Martin Jacobson tvåa med tre spelare kvar i Main Event

Martin Jacobsson

Satan i gatan. Nu är det nära. Chipcount inför avgörandet i natt:

1.  Jorryt van Hoof, Holland       89 625 000

2.  Martin Jacobson, Sverige      64 750 000

3.  Felix Stephensen, Norge       46 100 000

Mörkarna är 0,5-1,0 miljoner med 150 000 i ante. (Det var roligt att skriva.)

Jacobson har redan klart med 3,8 miljoner i prispengar och den största svenska pokervinsten någonsin. En tredjeplats är också klar, och även det den största svenska framgången någonsin.

Men allt det där skiter Martin Jacobson i högaktligen, totalt, och klokt i. Nu är det allin på första platsen som gäller. Allt annat är bara piss.

Att snubbla på mållinjen är hemskt. Det förstod Thomas Wassberg som besegrade finnen Juha Mieto men en hundradelssekund i OS 1980. Han delade på guldmedaljen och gav ena halvan till Mieto.

Nä, det gjorde han inte. Men han sa att han ville göra det. Mieto tackade nej.

Kanske vore det också rättvist i poker? Jag menar, de har alla tre besegrat 6 680 spelare var. Och nu kommer floppen på en AQ vs JJ avgöra miljoner av dollar och vem som förpassas till historieboken och vem som förpassas till skräphögen.

Skillnaden ska avgöras inatt. Och det känns som mindre än en hundradels sekund.

Jag tror inte att varken holländaren eller norrbaggen känner för att klippa isär armbandet och ge halva till Jacobson efter en avgörande tvåoutare. För det är vad det känns som att det krävs för att få stopp på det svenska urberget Martin Jacobson. För nu har jag de blågulaste glasögonen på mig igen.

Jag följde inte livestreamen men har gått igenom liverapporteringen hand för hand och här är min resumé och analys:

Spelet började försiktigt, som om de var märkta av stundens allvar och inte orkade spela korrekt och gå för första pris. Alla utom Jacobson som trebetade tre gånger på de tretton första händerna.

Först den 56:e handen fick vi se en riktig konfrontation. Newhouse hade TT mot Tonkings QQ. Bara en trebet och syn, men sedan blev det bet alla gator och Newhouse fick för andra året i rad uppleva att åka ut först på finalbordet. Undrar om det någonsin går att komma över?

Trots att lovande inledning så fick Jacobson snabbt vänja sig vid att vara minsta stacken. Kortdöd är bara förnamnet. Han fick ägna sig åt att gå allin mot höjningar och hoppas på kast. Det gick bra, varje gång.

Efter 99 händer så satt Tonking med 61 miljoner, van Hoof 59, och resten med under 20 miljoner var. Det känns som att Tonking hade en väldans tur med korten och att van Hoof spelade väldigt bra och satt press på de mindre stackarna.

Den 100:e handen åkte brasilianaren Politano ut. Shortstackad hela dagen gick han allin på knappen med QT och fick syn av norrbaggen på bb med 77. Potten var på 17 miljoner och railen dog en stor Kaká med brasilianarna.

Sex händer senare åkte Dan Sindelar ut. Chipledaren van Hoof trebetade norrbaggen med A3s och var tvungen att syna av Sindelars allin med JJ. Potten på runt 20 miljoner.

Efter att ha dubblat Papas i en flipp var Jacobson tvungen att gå allin flera gånger. Att ingen av de stora stackarna tog ett skott är något jag tror de ångrar nu.

Spanjoren Larrabe var en av de aktivare vid bordet, som inte heller var rädd att spela postflopp. Han verkar inte haft flytet för dagen - då hade han haft en jättechans att vinna tror jag – och han åkte up i hand 140 i en 20 miljoners flipp som återigen gick till van Hoof.

Med fem spelare kvar såg ställningen ut så här:

1. Jorry van Hoof, 85,475

2. William Tonking, 52,375

3. Felix Stephensen, 27,525

4. Billy Papas, 27,125

5. Martin Jacobson, 7,975    

Det såg mörkare ut än på Somalias avbytarbänk med andra ord.

Sedan dubblade Jacobson upp med KJ mot baggens A8.

Van Hoof dominerade stort och såg mycket stark ut. Efter hand 162 var han också först över 100 miljoner. De andra satt med 19-31 miljoner. Vad tror du Hoof tänkte på då? 

Jacobson fick nästan alla sina marker från baggen Stephensen som måste förbannat det svenska kärnkraftverket som inte behöver någon skitig olja för att vinna.

Men sedan kopplade baggen på den norska turen och vann en flipp med 77 mot svenskens A9 och en pott på 21 miljoner.

Utan att ha sett vare sig finalbord eller hålkort så måste jag säga att van Hoof dominerade. Han chippad upp med en massa små potter utan risk. De andra fick slåss mot varandra.

Men allt som krävs är en pott. Van Hoof synade ned en trebets allin från Stephensen med knektarna och mot baggens A8. Esset på floppen innebar en uppdubbling och 44,6 mille för baggen. 

Om inte Hoof vinner är det den handen han aldrig kommer att kunna glömma. Vinner han den så har han 130 mille på fyra kvar när de andra har 26, 24, och 20 mille.

Det är fortsatt lite action, men i hand 208 dubblar Jacobson med 55 mot Papas AJ. Såja! En gång. (Till?) 51 mille i den lilla potten.

Papas hade inte ens till anten i nästa hand och det var tack och adjö på en gång.

En till skulle bort innan det var slut för dagen. Skillnaden mellan 3:e och 4:e pris var nästan en miljon dollar. Men det var det nog ingen som tänkte på.

Van Hoof vann en fin pott där han med tvåpar spelade checksyn och lätt baggen hänga sig själv på tre gator.

Men när Jacobson försökte ett liknande tricks med esshög fick baggen backdoor triss.

Hand 224 blev den sista för Tonking. Bordets klart svagaste spelare Tonking gick allin mot van Hoofs höjning med 22. Men Jacobson lurade i vassen med TT.

Tre klöver på floppen gav ett färgdrag till Tonking. Sedan fick han hålpipa på turn på det. Jacobson behövde ducka 14 outs på rivern och det är aldrig bra för hjärtat.

Men spader dam på rivern gav svensken potten på runt 43 mille.

Utan den hade det bara varit smulor kvar då han satt med 45 150 efter det.

Det skulle vara slut där, men det beslutades att de skulle spela klart nivån. Det blev 18 händer till där Jacobson växlade tempo och tog över rodret.

Ställning inför nattens avgörande drama:

1. Jorryt van Hoof          89 625 000

2. Martin Jacobson         64 750 000

3. Felix Stephensen        46 100 000

Det känns som att baggen haft mycket tur för att vara kvar. Men å andra sidan är han inte blyg och har såklart en riktig chans på det här.

Jacobson har visat prov på lysande shortststackspel och kommer nog njuta för fullt av att köra över de två kvarvarande stockarna tvärs över vägen mot den oändliga historien.

Van Hoof har imponerat stort. Han har dominerat finalbordet och hade haft väldig många marker utan utköpen. Det blir någonting att sätta tänderna i för Jacobson.

När åker vi? Jag orkar inte vänta längre.