Känslan jag aldrig kan förlika mig med

DSC0077

Det blev inget finalbord för mig. Det känns alltid lika pissigt att åka ur en turnering när man är nära.

Gårdagen började bra. Jag fick en rush och skövlade mig upp från 84 K till det dubbla och lite till första timmen.

Snorgärsarna är aggro hela bunten så jag valde mina tillfällen väl. Det vore fel att säga att turneringspoker någonsin kan vara stabilt, men det kändes så när jag sakta ökade min stack utan att försöka ta några risker.

Efter några timmar var vi i pengarna. Efter ytterligare en timma var det dags för middagspaus.  Då var vi fjorton spelare kvar. När jag smaskade på mina grillspett av lamm funderade jag på titeln till dagens blogg.

Frirullen fortsätter finalbord fixat, förhoppningar finns

Den kändes väldigt bra.

Stackarna var väldigt jämna, snittet var 230, jag hade 250, och mörkarna var 4000-8000 med ante 1000.

Jag fick AK i första handen och trebetade någon som la sig.

Tysken med kondom på huvudet satt vid bordet liksom hans kompis som var chipledare. Han hade solat med stora solglasögon och nästippen var väldigt röd, eller så var han förkyld. Han miniraisade från utg och jag försvarade min bb med KJ.

Floppen kom Q,T,5 regnbåge med check och check. Turn var en 9:a för stege. Jag betade 15 och han synade. Rivern var en trea och jag betade 50. Han synade på 0,1 sekund genom att ställa in några marker och stirra på mig.

Han ville visa sin hand före min men hans kort fastnade i luften när jag visade honom nöten. Han såg dröpligt snopen ut och jag hann skymta en dam.

Med facit i hand borde jag ha betat 25 och 100 istället. Det var ännu ett misstag av mig för att jag inte är uppdaterad på trenderna i dagens ”moderna” poker.

Till mitt försvar vill jag säga att det inte är lätt när man plötsligt floppar något för första gången på hela veckan.

Nu var jag i alla fall chipledare vid bordet och det var dags att börja dominera. Två händer senare slog utg om till 18 och jag sa 45 från knappen med AK. Rudolf med röda mulen ställde med 320.

Jag hatar att syna med AK, men i detta läge med sju gubbar och vilt spel så antar jag att AK är värt 30 bb preflop.

Rudolf med röda mulen hade JJ som stod. Om jag vunnit den potten hade jag haft 700, över 20 procent av alla marker, och haft ett riktigt bra läge.

Istället fick jag gå allin med 49. Det var ett perfekt läge då både sb och bb hade små stackar och var tighta.

Tysken i sb tyckte också att det var ett bra läge när han hittade AA och synade mig. Min J6 i ruter floppade par och färgdrag. Han hade ruter ess så det var en spännande river när jag fyllt färg på turn.

Jag försökte etablera en tight image genom att lägga mig nästa hand, sedan gick jag allin igen med 99. Tysken med AA hade gått allin från knappen med K8 i förra handen och dubblat upp mot danskans A8.

Nu satt hon på knappen och stoppade in sina sista 18. Skotten på höga mörken skrattade och sa ”I have not even looked”. Han slängde in 15 och sa ”call”.

Han hade inte sett min allin och floor kom till bordet och sa korrekt att han var tvungen att syna. Danskan hade hade K5 och skotten A8.

Som genom ett mirakel vann jag den potten och jag satt med 250 igen, samma stack som vid början efter middagspausen.

Allt ovan hände på 15 minuter.

Två minuter senare trebetade jag med KK från bb utan mer action än så. I handen efter så fick jag QQ mot Rudolf med röda mulen men fick bara av honom en syn före floppen.

Nu satt jag med 320 och var helt säker på finalbord. Vi var elva kvar med två små stackar vid andra bordet.

Vi var fem spelare vid vårt bord. Förutom de två tyskarna så fanns en ung aggressiv spanjor och en ännu yngre och ännu aggressivare estländare.

Jag planerade att ta det lugnt och låta korten göra jobbet. Men när man spelar på fem så är det hela havet stormar. Det kostade 13 per varv plus alla floppar man var tvungen att investera i för en miniraise.

Vi spelade också mycket snabbare än det andra bordet där småstackarna överlevde. Den ena fick ihop en bra stack, men den andra var nere på 12.

Själv hade jag blött 120 på fyra varv och sett spanjoren dubbla upp med KQ mot AK.

Ge mig en skithand, tänkte jag, men blev inte bönhörd.

Par i sexor är lite för bra på fem så jag höjde upp fast jag ville lägga mig. Estländaren trebetade som vanligt. Jag ställde för runt 200 och han synade med KK.

Mina extra liv var slut.

Greken med 12 på andra bordet åkte i nästa hand och det var finalbord. Utan mig.

Med facit i hand borde jag kanske ha lagt mig preflop då jag nästan var garanterat att få en högre prissumma om en hand. Men jag var på krigsstigen efter den senaste halvtimmans åderlåtning.

Jag borde vara nöjd med en elfte plats i en fyra dagars turnering. Jag borde verkligen vara nöjd i denna turnering då jag överlevt hemska parterrlägen. Men det är jag såklart inte.

Varför är det så?