Ken The Duke

Ken Duke
Ken Duke.

Jag kan inte spela golf. Men jag är av någon konstig anledning väldigt bra på att spela på golf.

Trots att jag nästan inte vet någonting om golf.

Förra veckan så berättade jag om hur jag satte US Open-vinnare Justin Rose till 29 gånger degen.

http://www.pokerlistings.se/wsop-1998-golf-och-andra-dimensioner-del-12-59040

Spelet gjordes hos några lokala bookies som tar riktigt hårda spel och lämnar samma odds på samma idrotter som William Hill, Ladbrokes och andra stora engelska bookmakers.

Om du är duktig så hör av dig. Vi kanske kan göra något?

De arrangerar poker varje söndag kväll. De verkar tycka att jag är en golffisk och undrade om jag inte skulle lira lite på Travelers Championship vars fjärde runda precis dragit igång.

På TV:n så såg leaderborden. En snubbe som låg åtta-nia hette Ken Duke.

Jag undrade vad han stod i. När de sa 29 gånger, exakt samma odds som förra veckan, kändes det som ett klockrent tecken.

Jag borde ha lirat 200 som förra veckan, men jag är ingen gambler så jag nöjde mig med 100.

Jag hoppas kunna få in lite större spel där var tiden lider så det är bra att ge lite action. Inte helt dåligt för min pokerimage heller för den delen.

Ken the Duke är 44 år gammal men ser ut som en gammal gubbe. Han hade aldrig vunnit en golfturnering i hela sin karriär.

Jag ångrade genast mitt spel.

Men han puttade bra.

Efter några hål började det se riktigt bra ut, tills han slog in bollen i skogen.

Bollen studsade på ett träd och kom tillbaka ut på green.

Bookisarna gnällde över min röta. Men jag sa att det var medvetet och att en man som heter The Duke naturligtvis är uppväxt i snookerhallar.

Bubba Watson såg dock för stark ut. Tills hans caddy gav fel rekommendation på val av klubba på sextonde hålet så att Bubba la den i vattnet och fick en trippel bogey. Det kostade förmodligen honom turneringssegern och caddyn jobbet.

Till slut såg det riktigt bra ut.

Det fanns bara en nisse kvar som hotade Ken The Duke. Han behövde sänka en putt när bollen låg i en uppförsbacke utanför green för att få till särspel.

En av killarna jag satt med har jobbat som caddy på proffstouren och sa att det var cirkus fem procents chans att den skulle sitta.

Vilket den naturligtvis gjorde.

Jag kände kylan och gjorde en deal.

Och som om det inte skulle vara nog så spelade jag den andra nissen till 1.80 efter första omspelshålet.

Så kvällen slutade i moll trots att Ken Duke vann.

Hade jag haft en hjärna så skulle jag lirat 200 till 29 gånger precis som veckan innan och varit nöjd med det. Då hade jag haft en episk historia att berätta för all framtid.

Nu blev det bara ännu en bad beat-story. Sådana har jag redan tillräckligt av på lagret.