Min egen dag tre förra året

Ken Lennaard

Jag låg i den absoluta botten med en fjärdedel av average inför dag tre förra året i Main Event.

Det är lätt att spela shortstackat. Det är bara att gasa och hoppas att det går bra.

Mörkarna var 600-1200 och en kille höjde upp i mellanposition. Jag gick allin bakom honom med ett litet par. Han stekte i en evighet innan han kastade knektarna synligt i mucken.

”Good fold.” sa jag och kunde nästan dölja mitt leende.

Resten av bordet slickade sig om munnen.

Bordet skulle snart brytas och jag hade bestämt mig för att gasa helt under den förmodade timmen jag hade på mig. Om det gick vägen skulle jag ha tid att skapa en tight image vid nästa bord.

I tidig position slog jag om till 2 700 med par i fyror. En kille bakom mig slog om till 6 000. Jag visste direkt att han hade ett monster och jag räknade implicita pottodds för att träffa mitt set.

Knappen synade, liksom lilla mörken. Pottoddsen behövde inte ens räknas.

Jag hade nästan en pottbet kvar med cirka 25 K men det gällde att träffa set då det fanns minst ett högt par där ute på havet.

Jag hade inte floppat ett set på hela Main Event.

Det var dags nu.

En gång i livet.

Floppen kom 9,7,4.

Vi checkade till trebetaren som betade pott. Knappen gick allin och lilla mörken la sig efter ett litet tag.

Trebetaren hade AA. Knappen hade QQ. Det var några outs jag behövde ducka.

Knekten på turn var inte en av de korten. Lilla mörken började gnälla då han lagt metkrokarna på floppen.

Jag vann potten och en halvtimma in på dagen så hade jag fyrdubblat min stack och var nästan uppe på medel.

Det var en av de skönare potterna jag vunnit någonsin.

Bordet bröts.

Mitt nästa bord skulle också brytas snart.

Jag torskade en del marker genom att felaktigt lägga AQ i en flervägssituation mot en dåre som spelade AJ som en dromedar med akut vätskebrist.

Jag hann också med att höja upp från hijack med 77. Lilla mörken synade och checkraisade allin på floppen 9,6,2.

Han hade mindre marker än mig men skulle åderlåta mig rejält om jag förlorade. Jag kunde inte placera honom på en hand.

Om han hade mig slagen hade han garanterat slagit om innan floppen. Eller?

Triss är också svårt att floppa. Eller?

Kanske kunde han ha AA? Med AK tror jag att han checksynat på floppen.

Jag kunde helt enkelt inte placera honom på en hand. Rätt ofta har de spelat konstigt då och så fort man synat så ångrar man sig.

Han hade minst sex outs, och var det tvärtom så var jag rätt död.

Jag valde det säkra alternativet. Han visade upp K,Q vilket var helt logiskt ifrån början till slut.

Den missade synen gjorde att jag tappade fart.

Jag hade återigen rätt liten stack med runt halva average.

Nästa bord var hyperaggressivt och utan kort fick jag spendera resten av dagen med att lägga mig.

Jag vann ett par små potter mot slutet av dagen. Var det äntligen dags för ruschen? Jag hade runt sextio procent av average.

Det kom en stor stack till bordet som försökte dominera. Han höjde upp i mellanposition. Jag synade på hijack på stolen bakom honom med AT.

Floppen kom K,T,2. Vi checkade båda två.

Det finns många händer han kunde checkraise bort mig med det effektiva stackdjupet. Han skulle garanterat beta på turn. Min check var bra.

Turn var en tia till. Slurp.

Han betade och jag slog om. Han tänkte ett bra tag och synade.

Fisken på kroken. Fisken i mjärden. Och fisken i håven.

Han hade någonting litet. Framförallt så trodde han inte på mig. Om bara inget skrämselkort skulle komma på rivern tror jag att han planerade att hjältesyna min allin.

En sexa kom på rivern och han checkade.

Jag gick allin med ungefär en pottbet. Om han synade skulle jag ha medelstack.

Han började skratta. Han skakade på huvudet och ryckte på axlarna.

”Call”.

Med två sexor på handen hade han fått kåk på rivern.

Hade det inte kommit en sexa på rivern hade jag varit stor favorit att komma i pengarna.

Istället hade jag hade kommit topp femton procent.

Som vanligt.

Istället hade jag torskat tio tusen dollar.

Som vanligt.

Att säga att jag är i maskin på Main Event är en underdrift.