Livet gav en påminnelse om dess förgänglighet

Chad Brown
Chad Brown.

Igår dog ännu en pokerspelare jag träffat. Den här gången var det inte en kedjerökande, baconglufsande och stillasittande fläskberg vars hjärta gav upp.

Den här gången var det en träningsfreak och renlevnadsmänniska som fick ge upp. Chad Brown blev 52 år gammal. Efter flera års kamp mot cancer fick han till slut kasta in handduken.

Poker är inte rättvist, men det är livet inte heller.

Chad Brown var uppvuxen på Manhattan, New York och flyttade senare till Los Angeles för att bli skådespelare. Han har några små roller på meritlistan och fick även jobba som programledare.

Han spelade alltid poker och när han blev ihop med Vanessa Rousso så blev de ett av pokervärldens mest framgångsrika och glänsande par. De gifte sig senare och det var nog PokerStars glada över då bolaget sponsrade båda två.

Chad såg precis ut som man kan tänka sig att en amerikansk skådespelare ser ut. Som en fotomodell, med svällande muskler, en stenhård haka, glittrande ögon och en bländande vit tandrad perfekt uppställd. Och solbränd såklart, så där perfekt du vet, impregnerad liksom.

Jag måste säga att jag blev förvånad när han fastnade för Vanessa. Inget snack om saken vem som gjorde ett nedköp i det förhållandet. Jag blev ännu mer förvånad av att han var så pass mycket äldre än mig. Jag hade gissat på 3-4 år bara.

Han spelade väldigt många turneringar och fick en hel del fina resultat. Sammanlagt fick han ihop 38 cashar i WSOP och en total inspelad summa på 3,6 miljoner dollar.

Han gjorde ett intryck på mig när vi spelade. Han var solid och duktig, även om jag aldrig såg något bländande som fick mig att tappa hakan och nicka gillande. Däremot var det som person han gjorde ett intryck, ett väldigt positivt intryck.

Vi har spelat en hel del mot varandra. Han var alltid glad och positivt, och tog alla utköp med ett leende.

Imponerande.

Sedan fick han cancer. Det läste jag om. Men han dök upp på WSOP 2012. Han spelade alla spel precis som jag. Det är mindre fält i H.O.R.S.E och liknande så man stöter på varandra ofta när man kan spela.

Han såg ut som en man som någon sugit musten ut, skinnet hängde. Musklerna var borta, liksom solbrännan. Han var faktiskt likblek, men ögonen glittrade av positivt energi, och leendet fanns där som vanlig.

Mycket imponerande.

Han höll hårt på integriteten av spelet och tog ton om han ansåg att det behövdes. Han hade rutin och kloka åsikter. Dealers lyssnade på honom, floor lyssnade på honom, och de andra pokerspelarna lyssnade på honom.

Det är mest imponerande av allt.

Han kände alla i pokervärlden och pokerstjärnor du har läst om kom fram till honom och hälsade mest hela tiden.

Jag vet inte om han längtade efter ett bracelet som så många andra. Han var i alla fall betydligt närmare än de flesta. Han kom tvåa två gånger och trea en gång i WSOP.

Fast bara några dagar innan han dog så fick han ett bracelet till sist.

Skådespelaren och pokeraffiendon James Woods föreslog att Chad Brown skulle få ett hedersbracelet.

Alla visste att det bara var dagar kvar. Jänkarna är bra på att ta tag i saker och förra veckan fick Chad Brown sitt bracelet till sist.

Enligt uppgift ska han ha blivit mycket rörd och glad.

Nu sitter han där uppe med Moss, Unger, Reese och de andra grabbarna och jämför bracelets.

Jag lovar dig att resten av gänget är överens om att Chad Browns bracelet smäller högst.