negrer vid busshållplatsen och luktade braj.”

En av Annas stora fördelar är att hon är spontan. Jag brukar låta henne hållas för att det är roligast så, men här kände jag att jag var tvungen att korrigera hennes språkbruk.

”Det heter inte braj. De röker cannabis i USA, vanligtvis kallat gräs, och ser ut som torkat sådant. Braj är en sammanpressad kaka av kåda, är mycket starkare, och har en helt annan lukt”