Långsinta spanska dealers

Dealer

Som jag redan tidigare skrivit om så är de spanska dealers här i Marbella en ren katastrof. De gör fel på fel på fel. Men de tycker aldrig att det är deras fel. Det är också huvudfelet.

Om du däremot gör ett fel så får du så mycket nedlåtande klapp på huvudet att du skulle kunna tro att en häxa plötsligt förvandlat dig till en bebis.

Det värsta de vet är om de själva gör fel och du påpekar det. Dels får du en utskällning för att deras fel egentligen är ditt fel och dels så väntar de in ett tillfälle att ge igen.

De kan vänta i veckor vet jag, men förmodligen även år.

Häromdagen så blev det PLO på Casino Marbella. Det har det inte varit på två år och jag satte mig ned för att testa lyckan.

Spelet var 5-5 och vi var åtta spelare.

Spelaren till vänster om mig straddlade och hela bordet synade. Jag kunde alltså avsluta preflopaction med en femma och jag fick 16 gånger pengarna.

Jag vet inte hur mycket omaha du har spelat men det är få händer som inte är värda en syn.

Jag hade J,3,2,2 med J,2 i ruter. Det är en förmodligen en av de få händer som inte är värd en femma för syn.

Jag är medveten om att det är en problemhand men jag är bra på att läsa folk så för mig som kan ducka framtida problem så var det bra pottodds.

Floppen kom 9,3,2 regnbåge. Mycket bättre än så kan man inte önska sig. Blockers på mellansetet också. Bara en hand emot.

Efter lite trassel på floppen så hade jag trasslat in mig ordentligt och befann mig allin mot den ryska fisken.

Jag hade en gnagande känsla men en tvåa på rivern gjorde mig lugn igen.

Den ryska fisken visade upp två nior på handen. Det var några år sedan sist jag klonkade en enoutare. Mer än rättvist alltså.

Den spanska dealern försökte räkna ut resten av min stack som den ryska fisken skulle matcha. Dealern fick min stack till 420 euro. Jag fick den till 520 euro.

Vi bråkade lite om det där tills Floor kom och räknade ut det hela till 520 euro.

Det resulterade såklart i att den spanska dealern tyckte att jag var en idiot och därför planerade en hämnd.

Det ska jag veta vid det här laget men jag var upptagen med min ipad och tänkte inte på det.

En stund senare tittade jag upp och kollade var knappen var. Jag satt utg och la mig snabbt för att återgå till min ipad.

Den spanska dealern fiskade snabbt upp mina kort och sa sedan ”big blind please” till mig.

- Okej, sa jag och bad om att få tillbaka mina kort.

- Du har lagt dig, svarade han.

- Men korten ligger där. De har inte nuddat mucken för det finns ingen muck.

Den spanska dealern var stenhård och säkert överlycklig över att sin fälla hade slagit igen.

Jag kallade på Floor. Dealern beskrev hela situationen på kulsprutande spanska och två sekunder. Floor höll med honom och så skulle vi gå vidare.

Det är så de gör. Precis varenda gång. De bara forcerar allt för att i nästa sekund säga att nu är det försent.

Jag krävde att få förklara situationen och fick det. Mina kort låg där helt synliga och orörda men jag fick såklart inget gehör för mina synpunkter.

Det var långtifrån det enda felet eller konstigheten dealern gjorde för kvällen. Jag har börjat lära mig att inte tilta på skiten.

Bordets näst bästa spelare, också från Sverige, fick dock frispel i en stor pott när han vunnit potten med färg över den besvikna motståndaren med stege.

Det var mycket marker i mitten.

Innan motståndaren hunnit lägga sig så lutade sig dealern bakåt och åt sidan för att kolla hans hand.

-      Du har kåk, sa dealern.

Potten bytte ägare, bordet bytte dynamik, och den spanska dealern fattade ingenting förutom att ingenting någonsin är hans fel och att han nu planerade en hämnd på svensken som visat dålig attityd genom att gapa när han förlorade potten.

En vanlig halvtimma på dårhuset alltså.