När är det rätt att lägga par i ess?

pocket aces

Jag har aldrig lagt par i ess i hela mitt liv.

Preflopp alltså. Och inte speciellt många gånger postflop heller.

Det finns varianter när det är rätt på grund av ICM-värden.

ICM står för Independent Chip Model och med den går det att bevisa att en chip är mest värdefull när den är ensam för att ha avtagande värde ju fler kompisar den har i stacken.

Fråga bara Jack ”Treetop” Strauss som enligt legenden trodde att han åkt ut för att hitta en marker under en servett som han till slut förvandlat till en miljon dollar och en världsmästartitel.

Det var så det bevingade uttrycket ”A chip and a chair” föddes. Menandes att man aldrig ska ge upp i en turnering för så länge man har marker kvar så har man chansen kvar.

I supersatelliter där det är samma pris till till exempel platserna 1-7 så kan det vara rätt att lägga par i ess preflop.

Men jag har, som sagt, aldrig fått chansen.

Det här kan dock aldrig någonsin vara rätt spelat:

http://www.pokerskull.com/2013/03/glimne-ar-loose/

Jag kräver svar av Björn Nordberg hur man kan lägga fyrtal på rivern, som han påstår sig ha svar på.

Det finns andra tillfällen det kan vara rätt att lägga par i ess.

Det var tidigt i en hundrakronors rebuy turnering på Kortoxen en söndag i slutet av nittiotalet.

Peter Kolbert, som det finns många bra historier om, la sig utg för att sedan säga att han la par i ess.

Halva bordet opponerade sig. Jag var inte en av dem då jag ansåg att vad som helst kunde vara möjligt med storebror Kolbert inblandad.

Tjafset ökade i styrka, spelet avstannade, och Kolbert stod på sig.

Till slut hade han fått till ett vad med en icke troende om ett tusen kronor.

Så fort vadet blivit antaget så vände Kolbert upp sina kastade kort.

Två svarta ess.

Det var en old school lektion som hette duga. Jag var riktigt nöjd över att ha fått lärdomen utan att ha behövt betala för den.

Ken Lennaárds blogg