När jag träffade grundaren av UltimateBet på en strippklubb i Vegas

Russ Hamilton
Russ Hamilton.

Världsmästaren från 1994 Russ Hamilton är en duktig pokerspelare, eller var i alla fall, och det var aldrig kul att ha honom vid bordet.

Fast sedan visade de sig att den riktiga mardrömmen var att ha honom vid bordet på nätet.

Det var 25-års jubileum för WSOP när Russ vann. Jack Binion hade kommit upp med PR-idén ge vinnaren sin vikt i silver. Trots att Jack redan då var obg så var han känd för att hålla hårt i plånboken. Hans första fråga när han blev informerad om att headsupspelet börjat var hur mycket de vägde.

Alla är överrens om att vågen slog i botten när Russ trampade på den. Enligt Russ själv så vägde han mer än han vad uppgett – han skämdes för sin vikt – och skulle egentligen haft mer silver än han fick.

Enligt andra så hade han fyllt fickorna med tunga metaller för att få ännu mer.

Om det kan jag säga att en bra historia har alltid två versioner. Minst.

Det gick två av tvåan Hugh Vincent på vinnaren Russ Hamilton. Endast Greg Raymer tio år senare har lyckats toppa Russ.

Russ var inte lika glad när han åkte dit för avancerad och systematiskt fusk genom att ha tillgång till ett superaccount och kunde se sina motståndares hålkol på UltimateBet.

Han fuskade till sig många miljoner dollar.

Russ spelade in ett möte ledningsgruppen hade efter att skiten träffat fläkten för att bevisa att inte bara han var skyldig. Det tackar vi för. Och det förklarar också varför Russ aldrig har behövt bära hundhuvudet.

Här har du mycket intressant läsning.

http://www.legalpokersites.com/blog/travis-makar-releases-damaging-ultimate-bet-recordings/4044/

Diskussionen verkar endast ha handlat om skadekontroll och alla eventuella moraliska förpliktelser lös med sin frånvaro.

VD:n och grundaren Greg Pierson träffade jag i maj 2000 i Vegas.

Layne Flack hade födelsemiddag på Hamada. Greg var där med sin kompanjon John. De var rätt muppiga.

John Bonetti var motsatsen med stenhård attityd och ännu hårdare New York-accent. Han var en behållning med stor humor, bett i tungan och sjuttiotvå års rutin. Om du inte vet vem det var så kan jag berätta att han kom trea i Main Event 1993 och 1996.

Phil Hellmuth var också med. Många av hans vänner säger att han inte alla är så där dryg som han alltid framstår som. Jag håller med. Han är ännu drygare. Jag tror aldrig att jag träffat en mer självupptagen människa.

Men han kanske bara tyckte att jag var en mupp?

Scotty Nguyen dök upp efter middagen och han var en skön typ. Synd bara att jag inte fattade ett ord av vad han sa.

På födelsedagsbarnets önskan gled vi vidare till Olympic Garden, eller OG´s, som var Vegas hetaste strippklubb då.

Greg och John hade startat en pokersajt som snart skulle lanseras som hette UltimateBet. Jag förklarade vilket uselt namn det var och berättade om Parbet, en spelbörs på nätet, som var projektet jag höll på med.

Till slut var de så imponerade att de ville byta tio procent av bolagen mot varandra. Men det sprack några månader senare när det uppdagades att Parbet inte hade de pengarna de hade fått för sig.

Och att UltimateBet behövde mer pengar än vad jag fått för mig.

Över groggarna på OG´s undrade de vilken europeisk stjärna de skulle knyta till bolaget.

De var inne på Devilfish.

Layne Flack var inne på Ken Lennaárd

Och jag var inne på Christer Björin.

Jag vet inte om mina argument gick fram då det var svårt att få Gregs uppmärksamhet när hans ansikte studsade runt mellan bröst som alla fyra enskilt var större än hans huvud.

Men Björin fick faktiskt frågan senare. Och tackade nej. Ännu senare fick han frågan av FullTilt. Och tackade nej igen. Han verkar svårbluffad den gode Björin.

Jag skulle gärna tacka ja, men det är aldrig någon som frågar.

Om Russ ringer så lägger jag dock på. Men först frågar jag om hur det nu egentligen var när han klev upp på vågen den där soliga majdagen 1994.