När passeras gränsen till rent griseri?

Poker chips

Poker premierar många av människans sämre egenskaper. Det premierar också många av människans bästa egenskaper. Skillnaden är ibland hårfin.

På kasinon märks det inte lika tydligt, vad poker egentligen går ut på. De levererar fisk och du sitter där och vinner. Du behöver inte fundera mer än så. Kasinot ser till att fisken betalar, och kasinot får hålla koll på eventuellt spelmissbruk.

När du spelar på privata klubbar med samma gäng månad ut och månad in är det inte lika enkelt att blunda för problemet. Särskilt inte när det är uppenbart vem fisken är och hur mycket han förlorar. Det är extra tydligt på en mindre ort.

Förr i tiden var det ont om fiskar. När det någon gång simmande in en fisk på Kortoxen så slogs vi pirayor tills det inte fanns någonting kvar. Det var inte vackert, men det var andra tider då.

Tough times makes tough people, som Benny Binion sa.

De andra verkade inte tänka så mycket, men det gjorde jag. Det fanns hemska exempel på framgångsrika entreprenörer som spelat bort allt och nu svepte runt lokalen som osaliga andar.

Ibland fick vi tag på en riktig fet fisk. Som vi kunde mumsa på i ett år eller två. Allt som oftast var det någon som tjänade mycket svarta pengar. Han fick massage på alla sätt och vis. Vi tog med honom på middag, vi skrattade åt hans skämt, och han trodde att han var en i gänget.

Hela det här var något som jag aldrig riktigt lyckades smälta. Det var en av huvudanledningarna till att jag relativt snabbt började söka mig bort från poker.

På nätet är det kliniskt. Du vet inte vad fisken heter, du slipper se honom i ögonen, och du slipper se hans sinnestillstånd. Det är inte på något sätt finare. Det är faktiskt värre.

Du tänker säkert inte en sekund när du pekar på oxfilé i charken på ICA? Bonden har mer koll än så.

Jägare brukar tycka att de har mer moralisk rätt att äta djur. De har de på vissa sätt rätt i.

Bara för att dina händer inte blodas ned betyder inte att de är mindre blodiga. Tvärtom faktiskt.

De som någonstans i produktförädlingen behandlar djuren illa är mer skyldiga än dig, men om du inte bryr dig i matvarubutiken och vad och hur saker hamnat i hyllan så har du blod på dina händer.

Ignorans och likgiltighet är hemska saker.

På Kortoxen så simmande pirayorna oftast bara med varandra. Då fick vi försöka sätta tänderna i varandra.

Det gick ut på att vi försökte få någon annan i gunga så att resten kunde attackera. Inte vackert på något sätt, men en väldigt bra skola om du vill leva på spel.

Den värsta sittningen slapp jag själv uppleva.

Chris var av grekisk börd och precis som alla andra greker stolta över att de är världens mest speltokiga folk. Även om jag tror att vietnameserna vill ha ett ord med i laget.

På poker var Chirs väldigt duktig. Förmodligen var han faktiskt bäst där på Oxen, av alla pirayor. När han var på rätt nivå.

Nykter var han för tight och inget att oroa sig för. Dyngrak var han såklart inget problem heller då han försökte bluffa hem nästan varje pott. Det var där mittemellan disciplinerad och full i fan som han var lurig och svårspelat. Och som sagt förmodligen bäst på klubben.

Det måste också sägas att när det gäller pirayafasoner så var Chris värst. Han kunde vara riktigt grisig mot folk på alla sätt och vis. Han var den enda som till exempel slowrollade, och det var det minst grisiga han gjorde.

Den som möjligtvis kunde sjunka lägre var Lill-Sven, men han var alltid glad och trevlig så det märktes inte på samma sätt.

Chris blev otrevligare desto mer han drack. Det gjorde han varje dag så det gällde att bluffa till sig en buffert så att man kunde blöda när Chris var som bäst och övervintra tills han blev tillräckligt full.

Det var egentligen aldrig någon fara. Chris slutade aldrig dricka eller spela.

En gång så mådde Chris hemskt dåligt av olika anledningar, inklusive för mycket sprit och knark. Han ville inte dricka sprit den dagen.

Lill-Sven och Chris hade minst sagt en historia och var inte förtjusta i varandra. Men det hindrade inte Lill-Sven att försöka bjuda Chris på sprit.

Christ tackade nej lika många gånger som Lill-Sven erbjöd en drink.

Till slut tröttnade Lill-Sven på tramset och beställde in en tolva konjak som ställdes bredvid Chris.

Några timmar senare och några tolvor senare var allt som vanligt på Oxen igen.

Lill-Sven mös och log. Chris spottade och svor.

”Din jävl…. #∞!”%&!#” sa Chris.

”Såja, då tar vi nästa pott” sa Lill-Sven.

Lill-Sven låg ordentligt plus och beställde in en ytterligare tolva konjak till Chris.

”Jag vill inte ha, din jävl…. ”&”%&”/” sa Chris.

”Såja, då tar vi nästa pott” sa Lill-Sven.

Till slut spydde Chris i en papperskorg. När han var klar spydde han ut okvädningsord åt Lill-Svens håll.

Lill-Sven beställde in en tolva till.

Bummel som serverade undrade om det verkligen skulle behövas.

”Javisst” sa Lill-Sven ”ställ papperskorgen där bredvid Chris bara.

Lill-Sven dricksade bäst så en ny tolva levererades.

”Din jävl… ”%&#(€%/#€&!€#&#”&.”

”Såja, då tar vi nästa pott.”