Mina oönskade äventyr med Fredrik Nygård del 3

Fredrik Nygård
Foto: Arkiv

Jag hade slickat mina sår trots att det långt ifrån hade slutat blöda än.

Här är länken till del 2:

http://www.pokerlistings.se/mina-ooenskade-aeventyr-med-fredrik-nygard-del-2-28546

Jag hade slickat mina sår trots att det långt ifrån hade slutat blöda än.

Sommaren 2008 hade Anna och jag varit i Vegas under WSOP. Vi bodde på Venetian där jag mest grindade cashgame.

Det hade varit en bra resa på flera sätt. Faktiskt på alla sätt. Vi beslöt oss för att pröva lyckan mer permanent i Vegas. Det är en skön stad för ett par utan barn och jag kunde försörja oss på poker.

På hösten styrde vi kosan dit igen med planen att vara där i maximala tre månader på turistvisum. Vi skulle testa på Vegas på riktigt och undersöka möjligheterna att få flytta dit.

Jag var inte helt barskrapad men cashmässigt var det tunnare och det var extra tunt beträffande dollars.

Jag kommer inte ihåg hur mycket jag hade, men har för mig att det var runt 20 000 dollar. Det räcker egentligen inte teoretiskt till att spela 2-5 som jag tänkt börja på. Det räcker definitivt inte om man planerar att försörja två personer på det.

Nu råkar det vara så att om jag skärper till mig så är jag helt överlägsen på den nivån rent speltekniskt. Dessutom är jag väldigt bra på att läsa folk också. Något som drar ned standardavvikelsen enormt.

Men en bra start var väldigt viktigt. Inte minst för humöret och självförtroendet. Det skulle inte krävas mycket för att rullen skulle minska med en stor del, med påföljande press. Särskilt när vårt leverne skulle kosta minst tjugofem procent av rullen i månaden.

Vi hade tagit in på Bellagio ett par dagar för att sedan på plats skaffa oss en lägenhet.

Första kvällen jag spelade träffade jag på en världskänd pokerspelare.

Alla pokerspelare i Sverige har tjänat eller sparat pengar tack vare mig. Några har tackat mig. De flesta inte. Däremot har väldigt många på affärssidan tackat mig med ett stort leende och påföljande ryggdunk.

Flera svenska kända pokerprofiler har jag hjälpt och gjort stora tjänster. Någon kanske har sagt tack, men de går att räkna på ena handen. Framförallt så stod ingen upp för mig när drevet gick.

Jag trodde i min enfald att jag hade många tjänster att kräva in. Men tydligen hade jag inte en enda. Det var bittert att lära sig hur små människor många är.

Tillbaka till världsstjärnan. Personen i fråga hade också varit i ett slags blåsväder. Framförallt så visste jag om en händelse som skulle kunnat orsaka mycket stora problem för den personen.

Jag hade kunnat tjäna rätt stora pengar på att släppa en bomb, men jag teg som rättskaffens människor gör. Händelsen var av en privat natur och nästan inte ens klandervärd. Men det hade skadat ett varumärke värt mycket pengar när pokerboomen fortfarande var som störst.

Personen i fråga visade tacksamhet mot mig utan att det behövde sägas. Han såg till att jag fick låna en möblerad 150 kvadratmeters lyxlägenhet och en BMW cab.

Jag hade handlat rätt och blivit rikligt belönad. Så ska karma funka.

Med en bankrulle på 20 000 dollar så var det en fullkomlig jackpott och vi checkade ut från Bellagio nästa morgon.

Jag kände mig på gång. Det var inte bara ett bra tecken. Det innebar att jag kunde spara 15 procent av bankrullen varje månad och dessutom leva som en kung.

Att vara snäll är rätt. Det har jag alltid vetat. Men det var extra skönt att få en sådan bekräftelse när det verkligen behövdes.

Två-fem är inte speciellt högt men på hösten 2009 fanns det bara tre ställen att välja på i Vegas. Bellagio, Venetian och Ceasars Palace var mina alternativ, och möjligtvis Wynn ibland.

Jag brukade vandra runt och testa de olika pokerrummen för att se var det var svagast motstånd.

En av de första kvällarna satt jag på Ceasars och spelade 1-3 i väntan på en ledig plats på 2-5.

Det kom en renrakad kille till bordet och med finsk dialekt presenterade sig som Fredrik Nygård.

Det var starten på ett par intensiva veckor.