Kompensationslektion till Mattias Andersson

confused student

Kommunikation är svårt.

Särskilt när det är muntligt. Det finns kroppsspråk, subtila signaler, tonlägen i rösten, pauser, betoningar, med mera. Det är en otrolig massa information som talaren sänder ut.

All denna information filtreras sedan av mottagaren genom hans allmänna sinnesstämning, åsikter om talaren, åsikter och fördomar om ämnet i fråga, och nedärvda genetiska impulser som han inte ens är medveten om.

Inte så konstigt att det ofta blir fel.

Det är därför poker är världens mest dynamiska spel.

Och det är därför nätpoker inte är riktig poker.

När det gäller skriftlig kommunikation så är det enklare, men även svårare.

Skrivaren har såklart tolkningsföreträde beträffande hans text och vad han menar. Ibland skriver han fel och då är det fel. Ibland skriver han luddigt och då är det luddigt. Vid oklara fall så är dock tolkningsföreträdet absolut.

Det är ibland svårt för läsaren att förstå korrekt på grund av skrivarens luddighet.

Allt som oftast så är det hursomhelst hos läsaren man hittar huvudfelet.

Stress kan skapa svårigheter och fel. Känslomässig affekt skapar svårigheter att ta till sig en text, särskilt om affekten är mot skrivaren. Olika ståndpunkter eller åsikter kan också skapa samma effekt.

Summa summarum så är kommunikation svårt. Minsta lilla kommatecken kan ändra på alltihopa.

Enligt mig är Sverige en intellektuell härdsmälta. I andra länder går det att bedriva en diskussion även om känsliga saker utan att folk får totalt hjärnsläpp bara för att meningsmotståndarens åsikter anses uppåt väggarna, eller till och med är det.

I Sverige däremot så finns det många ämnen som är helt omöjliga att diskutera. Ett exempel är kritik av Sverige på vissa områden.

Dels har vissa saker aldrig diskuterats så befolkningen är på bebisnivå i ämnet, dels så blir svenskarna så upprörda att det blir kortslutning uppe i knoppen.

Ett mildare exempel på det är att svenskarna anser att Sverige är mycket bättre på lite allt möjligt. Det är likadant världen över.

Alltså inte att de också anser att Sverige är bättre utan att de anser sig själva som bättre.

Skillnaden är att i Sverige så har självgodheten antagit skadliga proportioner.

Mycket tack vare propagandan på sjuttiotalet och Ingemar Stenmark (helt oskyldig för tydlighetens skull).

En annan sak, som jag inte upplever utomlands, är att i Sverige så blir det direkt personangrepp om argument saknas. Även det ett starkt tecken på en outvecklad debatt och faktisk outvecklad demokrati.

Du, Mattias ”Pokerstar” Andersson, är ett praktexemplar på just det fenomenet.

Svenskar som tror att de är upplysta, moraliskt lite finare liksom, och att deras egen skit inte stinker bara för att de inte har dåliga intentioner.

Du fattar inte att tyskar blir upprörda över dina nazistskämt. Du kommer från söta lilla Sverige och då kan väl ingen ta illa upp?

Du tror att du gör rätt när du kallar de Afrikaimporterade ättlingarna i USA för ”färgade”. Om du hade koll så skulle du veta att det är det värsta du kan kalla dem förutom det speciella N-ordet.

Många svenskar tror alltid att deras åsikt är lika mycket värd som någons annan. Trots noll erfarenhet, insikt och kunskap i ämnet. Så är det inte.

Enfald är också en synd. Som till och med kan vara brottslig.

Mattias - nu kommer det.

Roten till allt ont beträffande vår kommunikation.

Du.

Oftast leker du pajas men ibland vill du vara allvarlig. Det är väldigt svårt för oss andra att skilja på tillfällena.

Tänk på det.

Det finns allvarligare fel hos dig.

Du gör tre omedvetna tankefel. Om och om igen.

1. Du särskiljer inte fakta och åsikt. Dina åsikter är inte fakta, vare sig de är oemotsagda eller ej.

2. Du tror att du har tolkningsföreträde om vilken åsikt som ska gälla. Så är det inte. Om två olika åsikter möts så kommer man ofta inte längre. Särskilt inte med dig.

Det betyder inte att du har rätt.

När jag insett det och förklarat det så räcker det. Att, som du, bombardera mig och kräva svar igen och igen är bara trams. Och förklaringar är bara meningslöst. Har du inte förstått något tidigare så kommer du inte förstå det senare.

3. Du förbehåller dig rätten till tolkningsföreträde för vad andra säger och skriver.

Du är så sugen på att ha rätt (kanske för att det inte händer så ofta) att du letar för intensivt efter tecken som inte finns och sammanhang som egentligen är slump.

(Förövrigt var det förmodligen så Astrologi uppfanns.)

Jag har belagt dig med fel att antal gånger. Något du viftar bort med ”okey, jag hade fel. Det har man ibland”. Sedan vill du att din åsikt ska vara lika mycket värd i den fortsatta diskussionen som min trots att jag inte haft fel en enda gång.

HUR I HELVETE TÄNKER DU DÅ? ENFALDEN ÄR NÄSTAN AV EPISKA PROPORTIONER.

Jag är ärlig så du kommer få väldigt svårt att belägga mig med motsägelse eller lögn. (Det är väl också därför vissa individer nästan kissar på sig av lycka då jag gör ett obetydligt slarvfel. Då ska det göras en höna av en fjäder.)

Du spelade in ett samtal vi hade utan att informera mig om det. Något du förmodligen inte ens reflekterade över om det kunde vara etiskt fel.

Du trodde därefter att du kunde bevisa att jag motsagt mig själv. Då blev du riktigt stursk, dryg och faktiskt otrevligt.

Om du är ett hundra procent säker på din sak om någonting du analyserat i detalj, och jag inte känner till, så är det väl klart att jag inte är helt hundra på motsatsen själv. Det skulle nog ingen tänkande människa vara.

Men jag var skeptisk trots din säkerhet och det poängterade jag innan du spelade upp ”ditt bevis”.

När du spelade upp ”ditt bevis” så visade det sig att du hade fel igen.

DET VAR ETT EPISKT FEL.

Men det hjälpte mig att förstå hur det hela tiden kan bli fel för dig.

Felet är en tankevurpa i ditt huvud, som verkar jobba i en loop. Du tror att du har tolkningsföreträde på vad jag och andra säger och skriver.

Förmodligen för att hela ditt universum mest kretsar i ditt eget huvud.

Jag pratade om en situation i andra halvlek men du bestämde dig i ditt huvud för att jag pratade om en situation i första halvlek.

Du trodde därför felaktigt att jag motsade mig själv. Vilket jag alltså inte gjorde.

Du hade fel. Igen. Som vanligt.

Är det inte dags att dra en slutsats nu? Den borde vara rätt enkel.