Klappar..

Skriven av: Dilba Demirbag
21 Januari 2013
Publicerad i: Dilbas Pokerblogg
julklapp

Man har ju slutat med sånt för länge sen. Först var det hav av klappar till alla.

Vi är ju en stor familj. Det konsumerade rubbat mycket tid. Sen kom den där dagen när precis alla var trötta på att springa runt på stan.

Det var liksom inte värt det. Bara hysteriskt och fick alla att känna sig som konsumtionsslavar.

När några av oss barn hade fått egna barn så bestämde vi oss hela familjen att vi bara skulle köpa julklappar till dom små.

Det här är något tämligen vanligt i dom flesta hushåll.

Nu köper jag bara julklappar till vänner eller familj om jag råkar gå förbi eller se något som gör att jag tänker på någon specifik person just då.

Eller om det är något som jag direkt vet att någon person skulle behöva eller vill ha.

Själv så får jag inte heller så många julklappar då så klart, och det är inget jag sörjer.

Men ett par brukar det bli i alla fall. I år fick jag en julklapp som jag aldrig kommer att glömma.

Från Astrid givetvis. Det är en berättelse som hon har knåpat ihop.

Så rulit att man själv är i den där fasen då man blir överlycklig för "grytlappen" som barnen gjort på slöjden i ett hafs och bara älskar sönder hela grejen.
hugs

dilba

Vänligen fyll i all information som efterfrågas!

Det blev fel när kommentaren skulle sparas!

Du måste vänta i tre minuter innan du kan kommentera igen

Kommentar tillagd. Tack!

dilba 2013-01-22 03:58:45

Haha.. du har så rätt så. Själv ser jag spår i hennes berättelse av en bok som vi har läst för henne många gånger när hon var liten om en bebis som rymmer och gör mamma så rädd så rädd..
;)

dilba

Sten Ottosson 2013-01-21 18:50:54

Det är ju nästan en självklarhet att man tycker sig uppleva personen bakom det man läser. Här är det nästan ”bigger than life”. Vad kan man inte känna om personen? Förhoppningar, ängslan – allt möjligt. Sånt här behöver man läsa och känna sig nära ett barn!
Försiktig kram så att ingen förrymd själ gör illa sig.