Att syna ner någon tre gator med en marginell hand, utan några som helst reads på sin motståndare är inget som rekommenderas inom poker.
Speciellt inte om din motståndare är en legendar inom spelet, och du för tillfället sitter med hela din bankrulle på bordet – på $500/$1000.
Dessa regler appliceras inte på det Holländska proffset Lex Veldhuis.
Du har förmodligen redan hunnit se det klassiska klippet från WSOP där han kör fem bluffar i rad – och visar samtliga.
I den här handen från TV-sända High Stakes Poker synar Veldhuis ner Doyle Brunson med en sån marginell hand att det nästan är irriterande.
För att uttrycka det hela milt var pokerns gudfader inte heller speciellt förtjust i beslutet. I vår serie om live reads får vi oss en pratstund med Lex Veldhuis under årets upplaga av EPT Dublin.
”Det var otroligt dumt av mig”
Hela bankrullen på bordet? Inga problem.
Lex Veldhuis: Det enda misstaget jag gjorde var att sätta på mig en röd tröja i TV, jag kommer aldrig göra om det.
Pokerlistings: Vänta, vadå? Jag menar, varför skulle det vara ett misstag?
LV: För att det blir suddigt i TV’n och ser förskräckligt ut. Hur som helst, jag får ofta mycket frågor om den här specifika handen.
Det intressanta är att jag sitter med i stort sett hela min bankrulle på bordet. Jag är väldigt stolt över att jag lyckas stänga ute all press och ta pokerbeslut helt baserat på fakta.
Missförstå mig inte nu, det var otroligt dumt av mig att ta med mig nästan allt jag ägde till ett pokerspel. Jag var dessutom också redo att spela för allt.
PL: Folk säger att alla spelare i dessa riktigt höga highstakes-spel är stejkade, det är alltså inte sant?
LV: Nej.
PL: Det var åtminstone inte du?
LV: Precis. Det var väldigt sent på kvällen och jag hade precis satt mig ner vid bordet. Jag hade förlorat ungefär $200,000 dagen innan och det var bara lite drygt en timma kvar att spela på. Inte bara den kvällen, utan det var bara en timma kvar på hela säsongen.
Så när jag satte mig ner frågade jag om de ville spela lite högre, då jag tyckte att det verkade vara ett ganska svagt bord, jag ville dessutom vinna tillbaka mina pengar.
Alla tyckte det var okej, men medan vi kom överens om det hade Doyle redan hunnit lägga in en straddle, så han tog tillbaka den. Jag hade förövrigt aldrig spelat med Doyle innan.
PL: Ingen historia mellan er?
LV: Nej ingen historia. Jag vände mig mot honom och sa, ”Jag har hört att du är en gambler och nu tar du tillbaka din straddle”.
Jag sa nästan till honom att han var en feg spelare, så redan från början fick vi en liten dynamik mellan varandra.
PL: Var du seriös eller var det lite mer av ett skämt?
Europeisk humor möter amerikansk highstakes-legendar
LV: I det här fallet var det lite ironisk europeisk humor som kolliderade med den amerikanska. Om du håller uppe en seriös min när du skämtar med dem blir de lätt obekväma.
Vad som också var viktigt var att Doyle hade vunnit runt 15 TV - framträdanden i rad. Jag visste att han var väldigt stolt över sin historia och ville försvara den, och det med all rätt.
Det fina med livepoker är att du kan samla ihop alla dessa bitar med information och använda dem i en hand.
PL: Låg han minus vid det här tillfället?
LV: Ja, litegrann, han kunde dock vända det med två små potter. I det här läget spelade dem $200/$400, så jag föreslog att vi skulle spela $500/$1000, vilket var tre gånger högre än jag någonsin spelat.
PL: Varför skulle du göra något sådant?
LV: Jag tyckte det verkade som en bra spot. Det enda problemet var Phil Galfond som satt mittemot mig.
Jag hade Tom Dwan på min högra sida, vilket är ett mycket mindre problem än om han sitter till vänster om dig. Jag hade som plan att inte spela speciellt mycket med Daniel Negreanu, då han hade en del bra reads på mig.
Jag var däremot säker på att Eli Elezra, Doyle Brunson och David Benyamine inte skulle hantera en ung, storpratandes europé något bra.
Dem har spelat i dessa highstakes-spel så otroligt länge att de nästan tar det personligt när en ung, ny spelare kommer. Det är en ganska normal reaktion.
Ta inte det här på fel sätt nu, jag säger inte att de är några dåliga pokerspelare. Alla tre är fantastiska och de har min fulla respekt, men jag trodde att de skulle reagera dåligt till min typ av spelstil.
Jag tyckte om min plats vid bordet helt enkelt, men det var fortfarande en enorm risk. Jag ska inte ljuga, det var ett dumt beslut att ta en sån stor risk.
PL: Du kunde ha avslutat din karriär på tre minuter.
LV: (Skrattar) Ja, men jag var 25 år då, så du vet, jag hade många år framför mig att ta igen det på.
LV: Så jag hade tjallat ut Doyle för att han tog tillbaka sin straddle, och i nästa hand ställer jag in en straddle. Doyle limpar, vilket han ibland gör med stora par.
Han är känd för att spela aggressivt post-flop så han gillar att mixa upp sitt spel pre-flop, vilket jag tycker är en bra strategi. Mot spelare som mig kan han framkalla en raise eller shove med ett stort par i sådana spots.
Jag höjer och han väljer att syna, när han bara synar vet jag direkt att han har en dålig hand. Skulle han ha limp-raisat hade han haft en stark hand, men den här synen säger bara att han är irriterad och vill spela en pott mot mig.
