Låt stå!

Ken Lennaard

Man ska vara försiktig med att döma någon utan att ha gått i samma skor. Eller åtminstone samma stig.

År 1986 var jag utbytesstudent i djupaste Mississippi i ett litet samhälle som var segregerat. De vita bodde på ena sidan järnvägen, slavättlingarna på andra sidan. Skolorna var uppdelade, liksom allt annat som gick. De jag bodde med och umgicks med var inte förtjusta i de som hade mörkare hudfärg än andra. Anledningarna verkade vara ”Well, you know”, ”you know how it is” och att de var ”black”.

I skolan pluggade jag den amerikanska historien. Även i mitt senare liv har jag studerat mycket historia. Jag känner mig insatt i slavhandeln, den efterföljande segregeringen både i handling och åsikt, samt de förtrycktas kamp för lika rättigheter.

Men jag kan aldrig förstå. På riktigt.

Fortfarande tycker jag att det är lite löjligt hur viktigt de verkar tycka att etiketterna är. För mig är ord som ”färgad”, ”negro”, ”svart”, och ”neger” helt oladdade ord. Det känns löjligt att de kämpat sig till att bli kallade ”afroamerikaner” i alla officiella sammanhang.

Men vad vet jag. Egentligen?

Och vad vet du?

Faktum är att jag blivit mobbad i svensk poker ändå sedan jag klev fram i rampljuset.

Svenska avundsjuka och jantelag är en realitet. Visst tiggde jag om det också, men om du tittar på det jag sa och skrev då så skulle du nog förvånas idag över hur oskyldigt det egentligen var.

Mobbarna påstod att det var jag som mobbade dem. En person mobbade flera hundra tusen. Det var deras sanning.

Folk har skrivit saker om mig, och skriver saker om mig, som de aldrig skulle skriva om någon annan, och som de själva skulle gå i taket för om någon skrev om dem själva.

Jag har försökt vända andra sidan till både länge och väl. Det fungerade inte alls.

I de fall jag slagit tillbaka så känner sig tomtarna och trollen alltid djupt förolämpade.

Folk letar bara fel, och i kombination med att de saknar förmåga till att tänka och vara sakliga så är resultatet bara oförskämt.

Värre är att det bara blir en rundgång och att man aldrig kommer någonstans.

Vissa tror att de är saklig, vill vara sakliga. men klarar inte av att vara det. Att många vill att vissa ska ha rätt och därför tror att de har det är ännu värre. Särskilt när de som skriver använder deras hejarop som bekräftelse på att de har rätt. Vissa är bättre än andra, men tyvärr verkar hela högen gå i särskola.

Sedan finns det anonyma nättroll som inte ens försöker.

Gemensamt har de att de kliver in i min trädgård och attackerar mig osakligt och oförskämt.

Lögner och hittepå om mig har snurrat runt så många gånger i pokersverige att de blivit ”sanningar”.

Varenda gång jag försöker vara saklig så dömer de ut vad jag säger med ”det tycker inte jag” eller liknande och går till förnyad attack på annat område. Själva svarar de inte på en enda fråga, inte ens när jag bevisat dem fel, men de kräver fortfarande svar av mig på alla deras fantasier och felaktiga antagande.

Förmågan att kommunicera och argumentera är skrämmande underutvecklad i Sverige, och ännu mer i pokersverige. Vissa tomtar tror att de är duktiga när de egentligen bara är skadliga för samhället genom sin självgodhet parat med oförmåga..

Jag är övertygad om att jag gör en god gärning genom att sätta ned foten ordentligt mot alla tomtar och troll som svänger runt med ord och påståenden utan att tänka.

Jag har en högre medvetandenivå än så gott som alla mina medmänniskor. Det får jag bevis för varje dag, i trafiken, vid pokerbordet, och på nätet.

Varje dag ifrågasätter jag mig själv, mina tankar och mitt agerande. Många av mina medmänniskor verkar inte göra det ens en gång om året.

De som ljuger för sig själva är de värsta lögnarna för de har aldrig chansen att se sanningen.

Det spelar egentligen ingen roll. Att vända andra sidan till funkade inte för mig. Nu slår jag tillbaka mot skitsnack och angrepp.

Jag säger det igen. Jag kommer inte försöka tillämpa rim och reson. Om du pissar åt mitt håll kan det komma obegränsat tillbaka. Det verkar vara det enda som fungerar.

Om du inte vill att jag ska kasta skit på dig så ge fan i att kasta skit på mig. Det är väl inte mer än rätt? Jag förstår inte hur det kan vara en kontroversiell dogm.

Däremot är jag alltid beredd att förlåta och gå vidare. En uppriktig ursäkt tas alltid emot. Men om du kritiserat mig offentligt borde också ursäkten vara det.

Jag har självdistans och kan både skratta åt mig själv och berätta en rolig historia på min egen bekostnad. Det tror jag de flesta som träffat mig vid sidan av pokerbordet håller med om.

I denna blogg har jag väldigt kort stubin och är snarstucken. Det är ett medvetet val. I denna blogg är jag känslig för kritik, för att den i nio fall av tio är felaktig, och för att jag har en agenda.

Alla nyanser som finns i personliga möten finns inte i skriven text. Säkert har en del fått ovett av mig när de bara försökt skämta till det. Det är väldigt svårt för mig att skilja på från riktiga attacker. Det har nog blivit lite casulties of war.

Många svarta i USA har en extremt grov jargong med varandra. Men det innebär inte att jag kan kliva in i deras miljö och använda samma språkbruk mot dem som de gör mot varandra.

Många är förvånade när jag berättar att de attackerade mig först. De visste inte att de gjort något fel. De förstår fortfarande inte problemet.

För att de tycker att jag är en ”nigger”.