Koivu & Egots podcast – avsnitt 39

Mikrofon
Foto: Conversedigital.com

En av nackdelarna med att blogga är att jag känner mig tvungen att skumma igenom en massa skitbloggar för att känna mig uppdaterad.

När sedan vissa i svensk poker, inga namn nämnda såklart då min ödmjukhet förbjuder mig, började podcasta så fick jag lära mig ett nytt ord och vad det betyder. En podcast är när 2-3 personer spelar in ett vardagligt samtal om aktuella ämnen och lägger ut som ljudfil till oss andra att ta del av. Ofta intervjuer de någon också.

Jag kände mig tvungen att lyssna på det, och kände mig bestulen på den tiden som det tog innan jag somnade.

Innehållet var inte ens värt att kommentera. Den tekniska kvaliteten var dålig, tempot hemskt och de som pratade var alldeles för nervösa och tafatta.

Det fanns flera podcasts. Nu finns bara en kvar.

Tydligen så fanns det ett intresse av en fortsatt produktion (i produktionsledet gissar jag) för en podcast av ”Bittra” Koivulainen och ”Ödmjuka” Valterego Rosenberg. De har hunnit producera en del poddar nu så jag var nyfiken om de tagit ett steg framåt, eller till och med flera, och lyssnade på dem igår.

Till en början måste jag säga att det kräver sin man, eller kvinna, att tro att ens prat är så intressant att man vill babbla på i över en timma och tro att omvärlden gärna lägger lika mycket tid på att ta del av ens åsikter.

Den Bittre och Valterego är sådär härligt osvenskt ödmjuka att de känner att deras prat - oredigerat - är värt en timma i veckan.

Valterego började vår bekantskap med att genom en analys av några krönikor jag skrev i Aftonbladet totalt såga min person.

Den sågningen har han bett om ursäkt för så det är ur världen för mig. Ursäkten kom efter en allmän uppmaning från mig och jag uppskattade att han sträckte fram handen och bad ”offentligt om ursäkt”. För mig var det en privat ursäkt- en offentlig ursäkt är mer än när 2-3 personer står bredvid - men det där är bara semantik kanske, det viktiga är att den kom.

Valterego är ödmjuk och verkar vilja vara vän med alla. Han hälsar glatt på mig när vi ses och svarar snabbt på mina mail. Förutom vissa mail som han inte svarar alls på.

Det är också ett sätt att lösa saker. Eller inte.

Ett uppslag för deras podcast är i alla fall att utreda hur han ibland kan vara chefredaktör och ibland inte vara det, om vart annat.

Jag är förmodligen ännu ödmjukare än Valterego för jag skulle aldrig drömma om att såga någon så totalt med några krönikor som grund. Jag skulle också ställa mig tveksam till att någon skulle vilja lyssna på en podcast där jag pratade. Kanske har jag fel. I varje fall skulle jag själv inte lyssna på den för jag tycker min röst är förskräcklig. Även om jag oftast diggar innehållet stenhårt.

Som ett sedellärande exempel ska jag analyser delar av (inte allt för det orkar jag inte med) deras podcast avsnitt 39 och visa att ingenting är lättare än att sitta på läktaren att leta fel.

Så som den del av pokersverige som Valterego tillhör har gjort från början till slut beträffande mig.

Reflektioner från Koivu & Egots podcast – avsnitt 39

Tekniskt sett så är det bra nu. De båda har fått rutin och har hittat sina roller och tvättat bort många överflödig ord och ljud. Det är inte obehagligt att lyssna på deras röster så där jag heller ingenting att anmärka på.

Allt duger alltså. Då är det värt att reflektera över innehållet.

De gör allt för att vara så där mysiga som bara svenskar kan vara. Vägrar att såga någon, och om de gör de av misstag så ber de om ursäkt direkt för säkerhetsskull. Gärna i förväg också. Det är inget fel att vara menlös, men har man inga åsikter kanske man inte ska tycka offentligt överhuvudtaget.

Det behöver inte vara fel att ha en humorbefriad podcast. Saknar man humor kanske man inte ska försöka. Eller så tycker vi bara väldigt olika om vad som är roligt. Jag har aldrig dragit på smilbanden en enda gång när jag lyssnat på deras podcast. Själva brister de ut i spontana skrattanfall lite då och då.

Att diskutera om de ska podda eller inte nästa vecka då det är Första Maj känns väldigt självupptaget. Hur kan de tro att vi vill lyssna på den överläggningen?