Floppen går check-check. Jag checkar bakom för om jag bettar foldar jag ut alla sämre händer, han kan även check/raise-bluffa bort mig från potten, då det är en flopp som generellt sett inte träffar en hand som byggt en pott på $11,000 pre-flop.
Jag bestämde mig för att gå för pott-kontroll för om han check/synar så har jag ett problem. Jag förväntade mig inte att komma undan med en 3-barrel bluff i det här läget efter allt bordssnack innan. Om Doyle hade haft något hade han inte foldat mot mig.
PL: Turnen är en knekt, det är ett kort som kan träffa Doyles range.
”Jag har ingen read”
Bettingstorleken avslöjade Doyle
LV: Ja, och han bettar riktigt stort, och saken är den, knekten är också i min range. Jag var väldigt förvirrad av hans storlek på bettet.
Jag tänkte att om han hade en sexa så skulle han satsa mindre för att få med sig alla ess-höga händer, och skulle han ha en stark hand så skulle han också betta mindre, för han vill inte få mig att folda då.
Om han har en knekt skulle han även kunna tänkas checka, för att få mig att göra ett försenat turn c-bet. Hans bet passar inte någon hand i hans range vilket gör att jag alltid borde syna.
Jag visar mycket svaghet i handen, men mina svaga händer slår fortfarande en stor del av hans range och han representerar egentligen ingenting.
PL: Är det något i hans beteende som ger iväg någon tell?
LV: Nej ingenting, jag har ingen read.
PL: Fyran på river kompletterar en del stegdrag.
LV: Ja, och så bettar han stort igen, $60,000. På turnen representerar han en knekt eller bättre, och nu representerar han en stege.
Det är såklart möjligt att han bettade ett stegdrag stort på turn. Jag tror dock inte att han gör om ett lågt par till en bluff här, så jag är inte rädd för de händerna.
Så frågan är, vilken typ av hand limp-synade han pre-flop med? 4-5 och 5-6 passar in där, men jag tror att båda händerna bettar mindre på turn.
Han har inte 2-5 eller 3-5 för de händerna limp-synar inte $11,000 pre-flop, han skulle också checkat dem på turn för att få se en river.
PL: J-5?
LV: J-5 är helt klart i hans range, men om han satsar så stort på turn synar jag oftast bara med bättre knektar och foldar alla mina floats. Det var hans bet-storlek på turnen som avslöjade honom.
PL: Så det var hans stora misstag?
LV: Skulle han ha bettat runt $14,000 på turn och pott på river hade jag förmodligen lagt mig. Det var hans pot-pot bet som gjorde att han misslyckades.
Han försökte med ett gammalt trick mot mig genom att betta stenhårt. Rivern var faktiskt hans perfekta bluffkort, men hans linje var inte logisk.
Jag skulle fortarande inte kalla det ett misstag. Han kanske läste mig korrekt, att jag var svag, och försökte få bort mig från min hand.
”Gillar inte att stirra på folk”
PL: Du säger att du inte hade någon read på Doyle, är det vanligt att du letar efter fysiska tells hos dina motståndare?
LV: Väldigt vanligt, men det beror på situationen. Som exempel, i olika highroller-event ser du ofta personer sitta och stirra på varandra väldigt länge.
Ibland undrar jag om de vet vad dem letar efter. Stirrar dem enbart för att få sin motståndare obekväm? Eller har det något att göra med vad du har för hand?Gillar inte att stirra
Personligen gillar jag inte att sitta och stirra på folk så länge, men jag tror det finns många små viktiga saker du kan se i vissa spots.
Under World Series of Poker var det ett tillfälle jag var redo att lägga min hand mot en kille. Sedan går en servitris förbi och han sneglar på henne, det är ett tecken på att han inte är fokuserad.
Om han har en hand, skulle han fortsätta vara fokuserad eftersom handen inte är färdigspelad ännu. Jag kanske höjer honom och då har han ett beslut att fatta.
Det faktum att han vänder sig bort för att kolla på någon person han inte ens känner visar att handen är över för honom, vilket betyder att det är en bluff. Jag synade och han hade dam-hög.
Små detaljer kan ibland vara otroligt viktigt, men Doyle är bra på att skydda sig mot dessa. Han skulle inte vara där han är idag om han inte var det.
PL: Och du själv?
LV: Jag noterade en tell jag själv hade och som jag brukade göra ofta. När jag 3 och 4-bettade pre-flop och fick en syn så brukade jag pusha potten i dealerns riktning. Jag gjorde det enbart om jag bluffade.
Det var som att jag redan sa hejdå till mina chips. Nu har jag slutat göra det misstaget.
PL: Vilken betydelse har åldern på spelarna i ett läge som det här?
LV: Generellt sett säger de flesta att gamla spelare bluffar mindre, det är dock inte alltid sant. Jag kommer ihåg en äldre herre runt 70 bast som körde över ett bord med sina 4-bets och overbets.
Unga spelare är ofta otroligt skickliga rent speltekniskt, det har dem lärt sig när de spelat så mycket online. Deras svaghet är ofta deras sociala färdigheter. De kan all statistik nästintill perfekt, men de har svårt för speldynamik och att uppfatta vad som pågår runt omkring dem.
En gång spelade jag $100/$200 heads-up i ett underground-spel mot en ung pokerspelare. Vid ett tillfälle var jag all-in, och jag kunde se hur han stirrade på brädan och försökte räkna ut alla nummer.
Jag gjorde det till ett skämt och visade mina kort för honom. Jag höll upp dem synliga i omkring fem sekunder. Han märkte ingenting, så fokuserad var han.
Han var väldigt duktig online, han saknade däremot helt spelkänsla för de sociala aspekterna av poker.
