Kommer pokerboom nummer två nu?

swedenpoker

Har du landat? Det har inte jag. Det är svårt att greppa att vi har en svensk världsmästare i poker. Tror du att Martin Jacobson har landat? Det tror inte jag. Möjligtvis kraschlandat i en episk baksmälla, men det är han värd.

Det är några år sedan jag satt och railade Main Event 1998 på plats. Jag hade vunnit 3 000 dollar på Kevin McBride, som var en satans massa pengar då, men jag höll på Scotty Nguyen. För att jag ville att den bästa spelaren skulle vinna. För att jag tyckte att pokern förtjänade det.

Det var länge sedan.

Med tiden spelade jag mot alla tidigare världsmästare. Många var grymma, men några var nästan dåliga. Det hackade sakta men säkert ned mina romantiska visioner med sin dåliga bordsnärvaro och sina tomtespel.

Sedan vann Robert Varkonyi 2002, och Moneymaker satte spiken i kistan på alla mina fantasier 2003. Efter det höll jag i många år på ”den som är bäst för poker”. Men de senaste åren har jag faktiskt inte brytt mig överhuvudtaget.

Det var uppfriskande och kul att hålla på någon igen. Särskilt eftersom han vann.

Jag får dessutom skylla mig själv för mitt spel på fältet till 3 gånger pengarna 1998. Året innan fick jag inte ens chansen att kvala då jag blev magsjuk. Jag missade till och med ”shuffle up and deal” och kom in i speltältet på Binion´s valet parking där det avgjordes ett par timmar efter Main Event hade börjat.

Den första jag mötte var en spinking kines med uppknäppt skjorta och ett halvt kilo i guldkedjor och en fet budda i jade runt halsen. Han var på väg ut. De runda solglasögonen hade glidit ned på nässpetsen. Hans ögon var glansiga av tårar, besvikelse och tomhet.

Utan tvekan hade han fått tugga en bad beat som skurit bort en bit av själen.

Det är sådan passion som krävs för att vinna, vad du än vill vinna. Och det är sådana motgångar som ger viljan bränslet till revansch att gå hela vägen.

Honom ska jag spela nästa år sa jag till mig själv direkt där och då. Fast jag inte ens visste vad han hette. Nästa år såg jag honom på Binion´s igen. Men han var inte kines, utan vietnames. Han hette Scotty Nguyen och stod i 60 gånger pengarna.

Folk sa att han inte var så bra på no limit när jag frågade runt så jag spelade på fältet istället. Till tre gånger pengarna.

Scotty Nguyen har varit en bra ambassadör för poker. Trots att han är en alkis och beter sig riktigt illa allt som oftast. Fast faktiskt därför att.

Han är gjord av blod, svett och tårar. Det brukar kallas för en karaktär. Han är ett original, och det är vad som säljer in romantiken och mystiken som lockar nya människor till poker.

Den nya generationen, skapade framför datorn, är som robotar. Tysta, tråkiga, och känslolösa maskiner vid pokerbordet. Det är också karaktärer. Och de skulle kunna vara ett romantiskt och mystiskt original, precis som Chris ”Jesus” Ferguson, om de bara inte var så att det fullkomligt kryllar av dem.

Fast de själva håller såklart aldrig med. En fisk tycker sällan att han är en fisk, och en nörd tycker sällan att han är en nörd. Inte för att det är något fel med det, vare sig satt vara fisk eller nörd.

Jag känner inte Martin Jacobson. Men efter att ha träffat honom verkar han vara prototypen för den nya internetgenerationen.

Jag har kollat runt lite i amerikanska medium utanför pokervärlden. Ingen bryr sig. Det var tre ickeamerikaner kvar dag två som alla var ”boring”. Sedan bytte de kanal.

Martin Jacobson är en ypperlig representant för dagens poker. Jag menar det verkligen. Fast tyvärr är det inte vad pokern behöver. Det var Billy Papas eller brasilianaren som pokern behövde.

I Sverige kommer det såklart bli en liten pokerboom. Vad som kommer att hända är att Martin Jacobson blir inbjuden till ett par TV-soffor, men sedan är medieintresset över.

Om inte Martin strippar, säger att kungen är en bög, eller något annat underhållande. Det lär inte hända.

Det enda som skulle kunna skapa en pokerboom i Sverige är om Martin Jacobson signar med Svenska Spel. Med deras varumärke, ekonomiska muskler och framförallt deras mediekanaler så skulle det kunna slå gnistor om pokern i Sverige igen.

Särskilt om jag fick vara med som konsult och dra upp riktlinjerna.

Men det kommer inte att hända. Och varför skulle det göra det?

Martin Jacobson är ung, rik, vältränad och världsmästare i sitt yrke. Han bor i världsmetropolen London, behöver inte betala en krona i skatt, och reser världen över och gör det han mest av allt vill – spela poker.

Glöm en andra pokerboom. Så slipper du bli besviken när dina drömmar går i kras.