Det har förekommit chipdumpning i Pokerallsvenskan. Valterego börjar med att konstatera att ”Vi ska inte gå in och ta parti eller prata om något specifikt lag eller så...”

Varför inte? Det är vad som skulle vara intressant att lyssna på.

Vi får inga fakta och inga detaljer om saken. Och inga åsikter heller.

Valterego tycker att chipdumpning i turneringar är ”vidrigt, fullkomligt vidrigt”, men att om det är ett lagkoncept så måste sajten släppa alla sådana regler och all form av att skeppa marker fram och tillbaka måste vara tillåtet.

Oj då, vad klok han är. Det tycker jag med. Någon annan som har en annan åsikt? Nähä, misstänkte det.

Den Bittre Koivu håller också med. Om det är mycket större prispengar för lagen än för individerna så ”blir det ofrånkomligt med samarbete och så vidare”.

Vad Koivu säger är att det är fullt förståligt med fusk och lika självklart som att vatten rinner nedåt. Menar han att det inte är något fel att fuska om det är fel på reglerna? Det är så jag måste tolka det. (Kommer strax efter 15.20 in i podcasten.)

De konstaterar också att de inte har någon aning om sajtens regler och vad som gäller i detta fall. Jag rekommenderar att man tar reda på det innan man tycker offentligt i ett ämne som är känsligt.

Som vanligt tar de inte parti för någonting och just denna gång gör de helt rätt då allt hänger på vad reglerna säger, som de inte orkade kolla upp.

De tycker även till om pokersidan på Expressen. De konstaterar att sidan är död, att de ligger bloggar där som inte uppdaterats på flera år och den senaste nyheten är flera månader gammal.

De jämför med pokersidan på Aftonbladet som de hyllar för att de producerar skit, vilket tydligen är bättre än ingen skit alls.

De jämför sig själv med Expressen och tycker att deras blogg är bra. De skriver tillsammans med ett antal andra självutnämnda som ”Sveriges bästa Proffsbloggare”. Hur många de är sammanlagt går inte att klicka sig fram till, men i huvudet kan jag räkna till minst tio. Tillsammans producerar de runt 2 inlägg i veckan.

Det tycker alltså Valterego och Koivu är bra och slår sig för bröstet genom att konstatera ”Det händer i alla fall något”. I sådant fall måste de anse min blogg vara gudomlig.

Som avslutning konstaterar de att ”Om man inte producerar någonting kan man lika gärna lägga ned”.

Jag håller med helt och hållet. De skulle kunna börja med sina egna bloggar och leva som de lär. Fast det förstås, de tycker ju att de producerar någonting därför att andra av ”Sveriges bästa Proffsbloggare” inte producerar någonting alls.

Om Svenska Spels satsning lät det så här:

Ego: Dybban är väl sitt eget varumärke som råkar förknippas med Svenska Spel.

Koivu: Han har sålt sitt varumärke.

Ego: Jo, men. Det kan man nog säga. Men… …det är fortfarande dybban som är huvudavsändaren.

Bla bla bla från båda håll i en halv minut.

Koivu: Dybban har blivit för Svenska Spel vad Glimne är för Unibet.

Ego: Ja, absolut, absolut!

Koivu: ..blivit en frontfigur.

Egot: Ja, även om han inte vill kallas det så är det inget snack om att han är en ambassadör.

Kouvi: Ja, så lång tar det gått.

Egot: Ja, ja, ja, och jag ser inget hinder i det.

Där känns det som att vi fångar Valteregos ståndpunkter perfekt.

Höger är höger. Absolut. Om man inte står mittemot sig själv för då är vänster vänster. Ja, ja, ja, och jag ser inget hinder i det.

Allt ovan skedde bara under tio minuter av deras podcast. Jag skulle kunna fortsätta men poängen är nog klar.

Här kommer den en gång till:

Ingenting är lättare än att sitta på läktaren och leta fel. Ingenting är heller mindre värt.

Det är egentligen emot mina principer att hjälpa konkurrenter men jag måste erkänna att jag gillar Koivu & Egot så jag gör ett undantag.

1.  Om ni ska tycka om någonting gör lite research. Det är era lyssnare värda och podcasten skulle bli så mycket bättre av det. Mera jobb såklart, men kvalitet vinner över kvantitet i längden.

2.  Om ni har lika åsikter så ändra er inte för att göra varandra till lags. Om det någon gång skulle vara värt att lyssna så är det när olika åsikter kommer till tals samtidigt. Världen kommer inte sluta snurra om ni tycker olika. Fast det snurrar nog för Erik ”Valterego” Rosenberg av blotta tanken.