Ken Lennaárd: Lotteriinspektionen – nästan helt bakom flötet

stupid
Mannen på bilden jobbar inte på LI.

Det var spelmässa i London år 2001. ICE är numer en gigantisk tillställning, men då var det inte så många utställare och rätt glest med besökare.

Men en spelmässa var tillräckligt intressant för att svensk TV skulle åka dit. Jag blev intervjuad av den pokerintresserade Lennart Ekdahl där jag fick förklara mitt yrkesmässiga liv som pokerspelare framför en enarmad bandit med spelkort.

Han tyckte att det var kanon att jag lyckades få triss, eller vad jag fick, som symbol för att jag var en expert. Han visste inte att maskinen såklart var riggad för att potentiella köpare skulle bli mer positivt inställda till maskinen ifråga.

Spelvärlden har kommit en lång väg sedan dess. Men hur långt har LI kommit?

Londonmässan kryllade av glänsande kostymer och blankputsade skor, men så kom ett gäng gående - Henrik Dorsin hade inte fått till det bättre.

Deras kläder satt illa, var urtvättade, och hade en färgkoordination som hade fått Pierluigi Collina att visa upp rött kort direkt. Alla hade de intorkat damm på sina knögliga skor.

Jag har absolut inget problem med att folk skiter fullständigt hur de ser ut. Tvärtom respekterar jag det, ja till och med beundrar det. Men om du har försökt klä upp dig och misslyckats så är du en tomte.

Lennart Ekdahl och jag tappade båda hakan när vi såg tomtearmén komma gående. ”Det där bara måste vara Lotteriinspektionen” sa jag.  Lennart nickade, fortfarande med öppen mun.

LI-gruppen såg också ut som fågelholkar när de vandrade runt och tittade på saker som blinkade och plingade och tydligen var spel av något slag.

Idag har LI en rätt snygg och modern hemsida, men texterna visar att det inte hänt så mycket innanför skalet på tolv år.

De anser att de är ”en myndighet med expertis inom frågor som rör spel och lotteri. ”

”Med oss blir alla vinnare!” är deras vision.

Man skrattar, men det fastnar i halsen. LI är en myndighet med makt som genomsyras av maktfullkomlighet och socialistiskt förmynderi.

Jag har diskuterar med chefer för Svenska Sp.. f´låt, Lotteriinspektionen ska det vara, och de har faktiskt lite innanför pannbenet till skillnad från många andra som jobbar där. Men det hjälper inte. De har en uppgift av staten att klara av. Man får lite ”utsänd av gud”-vibbar.

Tvärsnittet av en LI-anställt är någon som inte lyckats konkurrera i den privata sektorn och har en stark socialistisk övertygelse. Det sista fixar sig i alla fall då LI har kurser och konferenser där de anställda får lära sig om hur den svenska spelmarknaden ser ut.

Lotteriinspektionen beter sig inte illa på något sätt. De ljuger inte och de hittar inte på (nåja). De har ett uppdrag av staten och försöker sköta det efter bästa förmåga.

Pokersverige borde vara tacksamma att den förmågan inte är så stor. Precis som att LI säkert är tacksamma för svenska pokerspelares oförmåga att organisera sig och försvara sig.

Det handlar inte om att LI silar mygg och sväljer kameler som andra bloggare tjatar sig blåa om. Det handlar om att LI går på småsten istället för berg för att de inte klarar av större mål än så.

Det var därför jag en gång i tiden ville bygga upp ett starkt pokerförbundet med en gemensam plattform, många medlemmar och ett dynamiskt nätverk.

Vid pokerbordet har jag lärt mig att de som vinner ett par små potter gärna är sugen på att vinna flera och större, och därför börjar spela fler händer. Med nyvunnen råg i ryggen kommer LI att spela mer aggressivt från om med nu.

Och varför inte? Om de inte möter något motstånd menar jag.

Jag uppmanar alla att sluta upp bakom pokerförbundet. Det spelar ingen roll om du tycker att Mauritz är en fjant eller att Lina är en hoppetossa. De försöker i alla fall. Vad gör du?

Fråga inte vad pokerförbundet kan göra för dig. Fråga dig vad du kan göra för pokerförbundet.

Ken Lennaárds blogg