Miraklet på Krukan - sjukaste comebacken ever?

Share:
20 januari 2010, Skriven av: Sylen
Publicerad i: Sylens pokerblogg
Miraklet på Krukan - sjukaste comebacken ever?
Det var den sjukaste comeback jag någonsin sett, av en spelare som redan gett upp. Från att ha en promille av markerna i spel till en plats i toppen av chipcounten. Redan känt som miraklet på Krukan.

Fredagsturre på Krukan. Ungefär vid midnatt, med sex spelare kvar, säger turneringsledaren att det gått "ovanligt snabbt".

Då visste han inte att det skulle ta drygt en timme att få ut sexan och att det sedan skulle slås, om inte världsrekord så åtminstone Krukan-rekord, i överlevnad med fem gubbar kvar.

Efter att ha förlorat en stor pott satt en kille, jag tror han heter Peter (det enda jag minns säkert är att en annan spelare kallade mig Janne Schaffer), med endast 7 500 i marker.

Mörkarna var i det här läget 12 000/24 000, med en ante på 3 000, så Peter tyckte att det var totalt meningslöst att ens försöka sig på en comeback.

- Jag har råd att lägga anten två gånger, så jag kan kasta två händer och hoppas på att någon åker ut, sa Peter.

Som väntat blev det ingen action i dessa två händer och Peter hamnade all-in på big blind med 1 500, vilket alltså motsvarade en halv ante, eller en promille av markerna som var i spel.

Tre spelare synade och checkade ner handen i hopp om att slå ut Peter (den fjärde tyckte att han hade för dåligt för att syna), men Peter vann handen, femdubblade sin stack och hamnade all-in på small blind.

Denna gång synade alla och checkade ner. En trea på flopp, en trea på river, "jag har en trea" och plötsligt hade Peter över 30 000 att leka med.

Därefter hittade Peter ett ess och gick all-in. Jag är inte säker på hur många som synade men Peter träffade esset och vann en ny pott. Han var visserligen fortfarande shortstackad, men långt ifrån chanslös.

Det tog inte lång tid förrän Peter gick all-in igen, och blev synad av två spelare. Ett ess på brädan, Peter vände upp A-J och var tillbaka i matchen på allvar.

Samma spelare som en halvtimme tidigare kastade två händer för att det ändå var meningslöst att försöka bygga upp stacken...

I stället blev det Janne Schaffer, det vill säga jag, som åkte ut på femte plats. Skillnaden mellan fjärde och femte plats bara var en tusenlapp, men det var ändå riktigt frustrerande.

De pengarna hade jag ju kunna lägga på en ask prima plektrum. Eller en ny zebradräkt.

Jag vet inte hur turneringen slutade, men jag hoppas att Peter vann. Det var han värd.

 

Share: