Mina oönskade äventyr med Fredrik Nygård del 2

Fredrik Nygård
Foto: Arkiv

Mitt liv hade rasat samman. Igen.

(Länk till del 1: http://www.pokerlistings.se/mina-ooenskade-aeventyr-med-fredrik-nygard-52374

Denna gång hade raset varit ännu värre och på ännu flera plan. Det trodde jag inte ens var möjligt första gången jag blev blåst och fick mitt liv raserat. Mitt liv hade rasat samman på precis alla plan (utom ett).

Min ekonomi hade gått åt helvete. Min karriär hade gått åt helvete. Mina drömmars mål, som varit så nära att jag hade händerna på dem, hade försvunnit för alltid. Ännu fler saker än du kan tänka dig hade gått åt helvete. Och mitt anseende hade sjunkit under isen.

Att folk dessutom tror att du sitter på ett berg av pengar och bli utsatt för deras avundsjuka när ditt liv totalt rasat samman är den ultimata mardrömmen. Tro mig, jag vet.

Det är också svårt att spela poker under de förutsättningarna.

Pengar kommer och går. Det kan jag leva med. Att mina drömmars mål var borta för alltid är värre att förlika sig med. Att mitt anseende är värdelöst är någonting jag aldrig kommer att kunna leva med.

Min uppfostran och uppväxt har gjort mig extremt hårdhudad beträffande ord. Det Andreas Bergman skrev om mig rörde mig inte ens i ryggen. För mig var det bara en tuff jargong som jag var van vid.

Min egen tuffa jargong flyger rätt illa i det porslinshus som Sverige är.

Jag är som jag är. Men jag har också en baktanke med det mesta – jag vill att folk ska vakna upp ur sin Törnrosasömn innan det är försent. Tyvärr vaknar de aldrig och när jag använder mig själv som exempel så är sidoresultatet att vissa då tycker att jag är en idiot.

De förstår inte. Det kan jag leva med. Kampen går vidare. Att några vaknar är värt smällarna från de som går i sömnen.

Jag lever som jag lär. Jag behandlar andra som jag själv vill bli behandlad. Jag har tänkt mycket på vad jag vill stå för, var mina gränser går och så vidare.

Ingen är mer kritisk mot mig själv än jag själv.

Jag har alltid stått för mitt ord i hela mitt liv. Ingen kan säga något annat.

Jag har aldrig blåst någon, alltid betalat mina skulder och alltid annars gjort rätt för mig efter bästa förmåga.

Att betraktas som en skurk i pokersverige för någonting som endast hände i min hjärna, sprunget ur hämndplaner när jag själv blivit totalt blåst, fått mitt liv ödelagt, och var tillfälligt mentalt instabil är någonting jag aldrig kan acceptera.

Det är extra svårsmält med tanke på vad många andra har gjort för genomruttna saker, utan andra motiv eller orsaker än cash.

Jag vet saker om vissa som anses som riktiga hedersknyfflar i pokersverige, saker som är regelrätta blåsningar på mycket stora belopp och endast för profit.

Andra har knullat bästa vännens fru och sådant som inte borde finnas på världskartan. Men jag sköter mig själv och skiter i andra.

Om du däremot korsar min väg från och med nu så får du skylla dig själv. Förut har jag varit för snäll, men det gäller inte längre. Tro mig när jag säger att jag kan och är villig att gå längre än dig.

Jag har nämligen ingenting att förlora.

Det verkar helt saknas integritet i stora delar av pokersverige. En större samling ryggradslösa människor får man leta efter.

Tacka vet jag min fru.

När allt rasade samman stod hon vid min sida och stöttade mig.

När allt rasade samman även för henne och hon förlorade sitt jobb och sin karriär på grund av saker i mitt liv så stod hon vid min sida.

Hon var lojal, modig och trogen. Där har vi en människa med integritet.

Hon gillar också att retas. Små människor blir provocerade. Större människor gillar henne.

Samma sak med mig. De flesta i pokersverige gillar mig. Jag garanterar att jag blir bjuden på mer öl än resten av bloggsverige tillsammans.

Några i sandlådan ogillar mig. De känner inte mig. De har aldrig träffat mig. De ljuger ihop historier för varandra om mig. Vad säger det om dem egentligen? Det säger inte mycket om mig i alla fall.

Allt det här hänger ihop med Fredrik Nygård. På fler sätt än det nedan.

Anledningen till att han lyckades sätta klorna i mig var för att jag var väldigt svag just då på grund av ovan nämnda orsaker.

Jag hade litet att förlora när jag träffade Fredrik Nygård. Men jag hade ett val.

Jag kunde välja att vända världen ryggen för att världen vänt mig ryggen, eller jag kunde försöka vända andra sidan till.

Förra gången valde jag hämnd och hat för att ta mig ur hålet.

Det var fel väg att gå.

Denna gång valde jag generositet och empati för att ta mig ur hålet.

Det gick inte heller. Men det var rätt väg att gå.